I kyliga adventstider klev vi in i den gemensamma värmen i vår mysiga lokal. Dagen inleddes med uppföljning av guldkorn ur tidigare läxuppgifter och med att alla fick skriva ner namnet på en förebild i fråga om mod att lägga i glasburken. Malala, Nelson Mandela, Fadime och ”min pappa” var bara några av personerna som nämndes och skrevs ner. Sedan ägnade vi oss åt dagens nya tema: ATT STÄNGA ANDRA UTE.
Vi började med att vända frågan in mot oss själva. Hur gör vi när vi stänger andra ute – med tonfall, kroppsspråk, ord och handlingar? Utifrån detta gav vi oss in i det första stora faktamomentet kring Förintelsen som idag handlade om hur nazisterna lade upp planen för och inledde den process som innebar att framförallt judar, men också romer och andra grupper, undan för undan stängdes ute och diskriminerades genom särskilda lagar som gjorde livet svårare och svårare. Vi analyserade bilder och gick från år 1933 till 1938 – under flitigt antecknande i skrivböckerna.
Dagens berättelse hämtades ur skönlitteraturen, men kunde lika gärna ha handlat om verkliga människor. Vi följde den judiska familjen Steiner, bosatta i Wien, från att Hitlers lagar börjar begränsa och förstöra deras liv fram till att deras två flickor Steffi och Nellie sätts med sina resväskor på ett tåg med destination Göteborg. Eleverna fick uppgiften att i rollen som Steffi skriva en text om de känslor och tankar som finns i hennes inre där hon nu sitter med sin lillasyster på tåget mot Sverige. Texterna blev fantastiska:
”Jag är Steffi. Jag saknar min mamma och pappa även om det bara gått två dagar. Nellie sover; alla sover utom jag. Jag är så rädd för vad som kommer att hända. Jag vill vara med mamma och pappa. Är Sverige ett bättre land än Österrike? Kommer nazisterna att invadera Sverige också? Om det sker, vad kommer att hända då? Jag har tusen frågor, men jag måste sova. Imorgon är det en ny dag.”
Malin högläste ur det första kapitlet i boken ”En ö i havet” (av Annika Thor) som handlar om Steffi och Nellies nya liv i Sverige och sedan inleddes samarbetslunchen med gruppuppgiften att fylla en resväska – konkret och symboliskt – med det innehåll gruppen tänkte människor känner är viktigast när man ska starta ett nytt liv i ett nytt land.
Efter pasta- respektive sopplunch redovisades resväskeuppgiften och innan läxläsningen tog vid räddade vi varandra i samarbetsövningen Zombien.
Nästa gång blir temat kärlek och därför blir det kring detta ord eleverna får reflektera och skriva till nästa träff, som blir den sista före jullovet.
Här kommer som avslutning några rader ur en elevtext om att vara modig trots tryck från en kompisgrupp som gör saker man inte tycker känns bra:
”En gång bestämde jag mig för att säga det. NEJ. De tre bokstäverna förändrade mitt liv. Jag började säga det allt fler gånger och fick mer och mer avstånd från dem. Jag började skaffa fler vänner som accepterade mig för den jag var och som jag kunde vara mig själv med. Efter denna händelse har jag inte låtit någon behandla mig på ett sätt jag inte gillar. Andra kanske tycker annorlunda men jag tycker att jag är MODIG.”
