Första träffen: Att vara människa

Äntligen är Söra fyllt av elever igen! Femtio elever från fem skolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra och Nyköpings friskola – fick ägna dagen åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta på gården. Ord som: ”tryggt”, ”roligt”, ”spännande” och ”nya människor” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:

I början kändes det lite skumt, underligt, men jag var fortfarande väldigt nyfiken på hur allt detta skulle bli. Nu känns det ganska ”sjävklart” liksom att allt flyter. Allt liksom klickar. Denna grupp passar tillsammans, inget känns dåligt eller liknande. Jag blir exalterad över hur allt ska bli.

När Ola började berättelsen blev jag skittaggad. Jag har redan kommit närmare några i gruppen och det känns bra. I aulan när de kom och pratade om Toleransprojektet trodde jag aldrig att jag skulle sitta här idag.

Jag känner att det här kommer att bli en väldigt rolig, allvarlig och spännande process. Jag är säker på att de här tillfällena kommer att vara lärorika och att jag kommer att lära känna mig själv bättre också.

Jag har lärt känna nya människor och jag har gjort något som jag aldrig gör, vilket är att prata framför folk. Det var mycket lättare att göra här än i skolan.

Idag har varit en väldigt bra dag och jag längtar redan efter nästa gång.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte och det kändes fint att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.