Fjärde träffen: Att stänga andra ute

Dagen började med uppföljning av läxan utifrån den andra träffens tema ”Vem är jag?” Eleverna fick se hur många olika ord de använder när de beskriver sin identitet – flicka, deppig, envis, fotbollsspelare, omtänksam, någon med adhd, blyg, rolig, introvert, muslim, självkritisk och så vidare. Vi människor är så många saker och alla kämpar med något. Alla fick också skriva ner namnet på en förebild i fråga om mod att lägga i sin glasburk.

Sedan tog vi oss an dagens nya tema: ATT STÄNGA ANDRA UTE. Ordet exkludering blev ett nytt begrepp att förstå och kunna använda.

Hur stänger vi andra ute? Jo, bland annat genom vårt kroppsspråk.

Vi började med att vända ett antal frågor inåt, mot oss själva. Hur gör vi när vi stänger andra ute – med tonfall, kroppsspråk, ord och handlingar? Utifrån detta gav vi oss in i det första stora faktamomentet kring Förintelsen som idag handlade om hur nazisterna lade upp planen för och inledde den process som innebar att framförallt judar, men också romer och andra grupper, undan för undan stängdes ute och diskriminerades genom särskilda lagar som gjorde livet svårare och svårare. Vi analyserade bilder och gick från år 1933 till 1938 – under flitigt antecknande i skrivböckerna.

På en av bilderna låg österrikiska judar i Wien på knä och skrubbade trottoaren med tandborstar under överinseende av tyska nazister. Runtom stod invånare i Wien och såg på när kanske de som var deras grannar, läkare eller lokala handlare förnedrades. För att de var judar.

Som vanligt när vi suttit fullt koncentrerade en stund bryter vi för en stunds fysisk aktivitet och ofta något slags samarbetsmoment. Idag utmanades eleverna i den till synes enkla övningen att räkna från 1-10, en i taget, utan att två eller flera råkade säga en siffra samtidigt för då fick man börja om från början. Det tog sin lilla tid men till slut gick det vägen. Vi byggde djurskulpturer och ett skaka-loss-pass hjälpte till att skapa energi och skärpa inför fortsättningen.

Dagens berättelse hämtades ur skönlitteraturen, men kunde lika gärna ha handlat om verkliga människor. Vi följde den judiska familjen Steiner, bosatta i Wien, från att Hitlers lagar börjar begränsa och förstöra deras liv fram till att deras två flickor Steffi och Nellie 1939 sätts med sina resväskor på ett tåg med destination Göteborg.

Eleverna fick uppgiften att i rollen som Steffi skriva en text om de känslor och tankar som finns i hennes inre där hon nu sitter med sin lillasyster på tåget mot Sverige. Texterna blev fantastiska. Här kommer några exempel:

Jag är Steffi, jag menar Stephanie Sara Steiner. Tydligen så skulle jag behöva ändra mitt namn bara för att jag är jude. Men saker förvånar mig inte längre. Det här har pågått ganska länge och inget kommer som en chock längre. Jag och min syster har precis gått av tåget. Jag är rädd och det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Jag är fortfarande ett barn som nu har det fulla ansvaret över min syster. Vad ska jag göra?

Jag sitter på tåget nu. Vart ska vi komma? Hur ska vi leva i Göteborg och hos vem ska vi bo? När ska allt det här ta slut så att vi kan återvända och leva som vi gjorde förut? Gå till skolan och sitta med vem man vill och gå ut när man vill och att judar får ha samma rättigheter som alla andra.

Näst på tur stod samarbetslunchen. Grupperna fick uppgiften att med hjälp av två tankebubblor fundera kring den som exkluderar och den som exkluderas. Vilka tankar, känslor och beteenden finns inuti den som stänger andra ute och i den som utestängs? Tankebubblorna placerades runt två människor på vår svarta vägg och grupperna presenterade sina tankar.

Det är lika fascinerande varje gång att se med vilket allvar och engagemang eleverna tar sig an både själva uppgiften och presentationerna – trots att det för många är enormt utmanande att stå inför andra och prata. Men grupperna gör det tillsammans, och då går allt så mycket lättare.

Nästa gång är det dags för övernattning på Söra. Det blir en bra övning inför resan till Polen i mars. Temat den gången blir temat kärlek och därför blir det kring detta ord eleverna får reflektera och skriva till nästa träff.

Tredje träffen: Mod och civilkurage

I novemberdiset ägnade sig grupp 1 och 2 åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit.

Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:

Ända sedan jag var liten har jag varit fascinerad av olika sorters konst, litteratur och musik. Min favoritförfattare är John Ajvide Lindqvist på grund av de intressanta karaktärerna och hans typ av humor. Andra beskriver mig som tillbakadragen, allmänbildad och trevlig. Jag är introvert men när jag är med människor jag gillar så brukar min sociala ångest släppa.

Jag skojar mycket men när det är seriöst så skämtar jag inte Jag är inte lugn och det behöver jag jobba med mycket. Jag står upp för det som är rätt. Jag vill vara en person som är svinrik och jag vill vara jättesmart och den bästa fotbollsspelaren i världen.

Jag är en dotter, basketspelare, någons bästa kompis, blyg, engagerad, toleransprojektselev – listan kan göras lång. Men just nu är livet ett mysterium och en utmaning. Allt är som ett frågetecken. Varför ska just jag vakna upp på morgnarna? Varför ska jag vara närvarande i skolan? Jag vet i alla fall att just jag är menad för det här livet och att jag vill fortsätta det här äventyret.

Jag är en tjej med adhd, energifylld och social. Jag är smart och självsäker. Jag vill vara den som folk kommer till om de behöver någon att prata med.

Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade.

De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.

Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.

Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.

Under lyssnande bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie och byggde mänskliga skulpturer i varierande svårighetsgrad.

Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.

Efter skrivande i anteckningsböckerna under rubriken: ”När jag stör mig på andra” inleddes läxtimmen och vi avslutade dagen med att gå ner till Hovrasjön där vi hade ljuständningen och en stunds tystnad till minne av John Hron.

Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen. Temat kommer att handla om exkludering, att stänga andra människor ute.

Andra träffen: Vem är jag?

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Jag ser människan som en varelse som har chansen att välja mellan rätt och fel. Det är meningen att människan ska kunna göra misstag för att kunna undvika att göra dem i sin framtid.

En människa är det smartaste som finns på jorden vilket gör oss annorlunda än annat liv. Det bästa en människa kan göra, enligt mig, är att bry sig om sina medmänniskor.

En människa är någon som ska bli behandlad på rätt sätt. Människor ska ta hand om varandra på alla slags möjliga sätt. Hon ska ha rätt att leva, tala, tycka, få vård och mycket mer.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han klev över sin mänskliga gräns när han deltog som soldat i kriget i Balkan. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.

En elev skrev så här om dagens berättelse:

Det som vi gjorde idag som intresserade mig mest var berättelsen om Jackie Arklöv. Det är händelser i hans liv som jag ändå kan förstå att de hände och hur han slutade. Det var en lärorik och tragisk historia och jag som också vill gå med i försvarsmakten kan se hur allt hände.

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är.

Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken. Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker:

Dagen har varit väldigt rolig och efter att jag varit i TP två gånger nu så inser jag vilken tur jag hade som kom med.

Det har varit så kul och intressant att få diskutera med andra och höra andras åsikter och tankar. Jag känner mig nöjd och lycklig över att få vara här och få lära känna de andra.

Idag så kändes det mycket bättre. Jag vågade prata mera och det känns som att jag hittat potentiella vänner samt ”min plats i gruppen”.

Efter rast var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög.

Nu är vi snart inne i november och nästa gång är det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!

Första träffen: Vad är en människa?

Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Femtio elever från alla kommunens högstadieskolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita, Nyköpings Enskilda grundskola och Kunskapsskolan – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta. Ord som: ”roligt”, ”spännande” och ”glad” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:

Jag kommer att komma ihåg berättelsen. Jag kommer också minnas alla vuxna, alltså Ola, Malin, Emma och Martin. Jag känner mig extremt tacksam över att jag får vara med i Toleransprojektet. Detta var en fantastisk dag.

När jag stod där p¨å parkeringen med alla och inte kände någon, då tänkte jag vad gör jag här? Men när vi kom fram och började med lekarna och uppgifterna så kändes det som att jag var i min klass. Alla pratade med alla och alla var glada. Jag har haft väldigt roligt och jag vet att det bara kommer bli roligare.

Jag kommer att minnas alla fina individer i den här gruppen och alla dessa intressanta lektioner. Det är verkligen superintressant att höra livet ur ett annat perspektiv än jag och mina 14-åriga vänners.

Först trodde jag att det skulle vara stelt och att det skulle ta tid att våga prata med varandra men sen upptäckte jag att jag hade fel. Alla började prata med varandra och om vi kände varandra sedan innan.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper.

Antagningsbrev på väg!

Nu är årets TP-grupper skapade och inom kort kommer alla elever som ansökt att få besked. Det kommer ett brev på posten där det står om man fått en plats och i så fall i vilken grupp man hamnat, eller så står det att man är reserv. Eftersom det i år kom in omkring 130 ansökningar är det många elever som inte fått en plats. Det tycker vi är väldigt tråkigt för vi vet hur mycket mod och förhoppningar det ligger bakom alla fina ansökningar.

Innan Toleransprojektet startar 11 och 12 oktober kommer vi ledare att besöka alla elever ute på deras respektive skolor. De får då den information de behöver inför den första träffen.

Vi ser fram emot att få träffa årets nya grupper i Toleransprojektet!

Ansökningsperioden pågår

Alla Nyköpings åttondeklassare har nu fått besök av Toleransprojektet med information om vad Toleransprojektet är och om hur man söker en plats. Det har varit fina och fokuserade elever vi mött på Nyköpings Enskilda grundskola, Nyköpings högstadium, Kunskapsskolan, Innovitaskolan, Fokusskolan, Mikaeliskolan och Vittra.

Eleverna har fram till fredag 2 september på sig att ansöka om en plats i Toleransprojektet 2022-23. Vi hoppas på många modiga ansökningar!

Här kan ni se filmen där årets elever berättar om varför de sökte till Toleransprojektet och hur de har på olika sätt har utvecklats.

Årets elevfilm!

Toleransprojektets presentationsturné och ansökningsperiod pågår just nu för alla Nyköpings åttondeklassare. 28 klasser fått lyssna till informationen om vad Toleransprojektet är och hur man ansöker om en plats.

Vid varje presentationstillfälle får eleverna se en film där årets elever berättar om sin tid i Toleransprojektet och peppar nya elever att våga söka. Här kan du se filmen med våra fina och modiga elever!

Nytt år med Toleransprojektet!

Sommarlovet är snart över och Toleransprojektet gör sig redo för att möta alla Nyköpings elever i årskurs 8. Under loppet av en vecka ska vi stå framför 28 klasser och förhoppningsvis väcka intresse hos många elever att söka en plats till läsåret 2022-23.

Vi kommer till skolorna enligt följande schema:

Onsdag 17 augusti Nyköpings Enskilda grundskola
Torsdag 18 augusti Nyköpings högstadium
Fredag 19 augusti Nyköpings högstadium
Måndag 22 augusti Kunskapsskolan
Tisdag 23 augusti Innovita, Fokusskolan och Mikaeliskolan
Onsdag 24 augusti Vittra

I samband med våra presentationer får eleverna information om Toleransprojektet och ansökningsmaterial. Sista ansökningsdagen kommer att vara fredag 2 september.

Mer information om det kommande (sjunde!) året med Toleransprojektet kommer inom kort.

Ledarna för läsåret 2022-23 är (bakre raden): Jeanette Backman, Peter Sund, Ola Flennegård (främre raden) Martin Svensson och Malin Mattsson Flennegård.

Toleransprojektet inför nästa läsår!

Sommarlovet är här och Toleransprojektet i Nyköping kan lägga sitt sjätte år bakom sig. Det känns fantastiskt att varken en pandemi eller ett krig kunde stoppa oss från att genomföra året med våra fina elever. Nu väntar ledighet men innan dess kommer också lite information inför läsåret 2022-23.

Först hälsar vi Kunskapsskolan välkommen som ny TP-skola! Det betyder att nu alla elever i årskurs 8 i Nyköping kommer att kunna söka en av de femtio platserna i Toleransprojektet. Det känns väldigt roligt!

Sedan vill vi berätta att vi får lite förändringar i Toleransprojektets ledarteam. Crille Isaksson tar en paus från TP och återgår på heltid till undervisningen på Nyköpings högstadium. Maja Ulvenhag lämnar Toleransprojektet och påbörjar ett nytt jobb inom Region Sörmland. Tack Crille och Maja för allt ni betytt för Toleransprojektet! Detta innebär att vi får två nya medarbetare nästa läsår. Peter Sund från Nyköpings högstadium blir toleranspedagog i grupp 2 och Martin Svensson ersätter Maja som ungdomsstödjare. Varmt välkomna Peter och Martin! I övrigt är allt som vanligt och vi är särskilt glada över att Ung Kraft fortsätter att samarbeta med oss och deltar i alla Toleransprojektets träffar på Söra.

Mellan 17-19 och 22-24 augusti kommer presentationerna för nya elever i årskurs 8 att äga rum. Det betyder att 28 klasser ska få veta allt de behöver veta om Toleransprojektet och förhoppningsvis får vi många sökande även detta år. Schema för detta kommer i augusti.

Nu önskar vi er alla en skön sommar!

Sista träffen och avslutning!

Så kom då den sista träffen och tillika avslutningen för årets två grupper i Toleransprojektet. I vanliga fall träffas vi två gånger efter resan till Polen och avslutningen brukar göras till ett större evenemang med inbjudna gäster. Men eftersom vi detta läsår fick lov att skjuta på resorna på grund av pandemin – fick det bli en annan variant och det blev riktigt fint och bra det också!

Dagen inleddes med att återknyta till Polenresan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa?

Alla fick i smågrupper högläsa sina texter och sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.

Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan.

Dagen gled sedan över i det som skulle komma att bli avslutning och ceremoni med tårta, diplom och ”dubbning” av eleverna till toleransambassadörer. Alla basgrupper fick en sista uppgift – att förbereda en presentation innehållande en skapelse, högläsning av texter och en sketch på temat: Vår resa i Toleransprojektet.

Under dagen filmade Malin eleverna inför den nya presentationsfilm av Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. De hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.

Inför presentationerna tog alla elever och ledare på sig sina blå TP-tishor och plötsligt infann sig den där alldeles speciella känslan när man vet att något närmar sig sitt slut samtidigt som man vill suga det allra mesta ut av stunden. Presentationerna blev alldeles lysande och sammanfattade så fint alla de höjdpunkter och upplevelser vi varit med om tillsammans.

Fantastiska tårtor inledde sedan avslutningskalaset och efter det var det dags för diplomutdelning och tal till Nyköpings nya toleransambassadörer. Förutom diplom låg också i kuvertet ett intyg med information om vad Toleransprojektets utbildning innehållit samt alla de texter eleverna skrivit under året, både läxor och andra texter.

Innan bussen kom för avfärd ville kramarna och avskeden aldrig ta slut. Vi har delat så mycket och de individuella och gemensamma resor eleverna varit med om är större och betydelsefullare än vad de och vi ledare just nu helt kan sätta ord på. Eleverna har gjort detta för att de vill, inte för att de måste och de har gjort ordet ”tillsammans” till något konkret och verkligt.