Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:
Det bästa med en människa är att den kan hjälpa till när man behöver hjälp och vara trevlig, snäll och ha respekt mot varandra och att alla är lika mycket värda. Det värsta med en människa är att vissa inte respekterar olikheter eller folk som sticker ut lite mer. Många vill vara störst, bäst och vackrast men egentligen så duger man som man är.
En människa är alltid en människa men det finns beteenden som är mer eller mindre mänskliga, som att döda en annan människa, medan att hjälpa någon annan är mer mänskligt.
Det värsta en människa kan göra är att manipulera folkmassor.
Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.
Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?
Toleransprojektets ungdomsstödjare Maja berättade också om hur Jackies handlingar kommit att faktiskt påverka hennes livsval i samband med att hon bestämde sig för att bli polis.
I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Många valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad.
En elev skriver så här om dagens berättelse:
Idag har vi hört historien om Jackie Arklöv. Jag tyckte att det var en väldigt intressant historia, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om Jackie. Ibland så lät han som ett offer för grupptryck men ibland så verkar han som en dålig person utan grupptryck. Enda sättet som jag skulle kunna få en bra bild av honom skulle vara att möta honom, men det kommer nog inte att hända.
Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation och dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är. Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken.
Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.
Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker. Så här skrev några av dem:
Jag är fortfarande lite andfådd efter flygande mattan. Jag har lite klaustrofobi och är faktiskt ganska stolt över att jag inte svimmade eller bröt ihop. Det var väldigt trevligt och kul att göra glasburkarna och jag känner att min burk fångade min identitet väldigt bra.
Det har varit en underbar dag på TP. Vi har pratat om en person (Jackie Akrlöv) som jag aldrig hade hört om tidigare och vi har diskuterat vad som gick fel i livet för honom. Allra roligast idag var att göra en burk som skulle gestalta en själv och jag valde att gestalta mig själv genom hösten eftersom jag är född i september. Jag gjorde två obehagliga ögon som symboliserar det inre monstret som alla har.
Efter rast ute i det fina oktobervädret var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög. Denna regel hålls väldigt fint.
Nu väntar ett höstlov innan det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!
