För att lära känna varandra bättre och känna trygghet i gruppen har vi alltid en övernattning en tid före resan till Polen. Varsin snöigt frostig decemberkväll samlades grupperna med pyjamasar, pirriga magar och godis i väskan.
Vi ägnade kvällen åt pizzaätning, lekar och tävlingar. Det byggdes torn av spagetti och marschmallows, gjordes toalettpappersmumier och gissades musikintron.
När kvällen började bli sen hämtade vi täcken och kuddar och samlades för filmvisning. Det var extra speciellt att se filmen om Emerich Roth och hans berättelse om sina upplevelser av Förintelsen just denna gång, för i januari 2022 gick Emerich bort, 97 år gammal.
Den tradition vi haft med eleverna i Toleransprojektet varje år, att skriva brev till Emerich, blev därför annorlunda. Istället för att efter filmen skriva till honom så skrev eleverna till hans hustru Kerstin. Dessa brev ska nu skickas till henne i Järfälla utanför Stockholm. Det var en fin och känslosam stund när raspandet från pennor var det enda som hördes.
Här följer utdrag ur två elevers brev:
Kära Kerstin. Nu har jag sett filmen om Emerich. Jag är ledsen över att du förlorat din man. Jag förlorade min morfar, som bodde i Ungern under andra världskriget, när jag var nio år. Jag fick aldrig chansen att höra om hans upplevelser eftersom jag var så liten och inte förstod sådana saker. Men när jag blev större började jag förstå och du vet, jag hörde om det i skolan och från dokumentärer och då ville jag ju egentligen höra om allt av honom – hans upplevelse! Men han var ju inte där med oss längre och det kändes som att jag missat min chans att få en bättre bild och djupare förståelse för Förintelsen. Det är därför jag är så tacksam över att kunna se den här filmen.
Nu har jag sett filmen om Emerich. Jag har under mitt liv bevittnat hemska saker, men inget kan mätas med detta. Från och med nu ska jag göra mitt bästa för att upplysa dem i min närhet om vad som hände med Emerich, och miljontals andra. Inte enbart för att sprida min sorg, utan också för att göra min del för att förhindra att något liknande ska behöva hända igen. Filmen öppnade mina ögon inför den tragedin som är Förintelsen.
Allvar och lek präglade denna fina kväll och det var trötta och nöjda elever som till slut somnade på Söra. På morgonen var det frukost och skönt häng innan en ”vanlig” TP-dag väntade. Denna gång med temat: Kärlek och altruism. Denna dag har ett eget blogginlägg. Tack alla fina elever för glädje, kärlek och gemenskap!
