Nu har grupp 1 kommit till Polen för Toleransprojektets första resa i Förintelsens spår denna vår. Här på bloggen kommer vi i mån av tid (vårt program är fullspäckat) att uppdatera. Efter flyg till Warszawa med besök vid Janusz Korczaks monument och Umschlagsplatz, där deportationerna av judar till förintelselägret Treblinka ägde rum, igår reste vi vidare mot Lublin, i östra Polen.
Vår första heldag handlade om att följa förövarnas handlingar och tankar. På förmiddagen kom vi till koncentrationslägret Majdanek i Lublin. Som mest fanns här 25 000 människor. Vi mötte återigen berättelsen om Polisbataljon 101 i diken där masskjutningar ägde rum och vandrade genom lägrets olika avdelningar.
I en av träbarackerna kom dagens första skrivuppgift som innebar att eleverna gav kropp och själ till en människa som kom hit till lägret och vars sko finns kvar här.
Efter lunch besökte vi nazisternas högkvarter där mordet på Polen judar planerades och mötte berättelsen om Franz Stangl och hur hans liv på olika vägar ledde till att han blev kommendant i förintelselägret Sobibor – han som älskade tyger och var en kärleksfull familjefar. Hur var det möjligt?
På kvällens samling läste eleverna texter ur sina skrivböcker. Så här skrev Malwa om skon hon ritade av och vars ägare hon tänkte kring:
Hon har alltid älskat att klä upp sig och känna sig lite extra vacker i fina klänningar, utsmyckningar och framför allt skor. När hon var liten smög hon sig alltid in i farmors rum och provade hennes vackra smycken, de alldeles för stora klänningarna och de fantastiska skorna.
Om makt skriver skriver Oscar så här:
Om man får makt som påverkar andra så ska man inte tänka på sig själv utan på vad som blir bäst för andra. De som får makt bör vara dem som folket litar på.
Imorgon väntar den lilla byn Izbica och förintelselägret Belzec på oss. God natt från Lublin.
