Så kom då den stora finalen på året med Toleransprojektet. Men denna gång blev avslutningen innehållande elevernas slutpresentationer och diplomeringen av dem till toleransambassadörer inte som den brukar. I vanliga fall håller vi till i en stor aula med inbjudna anhöriga, lärare, politiker och andra intresserade. Den rådande pandemin gjorde dock att vi tidigt insåg att det inte skulle bli så. Istället började vi planera för en filmad avslutning, med enbart eleverna, ledarna samt de lärare som följde med till Polen närvarande. Så blev det och Campus Nyköping blev platsen för denna inspelning. Filmlänken skickas sedan till dem vi inte kunde ha som fysisk publik. Det är tur att det finns lösningar på allt!
Måndag 4 maj (grupp 1) och torsdag 7 maj (grupp 2) ägde dessa digitalt förevigade avslutningar rum. Det kändes väldigt fint att samlas igen och alla var taggade på det som väntade. Toleransprojektets t-shirt delades ut till alla, mellis intogs och sedan var det dags för generalrepetition för att få känna på mikrofonteknik och var man skulle stå för att synas i filmrutan. Som vanligt rådde superfokus.
Sedan var det dags för inspelning. Ledarna inledde med att visa bildspel och filmklipp från året och berättade om det modiga beslut som var och en av alla elever i höstas tog när de sökte till Toleransprojektet. En kort presentation av vad dagarna på Söra och resan till Förintelsens minnesplatser i Polen inneburit förde sedan programmet vidare till det som var höjdpunkten – elevernas egna ord. Varje basgrupp berättade om vad året med Toleransprojektet betytt för dem som individer och grupp utifrån olika aspekter som stärkt självkänsla, mod, vänskap och gemenskap, kunskaper och tolerans.
Eleverna läste sedan en av alla de många texter de själva skrivit under året. De hade valt texter om vad en människa är, om kärlek, identitet, om den judiska flickan Steffi som 1938 är på väg från Wien till Göteborg på flykt undan nazismen, om Janusz Korczak och hans moraliska dilemma i Warszawas getto, om hur det var att sitta i skogen i Josefow där polisbataljon 101 utförde sin första order, om barnet på fotot på väggen i Auschwitz Birkenau, om varför en resa i Förintelsens spår är viktig och vad platserna vi besökt kan berätta för oss, om den gången marken under fötterna rämnade. Eleverna berättade och läste fantastiskt!
Det var sedan dags att visa den osynliga publiken det ord eleverna valt att sammanfatta sin tid i Toleransprojektet med. Alla höll upp sina färgade ark och där stod ord som: gemenskap, kunskap, utveckling, tryggt, tillsammans, vänner, tacksam, kärlek och exceptionellt.
Avslutningen bestod i diplomeringen av Nyköpings nya toleransambassadörer. Alla fick ett intyg på utbildningen de nu genomgått samt ett diplom. Det kändes väldigt konstigt att inte kröna denna fina och känslosamma avslutning med kramkalas – men vi var noggranna med att följa myndigheternas rekommendationer och spar alla kramar till nästa gång vi ses. För en återträff blir det så klart nästa läsår!
