Toleransprojektets utställning på Culturum

Toleransprojektets läsår är till ända och från och med 22 maj finns en utställning att se i Nyköpings stadsbibliotek på Culturum. Den innehåller texter, foton och skapelser från dagarna på Söra och resan i Förintelsens spår i Polen och står i anslutning till ungdomsavdelningen i biblioteket.

Fram till sista skolveckan (runt 13 juni) är alla välkomna att ta del av våra elevers inre världar.

Nyköpings nyaste toleransambassadörer!

Det åttonde året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.

Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Division Utbildnings stora konferenslokal Näckrosen fylldes av förväntansfulla föräldrar, syskon, släktingar, lärare, chefer och TP-vänner.

En utställning med texter och foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen fanns att beskåda liksom exempel på elevernas fina konstverk, skapade under de olika teman vi arbetat med.

Det var taggade, nervösa och spralliga elever som intog scenen i sina basgrupper. Varje basgrupp hade förberett presentationer med högläsning från egna texter och reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår.

De extravuxna (en lärare, en samordnare på socialtjänsten och en tidigare toleransambassadör) som följde med på resan till Polen var så klart också med under kvällen och gav dem fina ord inför framtiden.

Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings nya kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb. Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans. Ord som ”tacksamhet” och ”kärlek” uttalades. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.

Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit projektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!

Ett stort och varmt tack till alla som under detta år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever!

Sista träffen på Söra!

Så kom den sista träffen på Söra och det var vemodiga, högtidliga och varma känslor som fyllde vårt hus när våra elever anlände. De fick börja med att skriva om hur de utvecklats under tiden i Toleransprojektet. Rubriken var: Min och vår identitet, och de fick fundera över vilka de själva var och hur gruppen var den första TP-dagen respektive nu, den sista TP-dagen. Några av eleverna skrev:

Då ville jag bli någon. Jag var osäker så jag gömde mig bakom en tyst men lite fjantig fasad. Nu vet jag vem jag är och framför allt vet jag vem jag vill bli. Jag har lärt mig om att kunna kontrollera vem jag är utåt samtidigt som jag är mig själv. Det är inte flera olika ”jag” utan ett ”jag” med flera olika sidor som hjälper mig istället för att få mig att känna mig osäker för vem jag verkligen är. Jag har nya viktiga minnen och har blivit hundra gånger klokare och säkrare!

Jag är evigt tacksam och mina känslor har vänts upp och ner. Jag skulle aldrig kunna återskapa en relation som denna på något annat sätt. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan just nu – som stenar och fjärilar samtidigt.

Jag var en vanlig ungdom som inte hade tålamod och inte var jättetacksam. Nu har jag tålamod och jag är tacksam. Vi började som främlingar och slutade som en familj för varandra. Vi hjälper och stöttar varandra.

Jag var osäker och hade lågt självförtroende. Jag kände mig ”naken” eller exposed på något sätt. Jag kunde inte vara mig själv. Jag var rädd och ångestfylld. Idag är jag stolt, självsäker och bekväm. Jag har utvecklats jättemycket på de här månaderna. Det finns fortfarande stunder då jag känner mig hjälplös och maktlös över mitt liv men dessa stunder kommer mer sällan. Jag har lärt mig att älska mig själv på ett annat sätt än förut. Jag har lärt mig otroligt mycket.

Under förmiddagen fortsatte eleverna med förberedelserna inför avslutningen 2 maj. Vi avbröt ibland för lek och luft ute i det gråkulna vårvädret. Under dagen filmade Malin eleverna inför den nya presentationsfilm av Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. De hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.

Efter lunch var det dags för generalrepetition och grupperna framförde både sina tankar om året i Toleransprojektet och högläste de texter de själva valt ut bland alla texter de skrivit under året. Det kommer att bli en väldigt fin stund när föräldrar och syskon får vara publik till detta!

Vi lekte en sista gång innan vi dukade upp ett långbord och fikabord med kärleksmums, bullar, kakor och godis. Det tillsammans med den sista ordflätan blev en fin avslutning på dagen.

Nu väntar en avslutning tillsammans med nära och kära och där de blå TP-tishorna kommer att tas på, diplom och intyg delas ut och eleverna får titeln: toleransambassadör!

Insamling till barnen i Gaza!

I Barnkonventionens sjätte artikel står det:

Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

Med utgångspunkt i detta och i alla kunskaper om upplevelser under året i Toleransprojektet har våra elever startat en helt eget initiativ – att hjälpa barnen i Gaza som just nu svälter, dödas av bomber, inte har medicin, står utan hem och trygghet.

Under påsklovet samlades elever hos föreningen Ung Kraft för att baka, pyssla armband och samla saker till en loppis. De planerade för en aktivitet på Stora torget i Nyköping med kakförsäljning, ansiktsmålning, loppis och försäljning av olika slags armband och virkade skapelser.

Under torgaktiviteten var det verkligen liv, glädje och engagemang! Många kom med glada tillrop, köpte fikabröd och armband och blev berörda av elevernas fina och viktiga initiativ. Efter den första insamlingsveckan har inbringat: 14 079 kronor till barnen i Gaza. Vi fortsätter fram till Toleransprojektets avslutning 2 maj och pengarna går till öronmärkt katastrofhjälp via UNICEF (FN:s organisation) eller motsvarande.

Tack alla som hittills hjälpt oss att hjälpa. Följ oss på Instagram (toleransprojektet_nykoping) för aktuella uppdateringar om hur man ger sitt stöd till vår insamling. Så här skrev Nyköpings kommun om Toleransprojektets initiativ:

De uppmärksammar utsatta barn ❤

Toleransprojektet i Nyköpings kommun består av åttondeklassare från alla kommunens skolor. Nyss kom de hem från en resa till Polen där de vandrar i förintelsens spår.

Projektet går ut på att öka förståelsen och toleransen inför våra olikheter och att inte upprepa historiens misstag.

– Tidigare har elever samlat pengar till barn i Ukraina, i dag står vi här på Stora torget och säljer fika och annat för att skicka till de utsatta barnen i Gaza. Vi utgår som alltid från kapitel 6 i barnkonventionen – rätten till liv, överlevnad och utveckling – som är en viktig del i Toleransprojektets undervisning, säger Malin Matsson Flennegård, projektledare

Tionde träffen: Efter resan

Äntligen fick vi träffas på Söra igen efter våra upplevelser tillsammans i Polen. Dagen inleddes med att återknyta till resan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa? Så här skrev tre elever:

Jag tycker att det är bra att lära sig nya saker. Jag tycker det är bra att få se platserna där så många dog för att lära sig att vara tacksam för hur, var och med vilka man lever. Man får mycket kunskap om livet när man hör alla berättelser.

För att hela ens uppfattning växer. Du växer, lär dig nya saker, att känna. Du får en djupare förståelse för kärlek, ondska, privilegier, tur och tacksamhet. Mest så växer din själ, din personlighet, dina tankar och du, DU får växa!

Att se dessa platser sätter Förintelsen i perspektiv. Man förstår den otroliga skalan på mänsklighetens ondska men också kärlek och omtänksamhet. Man lär sig att vara tacksam och modig. Det är en otrolig resa som färgar en för resten av livet genom förståelse och driv för rättvisa. Man förstår vikten av en människas behov av kärlek, respekt, kunskap och tolerans.

Sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.

Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan. Eftersom det var skärtorsdag passade vi på att vara extra påskiga men samtidigt var det ju ramadan, så för några elever fick godiset vänta till senare.

Alla basgrupper påbörjade under dagen en sista uppgift – att förbereda en presentation för en publik som kommer att bestå av vårdnadshavare, syskon och lärare innehållande gruppens tankar om året i Toleransprojektet samt högläsning av texter. Avslutningen sker torsdag 2 maj och vi har ytterligare en träff att förbereda detta på.

Något väldigt fint och viktigt hade också börjat gro sedan sist vi sågs – ett initiativ för att hjälpa barnen i Gaza. Så plötsligt var planeringen igång för insamling och aktiviteter i syfte att fram till 2 maj försöka få in så mycket pengar vi bara kan. Allt ska gå till katastrofhjälp till barnen i Gaza. Vi utgår ifrån artikel 6 i Barnkonventionen: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Den första aktiviteten blir en loppis på torget kombinerat med kakförsäljning samt försäljning av virkade armband, blommor och trädkramare. Ansiktsmålning blir det också!

Tänk att året med Toleransprojektet snart är slut! Vilken gemenskap och vilken utveckling vi fått uppleva hos våra elever, både individuellt och som grupp. Det är så fint och värdefullt att se!

I Förintelsens spår – del 3.

Det var förväntansfulla elever som satte sig på bussen mot Auschwitz Birkenau. Auschwitz har kommit att bli symbolen för Förintelsen som helhet. Här mördades omkring 1,1 miljoner människor. Temat för förmiddagen var: Fånglägret Birkenau.

Vi började med att försöka få en uppfattning om lägrets storlek. Det var större än vad alla kunnat föreställa sig. I det som kommit att kallas ”Dödsblocket” fick eleverna en ingående beskrivning av de umbäranden en människa som befann sig här tvingades uthärda, med svält, kyla, löss, råttor och smuts. Här kallades ingen vid sitt namn, man var ”ett stycke” i vakternas ögon. Det fick oss att fundera över ordet människovärde.

Under eftermiddagen gick vi på en guidad visning genom Auschwitz Stammlager. Det fungerar idag som museum och innehåller olika utställningar. Här finns också skylten med orden: Arbeit macht frei.

Den sista resdagen hade två olika teman. Vi återvände först till Auschwitz Birkenau för att se och uppleva den del av lägret som ägnade sig åt själva förintelsen av de människor som kom hit. Vi var den första gruppen in genom Dödens port.

Vi gjorde en tankeövning kring hur många människor som mördades här varje dag i maj 1944. Vi ägnade oss sedan åt den romska delen av lägret, fick veta mer om hur förhållandena var för de romer som fanns här och spelade den romska nationalsången, Gelem Gelem.

Nära krematorium III hade vi en minnesstund med ljuständning och diktläsning. Vi lade ner stenar och hade en tyst minut för de människor som mördades här.

På eftermiddagen bytte vi tema. Vi följde spåren av det rika och myllrande judiska liv som före Förintelsen fanns i Oswiecim. Vi besökte judiska begravningsplatsen och synagogan och insåg vilket tomrum det finns efter de judar som en gång levde här i staden.

Den sista kvällen bidrog alla elever med texter ur sina skrivböcker och alla fick säga det de hade på hjärtat nu när resan nästan nått sitt slut, även om vi har ett besök i fina staden Krakow kvar på programmet. Upplevelser, kunskaper, kärlek och kraft är vi nu rika på. Tack.

I Förintelsens spår – del 2.

Vi följer spåren efter det som skedde här under Förintelsen. Som i den lilla byn Izbica, där omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesmärken som påminnelse.

En timme söderut från Izbica finns ett av de så kallade förintelse- eller dödsläger som byggdes enbart för att mörda Polens judar – Belzec. En hel eftermiddag ägnade vi åt att upptäcka, lära och reflektera kring de fasansfulla handlingar människor gjorde mot andra människor på denna plats. En halv miljon judar mördas inom loppet av nio månader.

Vi höll en minnesstund då en elev tände ljus, vi sjöng tillsammans och två elever läste en dikt. Sedan lade vi ner stenar, såsom den judiska seden påbjuder. Stenen symboliserar evigt minne.

Idag kom vi till skogen i Josefow. Denna skog har funnits med i elevernas medvetande sedan de började Toleransprojektet. Här blev 500 familjefäder i polisbataljon 101 från Hamburg mördare. Under ett dygn i juli 1942 sköt de den judiska befolkningen, omkring 1 500 människor, i den lilla byn Josefow – trots att de hade möjligheten att avstå utan att det skulle få några konsekvenser för dem.

Lutade mot trädstammar skrev eleverna sina tankar och känslor inför det som hände här.

Nu väntar en helt annan plats. Auschwitz.

I Förintelsens spår – del 1.

Nu har Toleransprojektets elever kommit till Polen och vår resa i Förintelsens spår. Här på bloggen kommer vi i mån av tid (vårt program är fullspäckat) att uppdatera. Efter flyg till Warszawa med besök vid Janusz Korczaks monument och judiska begravningsplatsen igår reste vi vidare mot Lublin, i östra Polen.

Vår första heldag handlade om att följa förövarnas handlingar och tankar. På förmiddagen kom vi till koncentrationslägret Majdanek i Lublin. Som mest fanns här 25 000 människor. Vi mötte återigen berättelsen om Polisbataljon 101 i diken där masskjutningar ägde rum och vandrade genom lägrets olika avdelningar.

I en av träbarackerna kom dagens första skrivuppgift som innebar att eleverna gav kropp och själ till en människa som kom hit till lägret och vars sko finns kvar här.

Efter lunch besökte vi nazisternas högkvarter där mordet på Polen judar planerades och mötte berättelsen om Franz Stangl och hur hans liv på olika vägar ledde till att han blev kommendant i förintelselägret Sobibor – han som älskade tyger och var en kärleksfull familjefar. Hur var det möjligt?

På kvällens samling läste eleverna texter ur sina skrivböcker. Alla delade med sig.

Imorgon väntar den lilla byn Izbica och förintelselägret Belzec på oss. God natt från Lublin.

Nionde träffen: Snart reser vi till Polen!

Nu närmar sig resan till Polen 10 till 16 mars. Både elever och ledare har fått de första symptomen på resfeber 🙂 Den nionde träffen på Söra hade därför det självklara temat: Snart reser vi till Polen.

Det var förväntansfulla elever som kom till Söra och de fick sällskap av de vuxna som kommer att följa med på resan – både i egenskap av extravuxna och i fortbildningssyfte. För första gången i Toleransprojektets historia är en av dessa vuxna en före detta elev, toleransambassadören Robin. Vi hade massor av viktiga förberedelser att gå igenom.

Dagen såg lite annorlunda ut eftersom det var viktigt att eleverna fick med sig vissa grundläggande kunskaper för att resans innehåll ska kunna ”landa” på ett bra sätt. Därför stod inte någon berättelse i centrum utan istället hade vi en lektion med mycket fakta. Vi gick igenom viktiga grunder inom judendomen, samt judiska symboler, begravningsritualer och hur en synagoga ser ut.

Vi repeterade fakta kring Förintelsen och om antisemitismen som hattradition och grund för Förintelsen. Den första kvällen i Polen kommer dessutom eleverna få lära sig mer om det så kallade Generalguvernementet (den del av det ockuperade Polen som nazisterna gjorde till ”avstjälpningsplats” för judarna och där dödslägren Treblinka, Sobibor och Belzec byggdes för att mörda Polens judar) och om folkmordet på romer under Förintelsen. Vi kommer under resan att besöka bland annat förintelselägret Belzec (där omkring 500 000 judar mördades, två överlevde) och Auschwitz Birkenau (som hade en särskild avdelning för romer och där ca 21 000 romer mördades).

All fakta bröts av med lek och röresle och dagens burkuppgift blev att skriva förväntningar inför resan. Vi fortsatte på samma tema i dagens samarbetslunch och gruppuppgift.

Alla, både elever och vuxna skrev och berättade om sina förväntningar inför Polenresan. Eleverna fick också fundera över viktiga saker att tänka på för att alla i gruppen ska trivas och må bra tillsammans under resan. ”Vi måste respektera varandra”, ”ta ansvar” och ”visa varandra omtanke”, var några av de kloka saker eleverna kom fram till.

Reflektionsskrivandet i skrivböckerna kom också att handla om tankar och förväntningar inför resan. Så här skrev några:

Jag känner mig jättetaggad och ännu mer säker efter dagens TP-träff. Det enda jag är orolig över är sömnbrist + starka känslor = dålig stämning. Jag tror dock att vi kommer att stödja varandra när det blir jobbigt och att det därför kommer att lösa sig ändå!

Efter idag så är det blandade känslor. Jag är supertaggad inför resan, att jag kommer att dela rum med någon jag är bekväm med och efter att jag hört vad vi kommer att göra blev jag ännu mer taggad. Men samtidigt är det den första Ramadan jag är utan min familj så det kommer att bli tufft, men jag vet att jag kommer att ha personer vid min sida.

När alla skrivit klart kom en liten överraskning. Alla elever fick varsitt svartvitt fotografi på barn i olika åldrar, i olika sammanhang, mitt i livet. Alla dessa barn mördades under Förintelsen och på en alldeles speciell plats i Polen kommer eleverna att ”träffa” sitt barn. Eleverna klistrade in ”sitt barn” i anteckningsboken och under resan kommer alla att få en uppgift kopplad till detta barn.

Vi avslutade dagen med packlista, resplan och annan viktig information innan det var dags att samlas för gruppfoto och ordfläta där alla fick säga ett positivt ord de vill bära med sig efter dagen. Nästa gång vi ses står vi redo med våra resväskor för sex dagar tillsammans där vi ska vandra i Förintelsens spår!

Åttonde träffen: Att vara barn

Nu har eleverna i Toleransprojektet haft sin åttonde träff. Vi samlades på ett snöigt Söra och nu känns det verkligen att gruppen lärt känna varandra och småpratet under frukosten är mysigt att lyssna på.

Dagens berättelse var egentligen två berättelser. Genom två personer belyste vi barnens situation i Warszawas getto under andra världskriget innan vi landade i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Eleverna fick möta den judiske läkaren, pedagogen och barnrättsförespråkaren Janusz Korczaks som grundade ett barnhem i Warszawas getto och som trots att han fick möjlighet att rädda sitt eget liv istället valde att följa sina 192 barnhemsbarn i tågvagnarna mot döden i Treblinka.

Dagens skrivuppgift blev att ta rollen som Korczak och skriva en dagboksanteckning om det moraliska dilemma han hamnar i när kan får möjlighet att lämna gettot och en säker död, men då måste han lämna kvar sina barn. Elevernas texter blev fina och känslosamma.

I den andra berättelsen mötte eleverna socialarbetaren Irena Sendler som smugglade 2 500 judiska barn ut ur Warszawas getto och gav dem nya identiteter och hem. I glasburkar som grävdes ner i trädgården gömde hon listor med barnens judiska namn och nya, kristna namn för att kunna återförena barn och föräldrar efter kriget. Nästan inga återföreningar kunde ske. Föräldrarna mördades i Treblinka.

Berättelserna kopplades sedan till Barnkonventionens uppkomst och innehåll. Eleverna fick som uppgift att välja en rättighet och sedan skapa en ”scen” samt en dikt av denna rättighet. Det visades prov på både påhittighet och engagemang i redovisningarna.

Så här blev några av dikterna:

Ursprung, religion, kön, hudfärg …
… spelar ingen roll
Alla förtjänar samma förutsättningar
Hur du än ser ut eller klär dig
är du exakt lika mycket värd
Alla barn har rätt till lika mycket
KÄRLEK
Ingen mobbing eller utfrysning

När kommer vi fram?
Jag förtjänar trygghet och skydd
Skydd mot krig och våld
Jag har rätt till ett hem och en familj
Jag vill vara med mina föräldrar
Alla barn är viktiga
och de ska få vara med sina föräldrar
Jag är bara ett barn
Jag är väl också en människa!
Jag orkar inte leta
Stanna uppe i natten och oroa mig
Jag klarar inte av det här

Stoppa hatet mot barn
Stopp min kropp
Slå barn är dåligt
Skydda mig från våldet
Våldet är dåligt
Tolerera mig

En hand som slår
Nej, jag vill inte!
Låt mig leva
Jag har rätt att leva som alla andra
De misshandlar mig
Jag har rätt till ett liv
Jag har rätt till att utvecklas
Barnets rättigheter

Dagens glasburksuppgift (och nu hade berättelsen om Irena Sendler fått eleverna att förstå varför vi valt att ge var och en av dem just en glasburk) blev att skriva om en person som varit viktig i deras barndom.

Som vanligt bröt vi då och då av dagen med samarbete och lek. Det märks att grupperna nu har lärt känna varandra och känner sig trygga och avslappnade i varandras sällskap.

Nästa gång är det dags att helt inrikta oss på resan till Polen, med mycket fakta om Förintelsen, om judendomens grunder och praktisk information. Då kommer också de medföljande vuxna, en lärare och en toleransambassadör, att delta.