Antagningsbesked på väg!

Nu är ansökningsperioden till Toleransprojektet slut och vi kan konstatera att antalet ansökningar slog alla rekord. Ungefär var femte elev i de klasser vi besökt har skrivit en ansökan, vilket är helt fantastiskt! Men, det innebär också att väldigt många elever inte kommer att få en plats, trots att de skrivit fina, modiga och genomtänkta motiveringar. Det känns väldigt svårt för oss Toleransprojektledare. Vi önskar att alla som sökt kunde få en plats.

Alla som ansökt om en plats får ett besked hem med posten. Femtio elever får veta att de fått en plats och övriga att de står som reserver i det fall elever tackar nej eller hoppar av.

Första träffen med grupp 1 äger onsdag 3 oktober och med grupp 2 onsdag 10 oktober. Redan samma kväll har vi också en träff med respektive grupps vårdnadshavare i vår lokal på Söra.

Vi ser fram emot ett spännande läsår med Toleransprojektets nya elever!

Nu pågår Toleransprojektets ansökningsperiod!

Toleransprojektets tredje år är verkligen igång! Under en vecka har vi träffat runt 560 elever i sammanlagt 21 klasser på 5 olika högstadieskolor i Nyköping – Vittra, Nyköpings friskola, Mikaeliskolan, Fokusskolan och Nyköpings högstadium. Vi är imponerade av det fokus och den fina inställning eleverna och deras lärare och övrig personal som lyssnat har haft.

Eleverna har fått prova på hur vi inom Toleransprojektet arbetar med en berättelse och de har fått veta vad vi ägnar undervisningsdagarna på Söra åt och hur man ansöker till en plats i projektet. De har också sett denna film:

Nu pågår ansökningsperioden fram till torsdag 6 september. På tisdag 4 september kl 18.00 i miniaula 1 på Nyköpings högstadium, Alpha är intresserade föräldrar välkomna till en information om Toleransprojektet. Ingen föranmälan behövs.

Nu håller vi ledare tummarna för att många elever i åk 8 är modiga och tar chansen att söka till Toleransprojektet! /Maja (073-7737392), Ola (073-4268812) & Malin (073-7737470)

Nytt läsår med Toleransprojektet!

Sommarlovet är över för både elever och Toleransprojektets ledare. Första årets toleransambassadörer börjar gymnasiet och detta års blir nior. Varmt lycka till med detta!

Nu väntar hektiska och spännande veckor med besök på högstadieskolor där eleverna i åttan ska få information om Toleransprojektet och möjlighet att söka en av de femtio platserna för läsåret 2018-2019.

Dessa dagar kommer vi ut och informerar:

Onsdag 22 augusti: Nyköpings friskola och Vittra Kungshagen
Torsdag 23 augusti: Nyköpings högstadium Alpha, AL 1 (8a-d)
Fredag 24 augusti: Nyköpings högstadium Alpha, AL 2 (8e-h)
Måndag 27 augusti: Nyköpings högstadium Omega, AL 3 (8i-l)
Tisdag 28 augusti: Nyköpings högstadium Omega, AL 4 (8m-p)
Torsdag 30 augusti: Mikaeliskolan och Fokusskolan

Vid detta tillfälle får elever information om Toleransprojektet och med sig hem får de en broschyr och en anmälningsblankett. Föräldrarna får sedan ett mejl hem av respektive klassmentor med ungefär samma information. För föräldrar som vill veta mer håller vi en föräldrainformation tisdag 4 september kl 18.00 på Alpha i miniaula 1.

Sista dag att lämna sin blankett med intresseanmälan till Toleransprojektet är torsdag 6 september. Eleverna lämnar blanketten till sin mentor.

Något som ger en väldigt bra bild av hur eleverna som varit med i Toleransprojektet tänker och känner efter sitt deltagande är att höra dem själva berätta. Var så goda!

Toleransprojektets utställning har också lämnat Stadshuset och finns 21 augusti till 10 september i entrén på Barn Utbildning Kultur (Östra Rundgatan 11). Välkomna dit om ni inte hunnit se den.

Vi ses på skolorna och här på bloggen!

PS. Den som vill lyssna på en radiointervju som spelades in i somras med två av Toleransprojektets ledare, Malin Mattsson Flennegård och Ola Flennegård, i Anna och Philips lärarpodcast kan göra det här. DS.

Toleransprojektet och ”Vi är Nyköping” på nationaldagen!

När nationaldagen närmade sig och initiativet som kallar sig ”Vi är Nyköping” efterlyste organisationer, föreningar och liknande som ville delta i en manifestation för mångfald och alla människors lika värde – nappade Toleransprojektet direkt.

På självaste nationaldagen stod vi – frivilliga elever bland årets och förra årets toleransambassadörer och ledare – med vår banderoll på Stadshusets trappa tillsammans med bland andra Ung kraft, Nyköpings folkhögskola, Clowner mot nazism, FN-förbundet och Nyckelskramlarna i Nyköping.

Manifestationen kom till som ett sätt att visa att Nyköping är en stad där alla ska kunna känna sig välkomna och där mångfald, öppenhet och tolerans för varandras olikheter ska råda.

En av toleransambassadörerna, Kellie Persson, hade förberett ett tal som hon modigt höll inför flera hundra åhörare.  Så här löd talet:

En perfekt stad, är en stad där alla ska kunna känna sig välkomna och så här tänker jag mig mitt perfekta Nyköping:
En accepterande, och öppen stad där etnicitet, kön, religion, sexuell läggning, kultur och sådana saker ska vara oväsentliga och inte spela roll. Jag tänker mig en stad där mänskliga rättigheter och alla människors lika värde går före andra saker som t.ex. pengar. Att man ska kunna strosa runt på gatorna här och känna att man har en plats här. Det är det samhälle och det Nyköping som jag strävar efter!
Nyköpingsborna tycktes känna samma sak som Kellie och hon och hela Toleransprojektgruppen fick varma applåder. Förhoppningsvis kommer liknande manifestationer att arrangeras i vår stad i framtiden och Toleransprojektet vill fortsätta finnas med i sammanhang där stora frågor om demokrati och tolerans diskuteras och lyfts fram.

En magisk majkväll med återträff på Söra

Inte sedan i september förra året har vi haft någon återträff med våra allra första toleransambassadörer. Därför var det verkligen dags nu!

En alldeles magiskt vacker majkväll sammanstrålade vi på Söra – där allt en gång började – för att leka, grilla. prata ikapp, tävla i frågesport och lyssna till en berättelse.

Några kom med moppe, andra fick skjuts av föräldrar, någon promenerade och flera rullade in med Maja i en minibuss. Vi fick hjälptes åt att fixa i ordning ute vid den fina grillplatsen innan lekarna satte igång. Det var ju ett tag sedan alla sågs men så fort vi började lekandet så släppte, som vanligt, alla loss.

Sedan samlades vi runt elden och grillade korv och marshmallows, åt goda bullar och mjuka kakor som några hade bakat och tagit med sig, och pratade om framtida gymnasieval, resor och minnen.

När alla var proppmätta satte vi tänderna i en klurig frågesport med frågor om vårt år med Toleransprojektet och efter det bar vi med oss filtar och överblivna godsaker ner till den spegelblanka Hovrasjön. Där lyssnade vi på en berättelse om en ung man, Kimmie, vars uppväxtförhållanden och livsval tog honom på skakiga och farliga vägar. Hans berättelse finns som radioprogram och under lyssnandet låg eller satt alla djupt koncentrerade i kvällssolen, till fågelkvittret.

Efteråt läste Malin ett brev från Kimmie till eleverna, skrivet samma dag. Han visste att vi skulle lyssna och eftersom Malin och Ola känner honom ville han gärna skicka en hälsning inför sommaren och det framtida livet.

Så gick en fantastiskt fin kväll mot sitt slut och vi önskar alla våra elever som nu tar examen från högstadiet och går vidare mot sommarlov och fortsatta studier allt gott. Vi ledare finns kvar här för er – bara ett sms bort!

Ledare i Södermanlands Nyheter och utställning i Stadshuset

Avslutningskvällarna för två veckor sedan värmer fortfarande hjärtat och vi Toleransprojektledare saknar redan alla våra toleransambassadörer mycket! Vi har ju delat så mycket under ett hektiskt och spännande år.

Några dagar efter avslutningskvällarna publicerades också en väldigt fin och positiv text på Södermanlands Nyheters ledarsida. Texten lyfte fram alla de olika positiva värden Toleransprojektet kan främja – för enskilda ungdomar och för ett helt samhälle. Ledaren kan läsas här.

Det var också väldigt roligt att få bära in vår utställning i Stadshuset i Nyköping förra veckan – så att många kan läsa elevernas texter och se bilder och skapelser från året med Toleransprojektet. Utställningen finns i Stadshusets foajé och dit är alla intresserade varmt välkomna!

Nyköpings nya toleransambassadörer!

Det andra året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.

Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Gripenskolans aula den 7 och 8 maj fylldes av förväntansfulla föräldrar och vårdnadshavare, syskon, släktingar, vänner, lärare, kommuntjänstemän samt politiker och andra intresserade.

En utställning med texter och foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen fanns att beskåda liksom exempel på elevernas fina konstverk, skapade under de olika teman vi arbetat med.

Varje grupp hade varsin avslutningskväll och det var taggade, nervösa och spralliga elever som intog scenen i sina basgrupper. Men först fick de se en film med ögonblick från året och det var härligt att se vilken blandning av allvar, lek, gemenskap, fokus, glädje och samarbete vi haft tillsammans under året.

Varje basgrupp hade förberett tänkvärda och personliga presentationer med högläsning från egna och varandras texter, bilder och reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår.

Båda grupperna fick också hela publiken att släppa loss sina schyssta ”moves” genom att ivrigt leda dem i ett kombinerat dans- och gympapass till bra musik.

Presentationerna avslutades med att alla elever klev upp på scenen och höll upp en skylt med ord som beskrev det viktigaste man upplevt i Toleransprojektet. Ord som ”tillsammans”, ”kunskap” och ”minnen” och ”kärlek” lyftes mot publiken.

De extravuxna (lärare, en chef på socialtjänsten och en skolledare) som följde med på resan till Polen var så klart också med under kvällen. De höll tal till eleverna och gav dem fina minnesgåvor – den ena gruppen fick stenar med sina namn och den andra gruppen rosor.

Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings andra kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb. Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans på scenen. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.

Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit projektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers fantastiska utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!

I augusti startar ett nytt Toleransprojektsår. Då kommer vi ut på de fem skolor (Nyköpings högstadium, Fokusskolan, Mikaeliskolan, Vittra och Nyköpings friskola) som under 2018-2019 valt att ge sina elever möjligheten att söka en plats i projektet och träffar nya elever i årskurs 8. Det ser vi fram emot.

Ett stort och varmt tack till alla som under detta år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever. Tack och ha en fin sommar!

Fint skrivuppdrag för NY!

I Toleransprojektet skriver eleverna väldigt mycket och många elever vittnar om hur självförtroendet vad gäller att uttrycka sig i skrift har ökat.

Nyligen fick eleverna frågan från kommunikationsavdelningen om någon skulle vilja skriva den så kallade Inledaren (en kort krönika) till det nya numret av tidningen NY. Den har temat ”Nyköping växer” och det kan ju tolkas både bokstavligt eller mer symboliskt.

Två elever skrev en sådan krönika och här kommer båda texterna. Den första, av Kellie Persson, blev den som publiceras i NY  och den andra, av Kerstin Hillebäck, kan ni också läsa här nedan. Båda texterna visar verkligen hur långt eleverna kommit i sina tankar kring vad ett inkluderande och medmänskligt samhälle är – på riktigt! Först Kellies text.

”Jag ska hem till Nyköping igen”. Den frasen innebär för många en trygghet. En trygghet att ha ett hem att åka till, någonstans att ta vägen. Och Nyköping växer hela tiden.

Man kan tolka det på olika sätt. Det byggs ständigt nya byggnader och hus, stora som små. Det byggs nya skolor, förskolor och arbetsplatser. Man river ner det gamla och bygger upp det nya.

Men det växer även på andra sätt. Det växer hela tiden med nya människor och nya kulturer. Nyköping är en mångkulturell stad, och det kan i sig tyda på att vem som helst är välkommen och har en plats här.

I mitt perfekta Nyköping ska man kunna gå på gatorna och känna att man är i en stad där man är välkommen och accepterad, vem man än är. Att man är i en stad där etnicitet, sexuell läggning, kultur, kön och religion inte spelar någon roll. En stad där folk är accepterande, toleranta, sympatiska och empatiska, öppna och kanske viktigast av allt, medmänskliga. En stad utan förtryck och fördomar.

Det är många som vill flytta till Nyköping och letar efter bostad här. Alla som vill det är unika individer, och de väljer att flytta hit av en anledning, och anledningarna är många. Kanske är det på grund av jobb, eller att familjen utökats och behöver större plats, kanske behöver man en nystart i livet.

Alla har ett skäl, men det viktigaste av allt är att man ska kunna känna sig välkommen här.

Kellie Persson (elev på Vittra)

Kellies text kan också läsas här.

I den text som Kerstin skrivit berättas också vad Toleransprojektets lärdomar gjort för hennes syn på hur ett samhälle borde vara, att kunskaper behöver vara grundstenar i en öppen och tolerant stad.

Den bästa versionen av Nyköping enligt mig är ett samhälle utan uppdelningar. Där alla människor är blandade och lever tillsammans. Jag tycker att det är viktigt att man inte delar upp människor utan att man lever i ett rättvist och öppet samhälle där alla har rätt att vara vilka de vill vara. Det är så jag vill att Nyköping ska vara. Man ska inte sätta lappar på människor och säga ”du är den här eftersom du är såhär”. Man ska låta människor få definiera sig själva.

Det är viktigt att vi respekterar alla och att vi inte hatar andra människor. Man kan inte dra alla över kam. Man ska heller inte lägga in människor i olika fack beroende på hur de är födda. Jag vill att Nyköping ska vara ett samhälle där alla blir accepterade.

Jag tycker att vi i Nyköping ska prata mer om de saker som vi lär oss i Toleransprojektet där jag går, exempelvis om Förintelsen, så att historien aldrig upprepar sig. Att människor idag förnekar att Förintelsen över huvud taget hänt gör mig livrädd. Vi måste jobba tillsammans för att alltid minnas vad som hände och alla de människor som blev berövade på sin existens. Jag vill att Nyköping ska vara en stad full av människor som minns och lär sig av historien.

Jag är därför oerhört tacksam över att jag fått chansen att vara med i Toleransprojektet. Det har gett mig nytt perspektiv och jag tycker att det är viktigt att fler också får det.

Det är de val som vi gör som gör oss till de vi är. Alla föddes precis som du och jag. Som ett blankt papper. Det handlar om de bra eller dåliga sakerna vi väljer att göra. Det är inte hur vi föds som definierar oss, det är de valen vi gör.

Kerstin Hillebäck (elev på Nyköpings högstadium, Alpha)

Tack Kellie och Kerstin för era hoppfulla och kloka texter! Fortsätt att skriva och föra era kunskaper och tankar vidare in i framtiden. Ni är viktiga för Nyköping och oss alla.

I nästa blogginlägg ska ni få veta allt om våra två fantastiska avslutningskvällar 7 och 8 maj! Kommer snart 🙂

 

Så kom den sista träffen …

Det var med blandade känslor vi träffades på Söra för sista gången. Vi har ju fortfarande slutpresentationerna kvar, så det var inte sista gången vi sågs, men våra undervisningsdagar på Söra är slut. Det finns så mycket att känna glädje över – all gemenskap, nya kunskaper och stora upplevelser men samtidigt tar något slut och det känns vemodigt och sorgligt.

Dagen började med lite lek. Vi har lekt mycket – för att lära känna varandra, känna oss tryggare och för att få skratta tillsammans. Man borde faktiskt leka mycket oftare, i många olika sammanhang.

Resten av dagen var det mycket vi måste knyta ihop och bli färdiga med inför avslutningskvällarna då familj, kompisar, lärare och andra intresserade kommer och lyssnar på oss. Vi hade generalrepetitioner och gav respons till varandra.

Elevernas sista skrivuppgift blev att fundera över vad som hänt sedan oktober förra året. Vem var jag då? Vem är jag nu? Men också vad som hänt med gruppen. Vilka var vi då? Vilka är vi nu?

Så här beskrev några av eleverna sin egen utveckling under Toleransprojektet:

När jag kom till Toleransprojektet första gången var jag väldigt ostabil. Jag brottades med många problem och var osäker i mig själv. Toleransprojektet har fått mig att växa otroligt mycket. Idag när jag skriver det här så är jag en helt annan person. Jag är stolt över att vara mig själv. Jag vågar stå upp för mig själv och är mycket positivare.

 När jag började Toleransprojektet var jag ganska osäker och folkskygg. Jag var också väldigt blyg och ville helst inte prata med någon. Nu ser jag mig själv som ganska modig och jag har slutat att bry mig om vad andra tycker.

 Jag var en sårad, skärrad, arg person med mycket i mitt bagage.  Jag hade tappat bort mig själv. Nu är jag återigen stark. Jag har hittat personen jag tappade bort och jag är stolt över att kalla den människan jag. Toleransprojektet hjälpte mig mer än något annat.

När jag började på Toleransprojektet var jag lite mera deppig och lite blyg. Nu är jag mycket mera glad och inte ett dugg blyg längre. Alla är typ kompisar med varandra och vi är typ som en familj. Det känns jobbigt och tråkigt att lämna gruppen.

 Jag var en person som bråkade väldigt mycket och var väldigt speedad. Nu gillar jag att gå till skolan och jag är en mycket lugnare person.

 När Toleransprojektet drog igång var jag osäker. Jag visste inte alls vem jag var och jag kastade mig ut i hopp om att i mitt famlande finna en identitet att kalla min egen. Jag hade ganska höga förhoppningar, jag kände mig ensam och sökte en gemenskap – jag var ganska desperat. Jag har förändrats under Toleransprojektet – inte så mycket som jag hade hoppats – men med tanke på allt runt omkring så känner jag att den lilla förändringen var nödvändig. Jag är lite mindre osäker och lite mindre ensam i mig själv.

 Jag har mycket lättare att stå upp för andra. Om någon blir illa behandlad så kan jag inte stå och kolla på. Jag måste agera. Jag har även mycket lättare att sätta mig in i andras situation. Förstå hur de tänker. Jag har också väldigt fina minne från denna resa som jag aldrig kommer att glömma. Toleransprojektet har gjort mig till en bättre människa.

Vi har hela tiden haft ett antal motton under Toleransprojektet. ”Vi gör det tillsammans!”, ”Vi gör inte detta för att vi måste utan för att vi vill!” och ”Fråga inte vad gruppen kan göra för dig utan efter vad du kan göra för gruppen!”. Därför passar det bra att avslutningsvis låta en elevröst beskriva hur hen ser på sin egen och gruppens utveckling under Toleransprojektets gång:

 Jag tror att jag har blivit mycket mer förstående idag än vad jag var då. Jag har lättare att prata med och respektera personer jag kanske aldrig skulle ha pratat med. Nu pratar alla med alla och de blygaste vågar vara sig själva. Först var vi enskilda individer men nu är vi en grupp tillsammans.

Bättre än så kan det inte sägas. Två grupper fyllda av individer har blivit två unika, trygga och starka grupper. Nu väntar två avslutande presentationskvällar i Gripenskolans aula 7 maj (grupp 1) och 8 maj (grupp 2) kl 18.30-ca 20.00. Kom och lyssna på hur eleverna valt att berätta om sin tid i Toleransprojektet (anmälan till maria.ulvenhag@nykoping.se) Välkomna till två minnesvärda kvällar!

Efter resan till Polen …

Äntligen fick vi träffas igen ute på Söra. Det blev naturligt att låta dagens tema vara: Efter resan till Polen. Vi hade massor att följa upp och reflektera över och lika mycket att fundera över inför fortsättningen och de två avslutningskvällarna i maj.

Vi inledde med ett bildspel från resan som helhet innan alla elever åter fick sina skrivböcker i handen och rubriken: ”Efter resan” att skriva kring. Hur kändes det att komma hem? Vilka typiska frågor fick du av din omgivning? Hur tänker du nu om resan?  Så här skrev några i sina skrivböcker:

När jag kom hem så kände jag mig tom, det var en konstig känsla. Den går inte riktigt att beskriva. Men jag kände glädje också. De mest typiska frågorna var: Hur var det? eller Hur har du haft det? Nu när jag tänker tillbaka på resan så förstår jag hur betydelsefull den var och all den gemenskap vi hade då kommer vi alltid att bära med oss, livet ut.

När jag kom hem så kändes allt så märkligt, som om det aldrig hade tänkt. Jag hade så svårt att ta in det. Allas vardag flöt på som vanligt och jag fick nästan frispel. ALLT var som vanligt för dem, men för mig hade allt förändrats. […] Jag har fortfarande inte förstått, inte tagit in vad vi har varit med om. Jag ser resan som extremt lärorik, jobbig som tusan (fysiskt och psykiskt) och viktig. Jag känner mig otroligt tacksam!

På sätt och vis var det skönt att få krama om mamma och fälla de här glädjetårarna och känna hennes trygga händer runt mig. Men när det hade gått två dagar så började jag minnas allt som vi hade gjort och hur roligt och känslosamt jag haft det. Jag satte på låten ”Some die young” för det var den sista låten vi lyssnade på där. Den låten väckte många känslor och resan och barnen som hade dött där på den tomma platserna. Jag har egentligen så bra minne så det känns skönt att kunna komma ihåg allt och nästan alla stunder och jag har nu ärr i mitt hjärta efter allt. Jag tänker nu STORA OCH MÅNGA MINNEN.

För mig var det skönt att komma hem men jag längtade tillbaka till gruppen och jag längtade tills jag skulle få träffa alla igen. Nu när jag tänker tillbaka på resan känner jag att jag nog aldrig har varit på en resa som betytt så mycket för mig. Jag kom dit som jag var och när jag kom hem så kändes det som jag hade lärt mig hur mycket som helst och lärt känna mig själv mycket bättre också.

Skrivboken är nu fylld av tankar och reflektioner från oktober och fram till och med Polenresan. Därför var det viktigt att inför den sista stora uppgiften i basgrupperna – att förbereda en slutpresentation – låta alla elever få tid att läsa igenom alla texter och kommentarer. Efter det påbörjade grupperna arbetet med att planera sina presentationer. De funderade över: Vad ska vi berätta om Toleransprojektet och det vi lärt oss? Vilka bilder vill vi visa? Vilka texter som vi skrivit ska vi högläsa? Ska vi låta publiken göra något? Många tänkte kreativt och påhittigt och alla hade snart en plan för hur de vill göra.

Dagens uppgift till burken blev att skriva ner något om sig själv kopplat till Polenresan. Ditt starkaste minne? En viktig erfarenhet? En fråga du bär med dig? Många lade oss ner minnen i burken som samlades in under resan.

Den tävling som vi ägnade sista dagen i Krakow åt: Uppdrag Kazimierz, fick sina vinnare och dagen avslutades med prisutdelning – fina skrivböcker från bokhandeln i Kazimierz, de före detta judiska kvarteren.

Vi tog också foton på alla elever med sina glasburkar. Dessa foton kommer att dyka upp vid ett tillfälle här framöver!

Nästa gång blir den sista gången vi ses på Söra och då väntar bland annat generalrepetitioner inför slutpresentationerna som kommer att äga rum i Gripenskolans aula måndag 7 maj kl 18.30-ca 20.00 (för grupp 1) och tisdag 8 maj kl 18.30- ca 20.00 (grupp 2). Då är föräldrar, kompisar, lärare, politiker och andra intresserade varmt välkomna att lyssna. En inbjudan har skickats ut! Om du är intresserad av att komma men inte fått en inbjudan – hör av dig till maria.ulvenhag@nykoping.se så ordnar vi det 🙂