Resa 2: I Förintelsens spår. Fjärde dagen

Idag har vi haft en dag fylld av nya slags platser, berättelser och starka känslor – samt vårsol och björkar som kläs i skir grönska. Fånglägret Auschwitz Birkenau stod på förmiddagens program och eftermiddagen ägnade vi åt Auschwitz Stammlagers utställningar. Elevernas egna texter täcker det mesta av våra upplevelser under dagen.

I den så kallade dödsbaracken i kvinnolägret i Birkenau skrev alla utifrån frågan: Vad är människovärde och varifrån kommer det?

Jag tror att människovärde är ens rättighet att ha det bra. Man ska inte behöva leta i sopor efter mat eller sova bland råttor. Det är att andra behandlar dig som du behandlar dem. Ingen har rätt att trampa ner på någon annan och göra så att de känner sig meningslösa. (Tindra)

Människovärdet är för mig självklart. Att alla människor har rätt till mat, vatten, tak över huvudet, kärlek och utbildning är en självklarhet för mig. Det finns så klart hur många andra saker som definierar människovärde men jag tror att jag inte riktigt behöver räkna upp allt. När man blir fråntagen sitt människovärde och blir behandlad som ett ”stycke” istället för en jämlik människa så är det lätt att man börjar se sig själv så. (Frida)

Människovärde är respekt mellan människor. Att känna sig behövd men samtidigt ha en värdighet och ett privatliv. Att få ha något för sig själv och att ha någon form av makt över det man är. Både mentalt och fysiskt. Att kunna få och bestämma över sin egen kropp och att få ha egna åsikter gör att man får ett visst människovärde. Människovärdet kommer ur respekt och förståelse. (Lovisa)

Utanför det som kallas barnbaracken, som innehöll en kindergarten, fick alla elever en hälsning hemifrån i form av brev från nära och kära. Det blev en känslosam stund. Så här beskriver Amanda B sina känslor.

Idag har nog varit dagen som var mest känslosam. Det känslosamma var inte att se barackerna eller, jo det var ju jobbigt men det som fick mig att brista ut i gråt var när jag fick brevet. Jag såg att det var brev och jag frågade Max vad det var. Han sa att det var brev från våra föräldrar. Min mamma hade skrivit ett brev till mig. Jag fick en klump i halsen och gick iväg och läste brevet. Jag var glad men tårarna slutade inte rinna. Min familj betyder mycket för mig och kommer alltid att göra det. (Amanda B)

Under eftermiddagens besök i Auschwitz Stammlager blev utställningen del av uppgiftsutförandet. Alla fick bland annat i ett rum rita av en barnteckning som ett barn ritat någonstans i Europa under andra världskriget.

Imorgon återvänder vi till Auschwitz Birkenau för att uppleva det som var förintelselägret Birkenau och kommer då till den plats där alla kommer att få ”träffa” sitt barn – det barn vars fotografi alla elever har inklistrat på pärmen i skrivboken. Därför avslutades kvällssamlingen med skrivande under rubriken: ”Imorgon när jag träffar dig …”

Då vill jag veta mer om dig och om du är med din familj. Vad tänker du på när du är vaken? Vad gör du när du är ute och vad sysslar du med när din familj är borta? Har du några syskon? (Abdi)

Jag vill veta mycket om dig och du ska få veta mycket om mig och jag kommer att ställa frågor till dig om vad som har hänt dig. (Oscar G)

Imorgon när jag träffar dig vill jag veta mer om dig, ditt namn, din familj och till och med din favoritaktivitet. Jag vill veta vem jag kallat för ”mitt barn”. (Max)

Tack för idag alla fina elever. God natt från Polen!