Det var väldigt roligt att äntligen få träffas igen efter ett långt juluppehåll. Vi har nu några intensiva träffar framför oss innan vi i mars reser till Polen. Dagen inleddes med att följa upp den senaste läxan och temat – om kärlek. Så här såg några av guldkornen ur elevtexterna ut:
”Kärlek kan vara att gå ut med soporna eller säga hej till någon.”
”Kärlek får mig att stå upp för andra vid olika situationer.”
”Om en person inte får kärlek blir den osäker på sig själv.”
”Kärlek är att gilla någon för vem den är.”
”Kärlek är ett av de starkaste vapen som finns för den har så mycket makt, den kostar inget och den tar aldrig slut.”
”Alla människor har kärlek i sig.”
Temat för vår sjätte träff var: HAT. Vad händer i oss när vi ser på världen med vår hatblick, när de mörkaste sidorna inom oss påverkar hur vi tänker och känner inför andra människor? För att få igång dessa tankar lyssnade vi till berättelsen om ett välkänt fotografi. På fotografiet ser man en grupp ungerska judar som den 27 maj 1944 anlände med en tågtransport till koncentrationslägret Auschwitz Birkenau. Varför har de kommit dit? Hur ser vi att de är judar? Vilka personer fångar särskilt din blick?
För dessa människor, lilla Gerti, hennes syster, mamma, kusiner, farmor och de andra släktingarna och grannarna, blev Förintelsen bokstavlig. Deras identiteter reducerades till en enda sak – de var judar och judar skulle mördas. 24 timmar efter att fotot togs var de inte bara mördade utan förintade. Hur ska vi förstå detta? Vad händer när vi kategoriserar varandra och bestämmer vilka delar av en människas identitet som är fel eller rätt?
Detta ledde oss in på dagens långa och utmanande progressiva värderingsövning. Steg för steg tog sig eleverna igenom frågor som alla handlade om exempelvis begrepp som identitet, etnicitet, religion och sexuell läggning. Vad kan man välja och inte välja i sin identitet? Går det att vara 100% eritreansk och 100 % svensk? Målet var att alla i diskussionsgruppen skulle yttra sig och att gruppen skulle vara överens om sina svar. För varje steg knuffades nya och lite provocerande tankar in för att grupperna skulle komma vidare och pröva sig fram bland alla svåra och komplexa begrepp. Eleverna tyckte att frågorna var jobbiga och förvirrande men spännande. Vi pausade diskussionerna med lite välbehövliga kroppsövningar i en danceoki, dans till musikvideos.
Hur det kan kännas att bli bedömd och misstänkliggjord på grund av hur man ser ut, ens bakgrund och namn fick Jonas Hassen Khemiris text ”Jag ringer mina bröder” beskriva. Efter högläsningen samtalade eleverna om när de själva tänker på och bedömer andra negativt och hur texten hängde ihop med värderingsövningens diskussioner.
Som sammanfattning av dagens tema och innehåll skrev eleverna reflektioner i sina anteckningsböcker under rubriken. ”Mina tankar efter dagen med temat hat”. Så här formulerade sig några av dem:
”Jag tyckte dagens lektion var en av de viktigaste vi haft för vi gick igenom känsliga områden, till exempel att om man är annorlunda är man farlig eller skum, att om man är utlänning är man automatiskt en tjuv eller terrorist. Men det funkar ju inte så. Kan man inte bara acceptera att alla är annorlunda!”
”När jag åker härifrån här idag kommer jag att komma ihåg alla de diskussioner vi hade i vår grupp. Inte bara dem som vi hade om identitet, etniska grupper och ursprung, sexuell läggning och fördomar. Jag kommer även att komma ihåg våra fina samtal om allt ifrån kaffe och hjärtsjukdomar till Ikeas köttbullar. Jag kommer även att bära med mig de saker vi pratade om för det kan vara viktiga saker att kunna i vissa sammanhang.”
”Jag kommer att komma ihåg bilden på den femåriga flickan som aldrig fick leva. Hur kan man ha så mycket hat för en folkgrupp? Hur kan man ha så mycket hat mot en liten flicka?”
”Idag har jag lärt mig om hur svårt det är att diskutera om vissa saker. Till exempel om man kan byta identitet utan vidare eller byta religion bara så där.”
”Frågorna fick en verkligen att tänka över en sak som man inte riktigt tänkt över. Som till exempel det där om jag är svensk eller eritrean. Jag hade aldrig tänkt över det men det fick mig att inse att jag kan vara både och. Tanken gjorde mig glad.”
Före läxläsningen förvandlade vi golvet till ett pirayahav som det krävdes samarbete och flytstenar för att ta sig över. Minsta felkliv resulterade i att stenar försvann och att svårighetsgraden ökade, men grupperna klarade det bra och efteråt fick de fundera kring hur samarbetet gick och vilka olika roller som uppstod i gruppen.
Samarbetsövningar kommer vi att ägna mycket tid till när vi i februari kommer att ha en övernattning i scoutgården på Söra. Det blir en bra och trevlig övning inför Polenresan.
