Visa av erfarenheten från första året med Toleransprojektet valde vi även detta år att genomföra gruppernas övernattning på Söra redan före jul. Övernattningen är nämligen ett otroligt fint tillfälle att bygga samman gruppen ännu mer och få dem att känna sig trygga med varandra och i sig själva inför den stundande resan till Polen.
Så, i den mörka vinterkvällen for bussen med elever och deras packningar mot Söra där pizza, lekar och tävling stod på programmet. Undervisningsledarna utsattes för så kallad ”norsk karaoke” och grupperna fick gissa musikintron. Sedan väntade en klurig samarbetsövning där eleverna skulle bygga ett så högt torn som möjligt av marschmallows och spagetti – på tid. I tävlingen ingick också att reda ut en flera meter lång härva av rep. En omöjlig uppgift om man inte samarbetar!
När lek och skratt fyllt på energin tog vi oss vidare mot en annan känsla – allvar och eftertänksamhet. Efter att alla hämtat sina sovsäckar, täcken och kuddar och gjort det mysigt framför filmduken var det dags att få kvällens berättelse. Emerich Roth, 94 år, överlevde Förintelsen som ung man. Hans berättelse ”Förintelsens ögonvittne” finns på film och den såg vi tillsammans.
Efteråt satte sig alla i bänkarna med penna och en blankt papper. Uppgiften blev att skriva ett brev till Emerich. Brevet inleddes: ”Till dig Emerich …” och så här skrev några av eleverna.
Till dig Emerich,
Nu har jag sett filmen om dig. Jag har alltid haft stor respekt för att inte skämta om judar och har till viss del sedan innan varit medveten om hur fruktansvärt vidrig Förintelsen var. Men att höra det återberättat av någon som upplevt det har varit otroligt lärorikt och har givit mig en inblick och vision om hur det var som jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag vill tacka dig från botten av mitt hjärta att du har delat med dig av allt detta och jag önskar dig och din familj allt gott i världen. Kram
Jag såg precis filmen om dig och den rörde mig väldigt mycket för jag har min gammelmorfar som levde i Sverige/Norge under Förintelsen så det var jobbigt att se som det skulle varit för honom om han var jude. Jag såg även en tjej som såg exakt ut som min lillasyster och började tänka att om jag var där och hon var där så skulle jag gråta ögonen ur mig över att se min familj plågas så. Jag vill säga till dig att du är en stark person som kunde se din pappa plågas varje dag och för att du kan berätta om det här. Jag hoppas att du kan sova om nätterna nu. XOXO.
Till dig Emerich,
Det var en så bra film. Den var lärorik. Jag beklagar sorgen för din far. Du är en förebild och en hjälte och jag önskar att det fanns fler som du.
Nu återstår det bara att posta breven till Emerich. Han bor i Järfälla norr om Stockholm och läser och spar alla brev han får från elever runtom i Sverige. Han har vigt sitt liv åt att arbeta som socialarbetare och terapeut med ungdomar som hamnat i utanförskap och kriminalitet. Det har gett honom mening.
Efter fniss, kortspel och sms hem somnade till slut ungdomar och ledare i den mörka kvällen!
