Första träffen: Vad är en människa?

Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Femtio elever från sex olika skolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita (fd Nyköpings friskola) och Nyköpings Enskilda grundskola – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta på gården. Ord som: ”tryggt”, ”roligt”, ”spännande” och ”glad” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:

Jag kommer att minnas alla roliga nya kompisar. Först var det pirrigt, typ som att man hade fjärilar i magen men sen blev det bara roligt pch man hade lärt känna många fler. Jag kan bidra med skratt och glädje i gruppen.

Efter redan 20 minuter så kände jag att det fanns en gemenskap i gruppen och det var lätt att skaffa nya vänner. Jag lärde mig mer om att man inte ska döma människor efter första anblicken. Jag kände viss nervositet men den släppte snabbt.

Jag kände mig glad, pirrig och trygg. Jag tänkte på mina kompisar som inte var här och hur det hade varit om jag inte hade kommit med i Toleransprojektet. Jag tänkte också på att jag älskar när jag får folk att skratta och se dem glada.

Jag lärde mig mycket om Förintelsen och jag lärde mig att lyssna utan att råka störa. Jag kände mig glad för att jag ska få lära mig många nya saker. Det jag kan göra för mig själv och för gruppen är att inte störa och vara snäll och lyssna på hur andra tycker, tänker och känner.

Jag tyckte det var jättejobbigt att träffa så många nya först. Men jag kommer att minnas alla kompisar jag fick och när jag gjorde den här boken. Lekarna var roliga och jag skrattade mycket, Men jag var nervös när jag skulle berätta om mitt porträtt framför alla, men det gick bra.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte i Omegas aula. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.