Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:
Till skillnad från djur så vill vi människor ha bekräftelse så att vi känner att vi duger som vi är.
Jag tror inte att det finns en enda människa som aldrig har gjort något dåligt.
För mig är människor levande organismer som utvecklats genom åren och hittat svar på frågor vi har.
Det är en lite spännande tanke att vissa människor inte ens kan skada en myra utan att få dåligt samvete medan andra kan döda en medmänniska som ingenting.
En människa är alltså ett djur som kan förbättra men även försämra sin omgivning med hjälp av sina utvecklade kunskaper. Med en utvecklad kunskap kommer också nackdelar som avundsjuka, ständigt behov av mer och beroendet av makt.
För mig är en människa del av något större.
Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.
Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?
Toleransprojektets ungdomsstödjare Maja berättade om hur Jackies handlingar konkret kom att påverka hennes livsval i samband med att hon bestämde sig för att bli polis.
I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han klev över sin mänskliga gräns när han deltog som soldat i kriget i Balkan och några när hans biologiska pappa ställer in det möte Jackie längtar så mycket efter. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.
Två elever skriver så här om dagens berättelse:
Genom att vi fick höra hela berättelsen, från när Jackie gick sina första steg i Sverige till nu, fick jag en större bild av att alla människor – du, jag, ”mördare”, lärare och så vidare – vi har alla vår egen historia som gjort oss till den vi är. Vi är alla mänskliga och ska inte bara dömas för en händelse utan att andra vet hela ens historia.
Berättelsen var väldigt tuff och träffade mig hårt. Den handlade om mord och om Jugoslavien. Min mamma och pappa var med i kriget och min morfar och farfar slogs i kriget.
Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är. Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken.
Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.
Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker. Så här skrev en av dem:
Denna dag har varit riktigt kul, med många tankar som jag måste processa för mig själv när jag kommer hem. ”Vem är jag?” är en fråga jag ställer mig ofta eftersom jag själv inte vet. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av framtiden, vilket är både spännande och läskigt.
Efter rast var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög. Denna regel hålls väldigt fint.
Allra sist på dagen blev det ytterligare en lek som gjorde att gruppen fick avsluta med skratt i magen och hjärtat.
Nu väntar ett höstlov innan det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!