Resa 2: I Förintelsens spår i Izbica och Belzec

Idag har vi varit i den lilla byn Izbica och i förintelselägret Belzec. Eleverna har skrivit en hel del och här kommer en av dagens texter – om en symbol som Tindra valde för sig själv, för hur hon ser på sig själv som individ. Vi har talat mycket om symboler och om identitet och rätten att få vara den man är.

Jag valde ett öga. Man kan se så mycket med ett öga men också se mycket i ett öga. För mig betyder det att man ser en människas känsla men också humör. Ett humör är viktigt för mig då jag har mycket av det. Man kan lätt läsa en person i ögonen eller få kontakt med en människa, och ett djur för den delen.

Flera av elevernas texter, om identitet och kärlek, lästes på den plats i Izbica där det en gång fanns en judisk begravningsplats. Berättelsen om Jacob som blir Gregor följde vårt tema: Vem är jag? Vem har rätt att säga till mig vem jag ska vara?

Vid det som under Förintelsen blev en grav för tusentals mördade judiska barn och kvinnor från Izbica och det närliggande området läste Malin en elevtext om den längtan ett utsatt barn kan känna efter mamma och pappa.

Innan vi lämnade Izbica, där det före andra världskriget levde över 90% judar, idag bor det ingen,  fick alla skriva om hur de vill att andra ska minnas dem den dag de är borta. Hur vill jag att andra ska minnas mig? Så här skrev Felix:

Jag vill att man ska minnas mig som en omtänksam person. En person som brydde sig om och såg alla. Mardrömmen är att bli ihågkommen på samma sätt som Franz Stangl blev – som en elak och känslokall mördare. Han tänkte inte efter så noga på vad han gjorde och jag är rädd att begå samma misstag,. Inte att jag blir sedd som en mördare men att jag säger och gör saker som jag inte tänker på och som sårar eller gör någon annan mindre självsäker. Det vill jag verkligen inte ha med mig på dödsbädden.

I förintelselägret Belzec fick eleverna återigen träffa Kurt Gerstein, SS-mannen som en dag i augusti 1942 kommer med en last Zyklon B till lägret och plötsligt inser vad hans ideologi gör med människor. Det Kurt upplever i lägret förändrar honom för alltid.

Eleverna fick fundera över begreppet ondska. Hur ska man förklara vad ondska är? Varifrån kommer ondska? Så här skriver Sofie och en av pojkarna:

Ondska kommer inte från någon särskild plats. Ondska skapas i hjärnan. Det är hjärntvättning. Det är viktigt att lära sig att hålla ondskan i schack.

Jag tror att ondska kommer från hur du blir behandlad. Kanske har du hamnat i fel umgänge eller så har du kanske blivit illa behandlad hemma. Hur som helst så är ondska en sak som är dåligt. Kanske har du så mycket hat för något att du känner att du vill ta ut din ilska på det med våld.

Vi avslutade vårt besök i Belzec med en minnesceremoni där Felix tände ljuset och Diana läste Stig Dagermans ”En broder mer” innan vi lyssnade till en judisk vaggvisa och höll en tyst minut.

Under kvällssamlingen visade alla sina symboler och berättade om dem. Dagens sista skrivuppgift blev att fundera över frågan: Hur ska man berätta om en plats som Belzec för ett barn? För naturligtvis måste det finnas ord även om det mest fasansfulla som också ett barn kan förstå. Så här skrev Lukas, Omar och Felicia:

De inte så snälla tog folk som de inte gillade och satte dem på tåg. Sedan fick de gå en lång väg till ett stort hus där de fick gå in i olika rum. De fick stanna i rummet tills de lade gaser i rummet igenom tuber så de inte kunde andas. 

Det är inte lätt att förklara för dig men jag ska sammanfatta det snabbt för dig. Nazisterna tog dig och nästan alla andra judar och tvingade er att gå nakna in i en gaskammare. Det var så ni dog.

Mitt barn, det som hände i Belzec var hemskt och absolut ondskefullt. Det du ska förstå är att det inte finns många ondskefulla personer här i världen men det som hände i Belzec drevs av en liten skara ondskefulla människor. I Belzec togs flera tusentals liv slut. Inte på det naturliga sättet som väntar oss alla utan på ett dåligt sätt. I Belzec dog flera som inte skulle dö där, flera som du och jag som har hela livet framför oss.

Efter en lång och krävande dag, med starka känslor och kyla väntar nu sängen. Imorgon beger vi oss tidigt iväg till skogen i Josefow där vi ska fortsätta berättelsen om polisbataljon 101.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.