I Förintelsens spår – del 2.

Vi följer spåren efter det som skedde här under Förintelsen. Som i den lilla byn Izbica, där omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesmärken som påminnelse.

En timme söderut från Izbica finns ett av de så kallade förintelse- eller dödsläger som byggdes enbart för att mörda Polens judar – Belzec. En hel eftermiddag ägnade vi åt att upptäcka, lära och reflektera kring de fasansfulla handlingar människor gjorde mot andra människor på denna plats. En halv miljon judar mördas inom loppet av nio månader.

Vi höll en minnesstund då en elev tände ljus, en sjöng och en läste en dikt. Sedan lade vi ner stenar, såsom den judiska seden påbjuder. Stenen symboliserar evigt minne.

Denna gång ska en elev få ordet och beskriva hur det kändes och vilka tankar som kom i huvudet när vi idag kom till skogen i Josefow. Denna skog har funnits med i elevernas medvetanden sedan de började Toleransprojektet. Här blev 500 familjefäder i polisbataljon 101 från Hamburg mördare. Under en dag i juli 1942 sköt de den judiska befolkningen, omkring 1500 människor, i den lilla byn Josefow – trots att de hade möjligheten att avstå utan att det skulle få några konsekvenser för dem.

I mossan, lutade mot tallstammar skrev eleverna idag i sina skrivböcker. Så här skrev Malwa:

Nu är jag i skogen i Josefow där polisbataljon 101 utförde sin första order. Jag känner mig helt tom på ord för jag kan verkligen se mannen som går och håller barnet i handen. Jag känner den lena lilla handen i min egen. Nu sitter jag här under ett träd och tittar ut över skogen där så många människor dog. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det som hänt här. Jag kommer för alltid att minnas denna plats, träden och lukten. För det här är ingen vanlig skog, det är en brottsplats och inga gravar fick de som dog här. Det enda som fanns kvar var massgravarna och blodstänken på marken och träden. Det hörs inte längre några ekande skott här utan det enda som hörs är fåglarnas kvitter och bin som surrar.

I tystnaden i skogen i Josefow föddes texter som dessa. Nu väntar en helt annan plats. Auschwitz.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.