Antagningsbeskeden utskickade!

Toleransprojektets fjärde år slog alla rekord vad gäller antalet elever som ansökte om en plats. 127 ansökningar från elever på Nyköpings högstadium, Nyköpings friskola, Vittra Kungshagen, Mikaeliskolan och Fokusskolan kom in och det gör oss glada och ödmjuka att så många unga människor har känt att Toleransprojektet är något de vill uppleva.

Men, eftersom vi bara har 50 platser att fördela så är det också väldigt svårt och ledsamt att behöva göra så många modiga och fina elever besvikna. Det är viktigt att poängtera att om man inte har fått en plats så är det för att platserna inte räcker till – inte för att man skrivit en dålig ansökan. Alla ansökningar var fantastiska!

Denna vecka har antagnings- respektive reservbesked skickats ut till alla som sökt. Nästkommande vecka besöker ledarna i respektive grupp alla skolor och träffar de nya eleverna inför den första Toleransprojektträffen. Det är viktigt för att knyta de första kontakterna, dämpa eventuell oro och nervositet och se till att alla har tillräckligt med information. Det blir spännande!

Grupp 1 har sin första träff onsdag 2 oktober och grupp 2 ses torsdag 10 oktober. Snart är det liv och rörelse på Söra igen och det ser vi fram emot.

/ Maja, Madde, Jeanette, Ola, Crille och Malin

Toleransprojektets ansökningsperiod har börjat!

Toleransprojektet är ingenting utan sina elever och nu har 22 klasser med elever i årskurs 8 lyssnat på Toleransprojektets presentationer. Det är bland dessa de nya eleverna för i år finns och vi hoppas så klart att många ansökningar kommer in.

Vid informationstillfällena på Vittra, Nyköpings friskola, Mikaeliskolan, Fokusskolan och Nyköpings högstadium fick eleverna exempel på hur en typisk dag med Toleransprojektet kan se ut och kännas, de fick se en film där förra årets elever berättar och med sig fick de en broschyr och en ansökningsblankett.

Fredag 6 september är sista dagen att ansöka till en av de totalt 50 platserna som Toleransprojektet erbjuder. När ansökningarna kommit in sätts två grupper samman och alla som sökt får ett besked hem i brevlådan – både de som fått en plats och de som står som reserver.

Se gärna årets film där eleverna från det tredje året berättar om sin tid i Toleransprojektet och där det finns glimtar från undervisningsdagarna på Söra och resan till Förintelsens minnesplatser i Polen.

Har du i din närhet unga människor du tror Toleransprojektet skulle kunna vara viktigt och utvecklande för – peppa dem att söka! Om du har frågor om ansökan eller annat, kontakta:

Malin Mattsson Flennegård, malin.mattsson.flennegard@nykoping.se
Maria Ulvenhag, maria.ulvenhag@nykoping.se

Nytt år med Toleransprojektet!

Sommarlovet är över för både elever och Toleransprojektets ledare. Första årets toleransambassadörer börjar andra året på gymnasiet,och den senaste kullen blir 9:or. Tre år har gått och nu inleder vi det fjärde året med Toleransprojektet. Vissa saker är precis som vanligt, andra saker är nya.

Det som framför allt är nytt är att vi har fått ett tillskott av tre nya ledare – Christer Isaksson och Jeanette Backman som är lärare på Nyköpings högstadium och Madeleine Bengtsson som är familjestödjare på Socialtjänsten. Christer (Crille) och Jeanette avslutade i våras sin utbildning till toleranspedagoger vid Göteborgs universitet. För årets elever kommer det här att innebära att hälften av dem kommer att ha Ola, Malin och Maja som ledare och den andra halvan Crille, Jeanette och Madeleine.

Det som närmast väntar är en hektisk och spännande vecka med besök på högstadieskolor där eleverna i åttan ska få information om Toleransprojektet och möjlighet att söka en av de femtio platserna för läsåret 2019-2020.

Dessa dagar kommer vi ut och informerar:

  • Måndag 19 augusti: Vittra Kungshagen
  • Onsdag 21 augusti: Nyköpings friskola, Mikaeliskolan och Fokusskolan
  • Torsdag 22 augusti: Nyköpings högstadium Alpha, AL 9 och 10 (8a-h)
  • Fredag 23 augusti: Nyköpings högstadium Omega, AL 11 och 12 (8i-p)

Vid detta tillfälle får eleverna information om Toleransprojektet och med sig får de en broschyr och en anmälningsblankett. Föräldrar/vårdnadshavare får sedan ett mejl hem med ungefär samma information.

Sista dag att lämna sin blankett med intresseanmälan till Toleransprojektet är fredag 6 september. Eleverna lämnar blanketten till sin mentor/lagmentor.

Vi ledare ser fram emot ett nytt läsår och det ska bli spännande att träffa nya ungdomar ute på skolorna och peppa dem att söka en plats i Toleransprojektet.

Integrationspris till Toleransprojektet!

Ett av Toleransprojektets många syften och mål är att vara en mötesplats för unga människor med olika bakgrunder. Oavsett kulturell eller religiös bakgrund, var man bor, vilka man umgås med, vad man gör på fritiden, vilka värderingar och åsikter man har så ska man känna att Toleransprojektet är en självklar gemenskap.

Därför var det med stor glädje och tacksamhet som Toleransprojektet tog emot Nyköpings kommuns integrationspris 2019 med motiveringen:

Toleransprojektet bidrar till en förbättrad integration genom att ungdomar deltar i aktiviteter som minskar fördomar och ökar förståelsen mellan individer med olika bakgrund.

Priset delades ut under pompa och ståt samma dag som Nyköping firade Sveriges nationaldag vid Nyköpingshus. Undervisningsledarna Ola, Malin och Maja tog emot ett diplom och en check på 5 000 kronor av Kent Pettersson som företräder Kompetens- och arbetsmarknadsnämnden i Nyköpings kommun. Många av eleverna som gått Toleransprojektet kom och firade det fina priset.

Nu tar Toleransprojektet snart sommarlov, men i augusti är vi tillbaka igen. Det har nämligen precis politiskt beslutats om en fortsatt finansiering för läsåret 2019-2020. Det betyder att eleverna som nu går ut årskurs 7 i höst när de börjar årskurs 8 kommer att kunna söka en plats i Toleransprojektet. Det är vi väldigt glada över!

Toleransprojektets utställning i Stadshuset

Det har blivit lite av en tradition att utställningen om året med Toleransprojektet står i Stadshuset i Nyköping under några veckor.

Från och med måndag 27 maj och två till tre veckor framåt kan ni komma till Stadshusets foajé och se elevtexter, foton och skapelser som kommit till under våra undervisningsdagar på Söra och under resorna till Förintelsens minnesplatser i mars.

Genom utställningen får man en inblick i hur eleverna tänkt, känt och utvecklats genom att möta frågor om identitet, människovärde, mod, kärlek, hat och utanförskap. Men också hur mycket kunskaper de fått om Förintelsen som begrepp och omvälvande händelse i vår nära historia. Läs mer på kommunens hemsida här.

Varmt välkomna in i Stadshuset!

Återträff en vacker majkväll på Söra

När det bara är några veckor kvar tills eleverna i årskurs 9 är redo att flyga ut ur högstadiets värld hade vi återträff med förra årets toleranselever på Söra. Det var välbehövligt!

Äntligen fick vi kramas igen och äntligen fick vi gå in i vår egen gemensamma känsla av att trots att det var längesedan vi sågs, så hittar vi tillbaka till gemenskapen snabbt.

Ett bildspel från förra året rullade, vi lekte, åt pizza, hade frågesport på kluriga detaljer från tiden i Toleransprojektet och fick se Ola försöka sig på att flossa.

Vi avslutade kvällen med att lyssna på Kimmie Åhléns berättelse om trasighet, drömmar, våld, poesi, nazistiskt hat, droger, kärlekens kraft och att hitta en väg tillbaka till sig själv. Kimmie har själv erfarenhet av Toleransprojektet och är en flitig gästföreläsare på skolor runtom i landet. Hans berättelse finns här för den som vill lyssna.

Vi önskar alla våra elever i 9:an en fin och minnesvärd skolavslutning och en ljus och hoppfull framtid. Vi finns alltid här för er! <3

Toleransprojektet i SVT Sörmland

I samband med Toleransprojektets avslutningar hörde SVT Sörmland av sig och ville komma och träffa några av eleverna för en intervju. Det var egentligen inte alls själva avslutningarna de var intresserade av utan att höra mer om hur Toleransprojektets elever utvecklats vad gäller framför allt kunskaper och skolrelaterade saker.

Tre modiga och kloka elever – Talal, Ebba och Loke – ställde upp för intervjun och de gjorde alla fantastiskt fina insatser. Här finns det längre tv-inslaget, där också projektledare Ola är med. Här kan du se det kortare inslaget från webben .

Roligt att Toleransprojektet lyfts fram som ett gott exempel på skolutveckling!

Nyköpings nya toleransambassadörer!

Det tredje året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.

Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Tessinskolans aula den 6 och 7 maj fylldes av förväntansfulla föräldrar och vårdnadshavare, syskon, släktingar, vänner, lärare, politiker, kommuntjänstemän och andra intresserade.

Det kom tidigare under tisdagen också en reporter från SVT Sörmland som ville göra ett reportage om Toleransprojektet, som ett gott exempel på skolutveckling och trygghetsmetod, och han intervjuade tre elever och projektledaren Ola.

En utställning med texter och foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen fanns att beskåda under avslutningskvällen liksom exempel på elevernas fina konstverk, skapade under de olika teman vi arbetat med.

Varje grupp hade varsin avslutningskväll och det var taggade, nervösa och spralliga elever som intog scenen i sina basgrupper. Men först fick de se en film med ögonblick från året och det var härligt att se vilken blandning av allvar, lek, gemenskap, fokus, glädje och samarbete vi haft tillsammans.

Varje basgrupp hade förberett tänkvärda och personliga reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår.

Dessutom hade varje elev valt en text skriven under Toleransprojektet som höglästes under olika teman. Det var texter om identitet, texter om att vara barn, känslosamma texter skrivna under resan till Polen och texter skrivna i skrivboken efter dagar på Söra.

Presentationerna avslutades med att alla elever ställde sig längst fram på scenen och höll upp en skylt med ord som beskrev det viktigaste man upplevt i Toleransprojektet. Ord som ”tillsammans”, ”kunskap”, ”tacksamhet”, ”minnen” och ”kärlek” lyftes mot publiken.

Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings tredje kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb.

Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans på scenen. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.

Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit projektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers fantastiska utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!

Ett stort och varmt tack till alla som under detta och tidigare år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever. Tack!

Så kom den sista träffen …

Det var med blandade känslor vi träffades på Söra den elfte och sista gången. Vi har ju fortfarande slutpresentationerna kvar, så det var inte sista gången vi sågs, men våra undervisningsdagar på Söra är slut. Det finns så mycket att känna glädje över – all gemenskap, nya kunskaper och stora upplevelser men samtidigt tar något slut och det känns vemodigt och sorgligt.

Dagen började med lite återknytning till förra träffen. Det finns fortfarande mycket att bearbeta efter resan – blandade känslor kring hur det var att komma hem efter resan till Polen och det bemötande många upplevde att de fick. Lite lek blev det också. Vi har lekt mycket under hela Toleransprojektet – för att lära känna varandra, bli tryggare och för att få skratta tillsammans. Man borde faktiskt leka mycket oftare, i många olika sammanhang.

Resten av dagen var det mycket vi måste knyta ihop och bli färdiga med inför avslutningskvällarna då familj, kompisar, lärare och andra intresserade kommer och lyssnar på oss. Vi hade generalrepetitioner och gav varandra uppmuntran och pepp för självklart känns det nervöst och läskigt att tänka på att en publik ska lyssna.

Elevernas sista skrivuppgift blev att fundera över vad som hänt sedan oktober förra året. Vem var jag då? Vem är jag nu? Men också vad som hänt med gruppen. Vilka var vi då? Vilka är vi nu?

Så här beskriver några av eleverna sin egen utveckling under Toleransprojektet:

Jag var en osäker, lite självhatande och ”blind” tjej som såg världen ganska svart och vitt. Nu är jag mer utåtgående och har lärt mig att älska mig själv lite mer. Jag känner också att jag lärt mig mycket mer om människor överlag.

Jag visste knappt vem jag var. Det enda jag visste var att jag var mitt namn. Nu är jag hel. Jag vet vem jag är till 100 procent och det känns som typ jag har lärt känna mig själv.

Jag hade svårt för att prata med folk och var rädd för att öppna mig. Idag är jag helt annorlunda, inuti har det hänt något. Jag är mer självsäker och vågar stå upp för mig själv och mina åsikter, försöker se saker positivt. Här på TP har jag träffat mina två bästa vänner som jag kan dela allt med.

Jag var en blyg kille som höll saker för mig själv. Hade inget bra självförtroende. Nu har jag fått bättre självförtroende och jag är mer öppen.

Jag var en grabb på 14 år som avskydde att skriva för hand. Jag hade många polare men alla var från hockeyn eller min gamla skola. Nu är jag en 15-årig grabb och jag tycker att det är lättare att skriva för hand. Jag har blivit bättre på att snacka inför en grupp. Jag har fått väldigt många nya vänner och jag har fått rejält med nya minnen från allt med TP. Jag har utökat min vänkrets, alltså jag har fler polare från hela Nyköping.

Jag var en person som inte brydde mig så mycket om andra än mig själv. Jag var en person som inte kunde hantera mitt liv och min framtid. Nu är jag en person som tänker på andra människor, som tänker på att göra andra glada, en person som tänker hantera livet och framtiden på ett bra sätt. En person som har ett mål i framtiden.

Vi har hela tiden haft ett antal motton under Toleransprojektet. ”Vi gör det tillsammans!”, ”Vi gör inte detta för att vi måste utan för att vi vill!” och ”Fråga inte vad gruppen kan göra för dig utan efter vad du kan göra för gruppen!”. Därför passar det bra att avslutningsvis låta två elevröster beskriva hur de ser på sin egen och gruppens utveckling under Toleransprojektets gång

Först kände jag ingen och jag tyckte att det var jobbigt att prata med någon som jag inte kände och jag tänkte att jag kommer inte att kunna prata med de andra för de tänker inte som jag. Men nu är vi som en familj som tänker på varandra och jag har lärt mig av gruppen så många saker, till exempel hur andra människor kan tänka.

När vi klev in på Söra för första gången var jag en kille som inte var taggad och som inte alltid delade med mig av min vetskap. Nu är jag en kille som alltid säger vad jag tycker och vet och som öppnar upp mig själv för andra men även släpper in andra. Gruppen har gått från ett gäng individer som alla ser sig själva i centrum till en enhet där vi alla är i centrum.

Bättre än så kan det inte sägas. Två grupper fyllda av individer har blivit två unika, trygga och starka grupper. Så här den sista gången passade det dessutom på att vara extra vackert väder – så i den ena gruppen var det två modiga individer som hoppade i Hovrasjön för ett dopp.

Nu väntar två avslutande presentationskvällar i Tessinskolans aula 6 maj (grupp 1) och 7 maj (grupp 2) kl 18.30-ca 20.00. Kom och lyssna på hur eleverna valt att berätta om sin tid i Toleransprojektet (anmälan till maria.ulvenhag@nykoping.se) Välkomna till två minnesvärda kvällar!

Tionde träffen: Efter resan till Polen …

Äntligen fick vi träffas igen ute på Söra. Det blev naturligt att låta dagens tema vara: Efter resan till Polen. Vi hade massor att följa upp och reflektera över och lika mycket att fundera över inför fortsättningen och de två avslutningskvällarna i maj. På ett bord låg också lästips för de elever som vill lära och uppleva ännu mer av Förintelsen – i både skönlitterär form som som fakta.

Vi inledde med ett bildspel från den sista resdagen som innan alla elever åter fick sina skrivböcker i handen och rubriken: ”Varför ska man göra en sådan här resa?”. Så här kunde det låta:

Du lär dig mer än genom en bok eller en film då du ser verkligheten med dina egna ögon. Du lär dig som bäst när du lyssnar på Ola. Du kan också hitta ditt inre rum. Jag hade inget inre rum förrän Ola visade mig vägen dit. Jag tycker att Toleransprojektet borde vara en skolplikt och denna resa är ett minne för livet och något man aldrig ångrar.

Resan till Polen är något av det lärorikaste jag någonsin har gjort. Inte bara det att man lär sig om historia och om världens största folkmord, utan att man lär sig om att vara människa och vad det innebär att vara människa. Efter att jag kom hem från Polen har jag känt ett stort behov av att vara den bästa versionen av mig själv hela tiden.

För att vi alltid måste minnas och tänka på att Förintelsen har ägt rum, för mindre än hundra år sedan. Snart kommer det inte att finnas någon som överlevt Förintelsen kvar. Vem ska då föra deras ord vidare. Jo, VI ska det! Det är så otroligt viktigt. För om vi glömmer bort och är tysta så finns det en risk att det händer igen. Då får nazisterna som de ville – att offren och historien glöms bort och försvinner. Men vi får aldrig glömma. Det får inte tystas ner. Jag kommer ALDRIG att sluta berätta om vår resa och det som skett.

Genom att åka till de här platserna så kommer man förstå människans sätt att fungera och det kan missbrukas. Den här resan lär en också vem man vill vara, hur man vill vara. För mig har iallafall den här resan lärt mig betydelsen av självreflektion. Hur bristen på självreflektion får stora konsekvenser som man inte förväntat sig.

Resan ska man uppleva för att lära sig, men det är inte allt. Vi har utforskat oss själva och lärt oss saker om oss själva som vi inte visste. Tillsammans har vi vuxit oss starka. Jag har känt att jag kan börja lita på folk igen. Resan har gjort att vi slutat tänka bara på oss själva och börjat tänka på andra.

Efter det fick de göra samma sak med frågan ”Hur kändes det att komma hem?” Vilka typiska frågor fick du av din omgivning? Hur tänker du nu om resan?  Så här skrev några i sina skrivböcker:

Att komma hem var så klart skönt men samtidigt jobbigt. Det var svårt att säga hej då till gruppen. Det var också sjukt jobbigt att man inte kunde beskriva exakt hur det var eller hur det kändes. Det var som att man inte fick ur sig allting.

Jag kände mig som en helt annan person. Jag var inte längre densamma som jag var innan vi åkte. Jag fick ofta frågan ”Har du haft en bra resa?” och ”Vad har du varit med om?” Men allt var så svårt att förklara. Det var som att jag hade svaret i mitt huvud men min mun kunde inte säga det. Jag försökte berätta men det som jag verkligen ville säga kunde inte komma ut. Som om det ville vara kvar hos mig och att bara jag skulle veta. Typ som en hemlighet. Jag kan fortfarande inte säga vad jag vill. Det är min lilla hemlighet.

Jag började berätta men varje gång jag skulle säga något så var det någon som avbröt och sa ”Nej, så var det inte” eller ”Jag tycker så här”. Det finns inget man kan tycka i det här. Det finns bara en sanning. Till slut hamnade jag i argument med min morfar. Han tyckte inte att han behövde veta mer. Jag tycker att alla borde veta mer. Det är inte så att man kan nöja sig med att det var hemskt. Alla måste se ur alla perspektiv och jag blir bara så frustrerad när folk tror att de vet bättre och inte behöver lyssna mer, bara för att de är vuxna. Ja, du har sett en dokumentär en gång. Men du borde kanske lyssna på mig som NYSS VAR DÄR.

Dessa reflektioner visar något väldigt viktigt. Det är inte lätt för unga människor som varit med om något omvälvande att komma hem och möta vardagen, kompisar och familj. Det finns inga ”lätta” svar att ge på frågorna de får. De är fyllda av känslor och kunskaper som är svåra att sätta ord på – särskilt om man inte ger det tid. Det är viktigt för oss runt omkring att inse och tänka på.

Skrivboken är nu fylld av tankar och reflektioner från oktober och fram till och med Polenresan. Därför var det viktigt att inför den sista stora uppgiften i basgrupperna – att förbereda en slutpresentation – låta alla elever få tid att läsa igenom alla texter och kommentarer. Efter det påbörjade grupperna arbetet med att planera sina presentationer. De funderade över: Vad ska vi berätta om Toleransprojektet och det vi lärt oss? Vilka texter som vi skrivit ska vi högläsa?

Dagens uppgift till burken blev att skriva ner något om sig själv kopplat till Polenresan. Ditt starkaste minne? En viktig erfarenhet? En fråga du bär med dig? Många lade ner ett minne från resan i burken.

Vi tog också foton på alla elever med sina glasburkar. Dessa foton kommer att dyka upp vid ett tillfälle här framöver!

Dagen avslutades med påskgodis, lek och skratt. Det var välbehövligt efter en dag med mycket reflekterande, men också för att grupperna längtat efter varandra. Det blev så tomt efter gemenskapen i Polen, uttryckte många.

Nästa gång blir den sista gången vi ses på Söra och då väntar bland annat repetitioner inför slutpresentationerna som kommer att äga rum i Tessinskolans aula måndag 6 maj kl 18.30-ca 20.00 (för grupp 1) och tisdag 7 maj kl 18.30- ca 20.00 (grupp 2). Då är föräldrar, kompisar, lärare, politiker och andra intresserade varmt välkomna att lyssna. En inbjudan är på väg ut! Om du är intresserad av att komma: hör av dig till maria.ulvenhag@nykoping.se så ordnar vi det 🙂

Glad påsk! //Malin, Ola & Maja