Den åttonde träffen på Söra var för grupp 1 lite speciell eftersom vi hade besök av en belgisk grupp av lärare från Antwerpen som ville lära sig mer om Toleransprojektet och använda detta på sin egen skola.
Inför denna träff, på temat: Att vara barn, hade alla elever fått som läxa att skriva om just att vara barn. Vad skiljer barnet från en vuxen? Vilka viktiga barndomsminnen bär jag med mig? Hur märker jag att jag är ett barn? Vad behöver ett barn?
Dagens berättelse var egentligen två berättelser. Genom två personer belyste vi barnens situation i Warszawas getto under andra världskriget innan vi landade i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Eleverna fick möta den judiske läkaren, pedagogen och barnrättsförespråkaren Janusz Koczaks som grundade ett barnhem i Warszawas getto och som trots att han fick möjlighet att rädda sitt eget liv istället valde att följd sina barnhemsbarn i tågvagnarna mot döden i Treblinka.
Dagens skrivuppgift blev att ta rollen som Korczak och skriva en dagboksanteckning om det moraliska dilemma han hamnar i när kan får möjlighet att lämna gettot och en säker död, men då måste han lämna kvar sina barn. Elevernas texter blev väldigt fina och känslosamma. En av dem avslutas så här:
Jag måste stanna med dem. De är mina barn och de är också människor. Vi är människor tillsammans.
I den andra berättelsen mötte eleverna socialarbetaren Irena Sendler som smugglade 2500 judiska barn ut ur Warszawas getto och gav dem nya identiteter och hem. I glasburkar som grävdes ner i trädgården gömde hon listor med barnens judiska namn och nya, kristna namn för att kunna återförena barn och föräldrar efter kriget. Nästan inga återföreningar kunde ske. Föräldrarna mördades i Treblinka.
Berättelserna kopplades sedan till Barnkonventionens uppkomst och innehåll. Eleverna fick som uppgift att välja en rättighet och sedan skapa en ”scen” samt en dikt av denna rättighet. Det visades prov på både påhittighet och engagemang i redovisningarna.
Så här blev några av dikterna:
Jag vill bli kallad vid mitt namn
Jag har min egen identitet
Jag har rätt att tro på vad jag vill
Jag får klä mig hur jag vill
Jag är en medborgare
Jag har mitt eget folk
Jag vill vara en del av detta land
Jag är svensk
Jag är jag
Inte igen
Ibland blir pappa arg
Ibland blir pappa arg och slår mig
Ibland blir pappa arg och dricker
Ibland blir pappa arg och hotar mig
Ingen lyssnar
Hjälp!
Dagens glasburksuppgift (och nu hade berättelsen om Irena Sendler fått eleverna att förstå varför vi valt att ge var och en av dem just en glasburk) blev att skriva om en person som varit viktig i deras barndom.
Nästa gång vi ses är det dags för övernattning på Söra. Den sker efter skoltid och när eleverna vaknar på morgonen dagen därefter äter vi frukost och sedan kommer bussen och kör alla till en vanlig skoldag. På detta sätt kan vi träffas och fortsätta bygga grupperna men utan att använda tid från skolan.
Vi har precis haft föräldramöten inför Polenresorna i maj. Så här tänker vi om resorna utifrån det fruktansvärda läget i krigets Ukraina. Toleransprojektet kommer att genomföra resorna om det är möjligt ur säkerhetssynpunkt och om vi inte är ”i vägen” och tar plats för de ukrainska flyktingar som varje dag kommer över gränsen till tryggheten i Polen. Om det inte är säkert och/eller om vi skapar problem för flyktingmottagningen på grund av vår närvaro så ställer vi in resorna. När det gäller säkerheten är det naturligtvis Utrikesdepartementets reserekommendationer vi följer. Vi kommer inte att riskera säkerhet och trygghet för våra elever och våra ledare.
Nu hoppas vi på fred och ett stopp för det mänskliga lidandet.
