Toleransprojektets blogg

Två gråmulna novemberdagar ägnade sig grupp 1 och 2 åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit.

Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:

Jag är en 14-årig tjej med adhd. Jag är väldigt känslig och har väldigt dålig självrespekt och förtroende. Jag blir väldigt lätt svartsjuk och jag bryr mig mycket om hur jag ser ut. Jag är arg hela tiden och är ganska jobbig men bryr mig mycket om andra människor som jag gillar.

Jag vet inte riktigt vem jag är. Jag vet ju att jag är människa och att jag har ett namn men när jag säger att jag inte riktigt vet vem jag är så menar jag min identitet och personlighet. Det ändras konstant.

Jag är fjorton år, gillar att vara med vänner och har haft det struligt. Jag vill vara en person som klarar sig i framtiden och får ett bra liv.

Jag strävar efter att bli en bättre människa och vill vara en människa som folk ser upp till, en person man minns för mina prestationer. Men mest av allt vill jag bara kunna vara jag.

Min första tanke när jag hörde frågan ”Vem är jag” var att min pappa är psykopat och min barndom var skräp. Men nej, det är inte jag. Visst har jag gått igenom mycket men det definierar mig inte som person. Jag är en tjej som brinner för det jag älskar, är en flickvän och syster, sprallig, glad, snäll och smart.

• 

• 

• 

Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade.

De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.

Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.

Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.

• 

• 

• 

Under lyssnande bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie och byggde mänskliga skulpturer i varierande svårighetsgrad.

Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.

• 

• 

• 

Efter skrivande i anteckningsböckerna under rubriken: ”När jag stör mig på andra” inleddes läxtimmen och vi avslutade dagen med att gå ner till Hovrasjön där vi hade ljuständningen och en stunds tystnad till minne av John Hron.

Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i mars, nämligen Förintelsen. Temat kommer att handla om att stänga andra människor ute. Det blir en viktig och innehållsrik dag – som vanligt!

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Att vara människa är att kunna ställa sig i andras skor, att ha en förståelse för varandra på en djupare nivå. Att känna. Att tänka. Att existera och veta om att man gör det.

Vi människor är väldigt bra på att skapa minnen. Vi föds för att skapa minnen och för att förnya släkt och familj. Det bästa man kan göra som människa är nog att ta hand om världen.

Människan är en unik skapelse med en egen balans av personlighet och tankar, med egna minnen och ärr.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

Toleransprojektets ungdomsstödjare Maja berättade om hur Jackies handlingar konkret kom att påverka hennes livsval i samband med att hon bestämde sig för att bli polis.

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden.

En elev skriver så här om dagens berättelse:

Efter dagens berättelse om Jackie Arklöv har jag insett att ingen människa föds ond. Jag har också förstått att ens handlingar har stor påverkan på ens liv, även på vilken människa man är och hur man upplevs av andra.

• 

• 

• 

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Grupp 1 gjorde den inne medan grupp 2 gick ut i det sköna höstvädret. Dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är. Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken.

• 

• 

Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker. Så här skrev några av dem:

Jag tycker att det är väldigt kul att vi har olika teman varje vecka som vi jobbar med. Gruppen känns nu tryggare efter att vi jobbat med temat ”Vem är jag?”

Just nu känner jag mig extremt glad och lyckligt lottad som fått det här chansen att vara med i den här gruppen. Det är klart att jag var nervös inför dagen men så fort man kommer hit släpper allt.

• 

• 

Efter rast var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög. Denna regel hålls väldigt fint.

Nu väntar ett höstlov innan det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!

Äntligen är Söra fyllt av elever igen! Femtio elever från fem skolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra och Nyköpings friskola – fick ägna dagen åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

• 

• 

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta på gården. Ord som: ”tryggt”, ”roligt”, ”spännande” och ”nya människor” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:

I början kändes det lite skumt, underligt, men jag var fortfarande väldigt nyfiken på hur allt detta skulle bli. Nu känns det ganska ”sjävklart” liksom att allt flyter. Allt liksom klickar. Denna grupp passar tillsammans, inget känns dåligt eller liknande. Jag blir exalterad över hur allt ska bli.

När Ola började berättelsen blev jag skittaggad. Jag har redan kommit närmare några i gruppen och det känns bra. I aulan när de kom och pratade om Toleransprojektet trodde jag aldrig att jag skulle sitta här idag.

Jag känner att det här kommer att bli en väldigt rolig, allvarlig och spännande process. Jag är säker på att de här tillfällena kommer att vara lärorika och att jag kommer att lära känna mig själv bättre också.

Jag har lärt känna nya människor och jag har gjort något som jag aldrig gör, vilket är att prata framför folk. Det var mycket lättare att göra här än i skolan.

Idag har varit en väldigt bra dag och jag längtar redan efter nästa gång.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte och det kändes fint att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper!

Toleransprojektets fjärde år slog alla rekord vad gäller antalet elever som ansökte om en plats. 127 ansökningar från elever på Nyköpings högstadium, Nyköpings friskola, Vittra Kungshagen, Mikaeliskolan och Fokusskolan kom in och det gör oss glada och ödmjuka att så många unga människor har känt att Toleransprojektet är något de vill uppleva.

Men, eftersom vi bara har 50 platser att fördela så är det också väldigt svårt och ledsamt att behöva göra så många modiga och fina elever besvikna. Det är viktigt att poängtera att om man inte har fått en plats så är det för att platserna inte räcker till – inte för att man skrivit en dålig ansökan. Alla ansökningar var fantastiska!

Denna vecka har antagnings- respektive reservbesked skickats ut till alla som sökt. Nästkommande vecka besöker ledarna i respektive grupp alla skolor och träffar de nya eleverna inför den första Toleransprojektträffen. Det är viktigt för att knyta de första kontakterna, dämpa eventuell oro och nervositet och se till att alla har tillräckligt med information. Det blir spännande!

Grupp 1 har sin första träff onsdag 2 oktober och grupp 2 ses torsdag 10 oktober. Snart är det liv och rörelse på Söra igen och det ser vi fram emot.

/ Maja, Madde, Jeanette, Ola, Crille och Malin

Toleransprojektet är ingenting utan sina elever och nu har 22 klasser med elever i årskurs 8 lyssnat på Toleransprojektets presentationer. Det är bland dessa de nya eleverna för i år finns och vi hoppas så klart att många ansökningar kommer in.

• 

Vid informationstillfällena på Vittra, Nyköpings friskola, Mikaeliskolan, Fokusskolan och Nyköpings högstadium fick eleverna exempel på hur en typisk dag med Toleransprojektet kan se ut och kännas, de fick se en film där förra årets elever berättar och med sig fick de en broschyr och en ansökningsblankett.

Fredag 6 september är sista dagen att ansöka till en av de totalt 50 platserna som Toleransprojektet erbjuder. När ansökningarna kommit in sätts två grupper samman och alla som sökt får ett besked hem i brevlådan – både de som fått en plats och de som står som reserver.

Se gärna årets film där eleverna från det tredje året berättar om sin tid i Toleransprojektet och där det finns glimtar från undervisningsdagarna på Söra och resan till Förintelsens minnesplatser i Polen.

Har du i din närhet unga människor du tror Toleransprojektet skulle kunna vara viktigt och utvecklande för – peppa dem att söka! Om du har frågor om ansökan eller annat, kontakta:

Malin Mattsson Flennegård, malin.mattsson.flennegard@nykoping.se
Maria Ulvenhag, maria.ulvenhag@nykoping.se

Sommarlovet är över för både elever och Toleransprojektets ledare. Första årets toleransambassadörer börjar andra året på gymnasiet,och den senaste kullen blir 9:or. Tre år har gått och nu inleder vi det fjärde året med Toleransprojektet. Vissa saker är precis som vanligt, andra saker är nya.

Det som framför allt är nytt är att vi har fått ett tillskott av tre nya ledare – Christer Isaksson och Jeanette Backman som är lärare på Nyköpings högstadium och Madeleine Bengtsson som är familjestödjare på Socialtjänsten. Christer (Crille) och Jeanette avslutade i våras sin utbildning till toleranspedagoger vid Göteborgs universitet. För årets elever kommer det här att innebära att hälften av dem kommer att ha Ola, Malin och Maja som ledare och den andra halvan Crille, Jeanette och Madeleine.

Det som närmast väntar är en hektisk och spännande vecka med besök på högstadieskolor där eleverna i åttan ska få information om Toleransprojektet och möjlighet att söka en av de femtio platserna för läsåret 2019-2020.

Dessa dagar kommer vi ut och informerar:

• Måndag 19 augusti: Vittra Kungshagen
• Onsdag 21 augusti: Nyköpings friskola, Mikaeliskolan och Fokusskolan
• Torsdag 22 augusti: Nyköpings högstadium Alpha, AL 9 och 10 (8a-h)
• Fredag 23 augusti: Nyköpings högstadium Omega, AL 11 och 12 (8i-p)

Vid detta tillfälle får eleverna information om Toleransprojektet och med sig får de en broschyr och en anmälningsblankett. Föräldrar/vårdnadshavare får sedan ett mejl hem med ungefär samma information.

Sista dag att lämna sin blankett med intresseanmälan till Toleransprojektet är fredag 6 september. Eleverna lämnar blanketten till sin mentor/lagmentor.

Vi ledare ser fram emot ett nytt läsår och det ska bli spännande att träffa nya ungdomar ute på skolorna och peppa dem att söka en plats i Toleransprojektet.

Ett av Toleransprojektets många syften och mål är att vara en mötesplats för unga människor med olika bakgrunder. Oavsett kulturell eller religiös bakgrund, var man bor, vilka man umgås med, vad man gör på fritiden, vilka värderingar och åsikter man har så ska man känna att Toleransprojektet är en självklar gemenskap.

Därför var det med stor glädje och tacksamhet som Toleransprojektet tog emot Nyköpings kommuns integrationspris 2019 med motiveringen:

Toleransprojektet bidrar till en förbättrad integration genom att ungdomar deltar i aktiviteter som minskar fördomar och ökar förståelsen mellan individer med olika bakgrund.

• 

• 

Priset delades ut under pompa och ståt samma dag som Nyköping firade Sveriges nationaldag vid Nyköpingshus. Undervisningsledarna Ola, Malin och Maja tog emot ett diplom och en check på 5 000 kronor av Kent Pettersson som företräder Kompetens- och arbetsmarknadsnämnden i Nyköpings kommun. Många av eleverna som gått Toleransprojektet kom och firade det fina priset.

Nu tar Toleransprojektet snart sommarlov, men i augusti är vi tillbaka igen. Det har nämligen precis politiskt beslutats om en fortsatt finansiering för läsåret 2019-2020. Det betyder att eleverna som nu går ut årskurs 7 i höst när de börjar årskurs 8 kommer att kunna söka en plats i Toleransprojektet. Det är vi väldigt glada över!

Det har blivit lite av en tradition att utställningen om året med Toleransprojektet står i Stadshuset i Nyköping under några veckor.

Från och med måndag 27 maj och två till tre veckor framåt kan ni komma till Stadshusets foajé och se elevtexter, foton och skapelser som kommit till under våra undervisningsdagar på Söra och under resorna till Förintelsens minnesplatser i mars.

Genom utställningen får man en inblick i hur eleverna tänkt, känt och utvecklats genom att möta frågor om identitet, människovärde, mod, kärlek, hat och utanförskap. Men också hur mycket kunskaper de fått om Förintelsen som begrepp och omvälvande händelse i vår nära historia. Läs mer på kommunens hemsida här.

Varmt välkomna in i Stadshuset!

När det bara är några veckor kvar tills eleverna i årskurs 9 är redo att flyga ut ur högstadiets värld hade vi återträff med förra årets toleranselever på Söra. Det var välbehövligt!

• 

• 

• 

Äntligen fick vi kramas igen och äntligen fick vi gå in i vår egen gemensamma känsla av att trots att det var längesedan vi sågs, så hittar vi tillbaka till gemenskapen snabbt.

Ett bildspel från förra året rullade, vi lekte, åt pizza, hade frågesport på kluriga detaljer från tiden i Toleransprojektet och fick se Ola försöka sig på att flossa.

• 

• 

• 

Vi avslutade kvällen med att lyssna på Kimmie Åhléns berättelse om trasighet, drömmar, våld, poesi, nazistiskt hat, droger, kärlekens kraft och att hitta en väg tillbaka till sig själv. Kimmie har själv erfarenhet av Toleransprojektet och är en flitig gästföreläsare på skolor runtom i landet. Hans berättelse finns här för den som vill lyssna.

Vi önskar alla våra elever i 9:an en fin och minnesvärd skolavslutning och en ljus och hoppfull framtid. Vi finns alltid här för er! <3

I samband med Toleransprojektets avslutningar hörde SVT Sörmland av sig och ville komma och träffa några av eleverna för en intervju. Det var egentligen inte alls själva avslutningarna de var intresserade av utan att höra mer om hur Toleransprojektets elever utvecklats vad gäller framför allt kunskaper och skolrelaterade saker.

Tre modiga och kloka elever – Talal, Ebba och Loke – ställde upp för intervjun och de gjorde alla fantastiskt fina insatser. Här finns det längre tv-inslaget, där också projektledare Ola är med. Här kan du se det kortare inslaget från webben .

Roligt att Toleransprojektet lyfts fram som ett gott exempel på skolutveckling!