Idag har vi ägnat oss den vackra och historiefyllda staden Krakow. Vi har följt spåren efter det judiska liv som fanns här före andra världskriget i gettot Podgorze vidare in i det före detta koncentrationslägret Plaszow. Nu finns ett tomrum efter alla de människor, judar, som en gång levde i staden.
Många av de texter eleverna skrivit som läxor och reflektioner hemma i Sverige har höglästs under hela resan på de olika platserna. Så också här i Krakow. Detta eftersom vi under våra dagar på Söra lyft fram frågor och teman som hela tiden gör sig påminda i de ämnen vi behandlar under resan. Idag har exempelvis två texter lästs i gettot som beskriver hur den judiska flickan Steffi måste lämna sin hemstad Wien för att fly via tåg till Sverige och Göteborg. En av texterna löd så här:
Jag känner mig uppgiven och sviken av mitt hemland. Jag känner mig meningslös, som att jag inte är behövd längre. Jag tänker på mitt liv innan jag behövde resa till Sverige, allt jag gjort och jag tänker på hur mitt liv kommer att se ut i Sverige, hur jag kommer att bemötas, om jag kommer att få nya vänner, om mamma och pappa faktiskt kommer att hämta mig och Nellie. (Max)
I Plaszow fick eleverna uppgiften att fundera över de tomma platser vi besökt under resan. Varför tar vi er med till en massa tomma platser? Så här svarade några:
För att vi ska förstå bättre att det saknas en massa människor där det förut levde väldigt många. (Hugo)
Bara för att det inte finns så mycket kvar så finns historien kvar, så man kan få en bild i huvudet av hur dåligt de hade det. Det är också viktigt att kunna uppfatta själv, inte bara med hjälp av läger. (Sebbe)
För att vi ska se vad som hänt med platserna, vad som finns och vad som skedde här, varför det hände. Vi ska verkligen få ett intryck av hur livligt det var här och senare bara ”poff”, allt är borta. (Emil)
Det blir ett sätt att förstå att man inte kan bevara allt. Livet måste gå vidare men man kan fortfarande föreställa sig och berätta om platserna. […] Så att de människor som försvann alltid ska minnas och att någon ska få höra deras historia. Allt skulle tystas ned och en kultur förstöras. Tomrummet blir en symbol för saknaden och minnet efter det och dem som försvann. (Lovisa)
För att verkligen visa att Förintelsen inte bara är gaskammare. Det handlar om hur sex miljoner liv bara försvinner och allt som har med den att göra. (Fanny)
Imorgon är det dags för hemresa, men först besöker vi de före detta judiska kvarteren i Kazimierz och där väntar en svår gruppövning som ställer kunskaper och klurighet på prov. Ett besök i synagogan Remuh står också på programmet.
