Antagningsbrev på väg!

Nu är årets TP-grupper skapade och inom kort kommer alla elever som ansökt att få besked. Det kommer ett brev på posten där det står om man fått en plats och i så fall i vilken grupp man hamnat, eller så står det att man är reserv. Eftersom det i år kom in omkring 130 ansökningar är det många elever som inte fått en plats. Det tycker vi är väldigt tråkigt för vi vet hur mycket mod och förhoppningar det ligger bakom alla fina ansökningar.

Innan Toleransprojektet startar 11 och 12 oktober kommer vi ledare att besöka alla elever ute på deras respektive skolor. De får då den information de behöver inför den första träffen.

Vi ser fram emot att få träffa årets nya grupper i Toleransprojektet!

Ansökningsperioden pågår

Alla Nyköpings åttondeklassare har nu fått besök av Toleransprojektet med information om vad Toleransprojektet är och om hur man söker en plats. Det har varit fina och fokuserade elever vi mött på Nyköpings Enskilda grundskola, Nyköpings högstadium, Kunskapsskolan, Innovitaskolan, Fokusskolan, Mikaeliskolan och Vittra.

Eleverna har fram till fredag 2 september på sig att ansöka om en plats i Toleransprojektet 2022-23. Vi hoppas på många modiga ansökningar!

Här kan ni se filmen där årets elever berättar om varför de sökte till Toleransprojektet och hur de har på olika sätt har utvecklats.

Årets elevfilm!

Toleransprojektets presentationsturné och ansökningsperiod pågår just nu för alla Nyköpings åttondeklassare. 28 klasser fått lyssna till informationen om vad Toleransprojektet är och hur man ansöker om en plats.

Vid varje presentationstillfälle får eleverna se en film där årets elever berättar om sin tid i Toleransprojektet och peppar nya elever att våga söka. Här kan du se filmen med våra fina och modiga elever!

Nytt år med Toleransprojektet!

Sommarlovet är snart över och Toleransprojektet gör sig redo för att möta alla Nyköpings elever i årskurs 8. Under loppet av en vecka ska vi stå framför 28 klasser och förhoppningsvis väcka intresse hos många elever att söka en plats till läsåret 2022-23.

Vi kommer till skolorna enligt följande schema:

Onsdag 17 augusti Nyköpings Enskilda grundskola
Torsdag 18 augusti Nyköpings högstadium
Fredag 19 augusti Nyköpings högstadium
Måndag 22 augusti Kunskapsskolan
Tisdag 23 augusti Innovita, Fokusskolan och Mikaeliskolan
Onsdag 24 augusti Vittra

I samband med våra presentationer får eleverna information om Toleransprojektet och ansökningsmaterial. Sista ansökningsdagen kommer att vara fredag 2 september.

Mer information om det kommande (sjunde!) året med Toleransprojektet kommer inom kort.

Ledarna för läsåret 2022-23 är (bakre raden): Jeanette Backman, Peter Sund, Ola Flennegård (främre raden) Martin Svensson och Malin Mattsson Flennegård.

Toleransprojektet inför nästa läsår!

Sommarlovet är här och Toleransprojektet i Nyköping kan lägga sitt sjätte år bakom sig. Det känns fantastiskt att varken en pandemi eller ett krig kunde stoppa oss från att genomföra året med våra fina elever. Nu väntar ledighet men innan dess kommer också lite information inför läsåret 2022-23.

Först hälsar vi Kunskapsskolan välkommen som ny TP-skola! Det betyder att nu alla elever i årskurs 8 i Nyköping kommer att kunna söka en av de femtio platserna i Toleransprojektet. Det känns väldigt roligt!

Sedan vill vi berätta att vi får lite förändringar i Toleransprojektets ledarteam. Crille Isaksson tar en paus från TP och återgår på heltid till undervisningen på Nyköpings högstadium. Maja Ulvenhag lämnar Toleransprojektet och påbörjar ett nytt jobb inom Region Sörmland. Tack Crille och Maja för allt ni betytt för Toleransprojektet! Detta innebär att vi får två nya medarbetare nästa läsår. Peter Sund från Nyköpings högstadium blir toleranspedagog i grupp 2 och Martin Svensson ersätter Maja som ungdomsstödjare. Varmt välkomna Peter och Martin! I övrigt är allt som vanligt och vi är särskilt glada över att Ung Kraft fortsätter att samarbeta med oss och deltar i alla Toleransprojektets träffar på Söra.

Mellan 17-19 och 22-24 augusti kommer presentationerna för nya elever i årskurs 8 att äga rum. Det betyder att 28 klasser ska få veta allt de behöver veta om Toleransprojektet och förhoppningsvis får vi många sökande även detta år. Schema för detta kommer i augusti.

Nu önskar vi er alla en skön sommar!

Sista träffen och avslutning!

Så kom då den sista träffen och tillika avslutningen för årets två grupper i Toleransprojektet. I vanliga fall träffas vi två gånger efter resan till Polen och avslutningen brukar göras till ett större evenemang med inbjudna gäster. Men eftersom vi detta läsår fick lov att skjuta på resorna på grund av pandemin – fick det bli en annan variant och det blev riktigt fint och bra det också!

Dagen inleddes med att återknyta till Polenresan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa?

Alla fick i smågrupper högläsa sina texter och sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.

Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan.

Dagen gled sedan över i det som skulle komma att bli avslutning och ceremoni med tårta, diplom och ”dubbning” av eleverna till toleransambassadörer. Alla basgrupper fick en sista uppgift – att förbereda en presentation innehållande en skapelse, högläsning av texter och en sketch på temat: Vår resa i Toleransprojektet.

Under dagen filmade Malin eleverna inför den nya presentationsfilm av Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. De hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.

Inför presentationerna tog alla elever och ledare på sig sina blå TP-tishor och plötsligt infann sig den där alldeles speciella känslan när man vet att något närmar sig sitt slut samtidigt som man vill suga det allra mesta ut av stunden. Presentationerna blev alldeles lysande och sammanfattade så fint alla de höjdpunkter och upplevelser vi varit med om tillsammans.

Fantastiska tårtor inledde sedan avslutningskalaset och efter det var det dags för diplomutdelning och tal till Nyköpings nya toleransambassadörer. Förutom diplom låg också i kuvertet ett intyg med information om vad Toleransprojektets utbildning innehållit samt alla de texter eleverna skrivit under året, både läxor och andra texter.

Innan bussen kom för avfärd ville kramarna och avskeden aldrig ta slut. Vi har delat så mycket och de individuella och gemensamma resor eleverna varit med om är större och betydelsefullare än vad de och vi ledare just nu helt kan sätta ord på. Eleverna har gjort detta för att de vill, inte för att de måste och de har gjort ordet ”tillsammans” till något konkret och verkligt.

I Förintelsens spår – del 3

Det var förväntansfulla elever som satte sig på bussen mot Auschwitz Birkenau. Auschwitz har kommit att bli symbolen för Förintelsen som helhet. Här mördades omkring 1,1 miljoner människor. Temat för förmiddagen var: Fånglägret Birkenau.

Vi började med att försöka få en uppfattning om lägrets storlek. Det var större än vad alla kunnat föreställa sig. I det som kommit att kallas ”Dödsblocket” fick eleverna en ingående beskrivning av de umbäranden en människa som befann sig här tvingades uthärda, med svält, kyla, löss, råttor och smuts. Här kallades ingen vid sitt namn, man var ”ett stycke” i vakternas ögon. Det fick oss att fundera över ordet människovärde.

Under eftermiddagen gick vi på en guidad visning genom Auschwitz Stammlager. Det fungerar idag som museum och innehåller olika utställningar. Här finns också skylten med orden: Arbeit macht frei.

Den sista resdagen hade två olika teman. Vi återvände först till Auschwitz Birkenau för att se och uppleva den del av lägret som ägnade sig åt själva förintelsen av de människor som kom hit. Vi var den första gruppen in genom Dödens port.

Vi gjorde en tankeövning kring hur många människor som mördades här varje dag i maj 1944. Vi vandrade till den romska delen av lägret där vi fick veta mer om hur förhållandena var för de romer som fanns här. Vi stod i den björkdunge där Gerti, Ruben och deras släktingar stod på det där fotografiet vi mött så många gånger.

Vi passerade genom den så kallade saunan där fångar togs ifrån sina kläder, rakades, tatuerades och gjordes till ett nummer.

I en dunge nära slutet av rampen hade vi en minnesstund med ljuständning, sång och diktläsning. Vi lade ner stenar och hade en tyst minut för de människor som mördades här. Dikten var skriven av Anton, Aman och Elias och här är den:

Ni alla hade drömmar.
Ni önskade att de var sanna.
På den här platsen förstördes de alla.
Era drömmar försvann dagen ni tog ert sista andetag.
Ingen kommer någonsin veta om de skulle blivit sanna.

Ondskan är motsatsen till all glädje som finns i en människa.
Ondskan är ett val som era inre sinnen bestämmer.
Makt och ondska kan missbrukas.
Makt och ondska kan behärskas av fel personer.
Ondskan fick era själar att slitas isär.
Ondskan fick er existens att försvinna.

Vi vill minnas det du en gång var.
Ditt namn.
Din glädje.
Vi minns och ni finns så länge era berättelser hörs.
Vi vill komma ihåg.

På eftermiddagen bytte vi tema. Vi följde spåren av det rika och myllrande judiska liv som före Förintelsen fanns i Oswiecim. Vi besökte synagogan och fick genom en fysisk övning uppleva tomrummet efter de judar som en gång levde här i staden.

Den sista kvällen bidrog alla elever med texter ur sina skrivböcker och alla fick säga det de hade på hjärtat nu när resan nått sitt slut. Upplevelser, kunskaper, kärlek och kraft är vi nu rika på. Tack! <3

I Förintelsens spår – del 2.

Vi följer spåren efter det som skedde här under Förintelsen. Som i den lilla byn Izbica, där omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesmärken som påminnelse.

En timme söderut från Izbica finns ett av de så kallade förintelse- eller dödsläger som byggdes enbart för att mörda Polens judar – Belzec. En hel eftermiddag ägnade vi åt att upptäcka, lära och reflektera kring de fasansfulla handlingar människor gjorde mot andra människor på denna plats. En halv miljon judar mördas inom loppet av nio månader.

Vi höll en minnesstund då en elev tände ljus, en sjöng och en läste en dikt. Sedan lade vi ner stenar, såsom den judiska seden påbjuder. Stenen symboliserar evigt minne.

Denna gång ska en elev få ordet och beskriva hur det kändes och vilka tankar som kom i huvudet när vi idag kom till skogen i Josefow. Denna skog har funnits med i elevernas medvetanden sedan de började Toleransprojektet. Här blev 500 familjefäder i polisbataljon 101 från Hamburg mördare. Under en dag i juli 1942 sköt de den judiska befolkningen, omkring 1500 människor, i den lilla byn Josefow – trots att de hade möjligheten att avstå utan att det skulle få några konsekvenser för dem.

I mossan, lutade mot tallstammar skrev eleverna idag i sina skrivböcker. Så här skrev Malwa:

Nu är jag i skogen i Josefow där polisbataljon 101 utförde sin första order. Jag känner mig helt tom på ord för jag kan verkligen se mannen som går och håller barnet i handen. Jag känner den lena lilla handen i min egen. Nu sitter jag här under ett träd och tittar ut över skogen där så många människor dog. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt här. Jag kommer för alltid att minnas denna plats, träden och lukten. För det här är ingen vanlig skog, det är en brottsplats och inga gravar fick de som dog här. Det enda som fanns kvar var massgravarna och blodstänken på marken och träden. Det hörs inte längre några ekande skott här utan det enda som hörs är fåglarnas kvitter och bin som surrar.

I tystnaden i skogen i Josefow föddes texter som dessa. Nu väntar en helt annan plats. Auschwitz.

I Förintelsens spår – del 1.

Nu har grupp 1 kommit till Polen för Toleransprojektets första resa i Förintelsens spår denna vår. Här på bloggen kommer vi i mån av tid (vårt program är fullspäckat) att uppdatera. Efter flyg till Warszawa med besök vid Janusz Korczaks monument och Umschlagsplatz, där deportationerna av judar till förintelselägret Treblinka ägde rum, igår reste vi vidare mot Lublin, i östra Polen.

Vår första heldag handlade om att följa förövarnas handlingar och tankar. På förmiddagen kom vi till koncentrationslägret Majdanek i Lublin. Som mest fanns här 25 000 människor. Vi mötte återigen berättelsen om Polisbataljon 101 i diken där masskjutningar ägde rum och vandrade genom lägrets olika avdelningar.

I en av träbarackerna kom dagens första skrivuppgift som innebar att eleverna gav kropp och själ till en människa som kom hit till lägret och vars sko finns kvar här.

Efter lunch besökte vi nazisternas högkvarter där mordet på Polen judar planerades och mötte berättelsen om Franz Stangl och hur hans liv på olika vägar ledde till att han blev kommendant i förintelselägret Sobibor – han som älskade tyger och var en kärleksfull familjefar. Hur var det möjligt?

På kvällens samling läste eleverna texter ur sina skrivböcker. Så här skrev Malwa om skon hon ritade av och vars ägare hon tänkte kring:

Hon har alltid älskat att klä upp sig och känna sig lite extra vacker i fina klänningar, utsmyckningar och framför allt skor. När hon var liten smög hon sig alltid in i farmors rum och provade hennes vackra smycken, de alldeles för stora klänningarna och de fantastiska skorna.

Om makt skriver skriver Oscar så här:

Om man får makt som påverkar andra så ska man inte tänka på sig själv utan på vad som blir bäst för andra. De som får makt bör vara dem som folket litar på.

Imorgon väntar den lilla byn Izbica och förintelselägret Belzec på oss. God natt från Lublin.

Tionde träffen: Snart reser vi till Polen!

Nu närmar sig resorna till Polen. Grupp 1 gör sin resa 1-7 maj och grupp 2 åker 15-21 maj. Både elever och ledare har fått de första symptomen på resfeber 🙂 Den tionde träffen på Söra hade därför det självklara temat: Snart reser vi till Polen.

Det var förväntansfulla elever som kom till Söra och de fick sällskap av de lärare som kommer att följa med på resan – både i egenskap av extra vuxna och i fortbildningssyfte. Vi hade massor av viktiga förberedelser att gå igenom.

Dagen såg lite annorlunda ut eftersom det var viktigt att eleverna fick med sig vissa grundläggande kunskaper för att resans innehåll ska kunna ”landa” på ett bra sätt. Därför stod inte någon berättelse i centrum utan istället hade vi en lektion där vi repeterade fakta kring Förintelsen, med årtal, Hilbergs modell om stegen i processen och om antisemitismen som hattradition och grund för Förintelsen. Den första kvällen i Polen kommer dessutom eleverna få lära sig mer om det så kallade Generalguvernementet (den del av det ockuperade Polen som nazisterna gjorde till ”avstjälpningsplats” för judarna och där dödslägren Treblinka, Sobibor och Belzec byggdes för att mörda Polens judar) och om folkmordet på romer under Förintelsen. Vi kommer under resan att besöka bland annat förintelselägret Belzec (där omkring 500 000 judar mördades, två överlevde) och Auschwitz Birkenau (som hade en särskild avdelning för romer och där ca 21 000 romer mördades).

All fakta bröts av med lekar och dansmoves. Dagens samarbetsövning handlade om att skapa ”situationer” med kroppen utifrån en känsla och en plats. De övriga fick gissa.

Dagens burkuppgift blev att skriva förväntningar inför resan och vi fortsatte på samma tema i dagens samarbetslunch och gruppuppgift.

Alla, både elever, lärare och ledare, skrev och berättade om sina förväntningar inför Polenresan. Eleverna fick också fundera över viktiga saker att tänka på för att alla i gruppen ska trivas och må bra tillsammans under resan. ”Vi måste respektera varandra och se till att ingen hamnar utanför”, ”Ha fokus” och ”Skapa minnen tillsammans”, var några av de kloka förslag eleverna enades om.

Reflektionsskrivandet i skrivböckerna kom också att handla om tankar och förväntningar inför resan.

När alla skrivit klart kom en liten överraskning. Alla elever fick varsitt svartvitt fotografi på barn i olika åldrar, i olika sammanhang, mitt i livet. Alla dessa barn mördades under Förintelsen och på en alldeles speciell plats i Polen kommer eleverna att ”träffa” sitt barn. Eleverna klistrade in ”sitt barn” i anteckningsboken och under resan kommer alla att få en uppgift kopplad till detta barn.

Vi avslutade dagen med packlista, resplan och annan viktig information innan det var dags att samlas för gruppfoto och ordfläta där alla fick säga ett ord som de förknippade med vår förestående resa. Nästa gång vi ses står vi redo med våra resväskor för sex dagar tillsammans där vi ska vandra i Förintelsens spår!