Författare: Toleransprojektet

Det femte temat våra elever fick möta i Toleransprojektet var: KÄRLEK och ALTRUISM. Vi inledde morgonen med att följa upp förra gångens läxa som handlade om att vara modig och vi funderade över vilka olika slags handlingar vi visar andra människor kärlek genom. Att finnas där för andra, ge komplimanger, visa omsorg, vara generös, säga hej – var bara några av de saker eleverna gav som förslag.

Dagens uppgift för glasburken blev att på ett rött pappershjärta skriva namnet på en person man älskar och namnet på en person man tror älskar en.

Två berättelser fick i gruppen på olika sätt belysa kärlek och altruism (att handla osjälviskt). Vi förflyttade oss med hjälp av Benny Grünfelds tavla till torget i hans lilla ungerska hemstad när den judiska befolkningen skulle deporteras till Auschwitz. I tavlans ena hörn lämnar en judisk kvinna över sitt lilla barn till en kristen kvinna. Varför gör mamman så? Vad får den andra kvinnan att ta emot ett främmande barn?

I den andra berättelsen mötte vi fru Zucker och hennes femtonåriga dotter Esther där de just klivit ut ur en av tågvagnarna i Auschwitz II Birkenau i augusti 1944. Plötsligt lösgör sig fru Zucker från sin dotter och försvinner iväg? Varför? Jo, hon har sett en man som håller i sitt lilla barn i männens led. Hon säger till mannen att hon tar hand om den lilla flickan tillsammans med de andra barnen och kvinnorna. Hon vill hjälpa till. Men i samma stund som fru Zucker tar den lilla flickan i sin famn dömer hon sig själv till döden eftersom vuxna med barn alltid fördes direkt till döden i gaskammare och krematorium. Det vet inte fru Zucker. Hennes enda tanke på en plats som denna är att hjälpa det barn som behöver henne.

Eleverna fick skriva meningar om fru Zucker – vad hon säger till flickan, vad hur tänker och vad hon ser omkring sig. Dessa meningar blev grunden för dagens skapande övning där ett pussel lades som resulterade i texter och skulpturer som gestaltade fru Zuckers altruism, att hon handlade osjälviskt och utan tanke på egen belöning.

Eleverna högläste sedan sina texter och presenterade sina skulpturer. Texterna blev väldigt fina. Här några exempel ur dem:

Jag sträcker på nacken för att se Esther. Men jag ser bara en massa kvinnor. Bagarens dotter och den gamla bibliotekarien. Jag kramar barnets hand om ber.

Allt kommer att bli bra lilla vän. Jag kommer att ta hand om dig. Jag undrar hur det kommer att gå, vad som kommer att hända. Jag hoppas att jag kommer att få åka hem med min familj igen.

Ingen fara lilla gullen, du är trygg hos mig. Jag ser så många människor som ser vilsna ut. Är det tryggt där framme?

Jag är rädd, vad kommer att hända? Var är Esther? Jag får inte visa att jag är rädd.

Naturligtvis lekte vi och samarbetade också. Det släpptes loss fniss och samarbetsförmåga i leken  ”Hatten, pinnen och hinken”! Eleverna fick också prova på att räkna tillsammans utan att prata i mun på varandra. Svårt och roligt!

Efter diskussioner kring berättelsernas kopplingar till kärlek och altruism gick vi över till fakta kring hur nazisterna gick till väga för att kunna genomföra massmordet på Europas judar. Raul Hilbergs modell, från identifikation till förintelse, presenterades och återigen glödde det i anteckningsböckerna.

Dagen avslutades med julgodis, pepparkakor och en liten ceremoni med ljus som tändes för människor vi älskar. Ännu en fin och varm dag med eleverna i Toleransprojektet var över och gruppen tar kliv framåt i kunskaper, i att våga utmana sig själva och i gemenskap.

Nu är det julledigt fram till 11 januari och vi hoppas att tiden går snabbt så att vi får ses igen snart och fortsätta vår resa tillsammans!

Dagen började med en promenad från bussen på en isig grusväg. Väl inne i värmen hade vi först en uppföljning av läxan utifrån den andra träffens tema ”Vem är jag?” Eleverna fick se hur många olika ord de använder när de beskriver sin identitet. Vi människor är så många saker och alla kämpar med något. Alla fick också skriva ner namnet på en förebild i fråga om mod att lägga i sin glasburk.

Sedan tog vi oss an dagens nya tema: ATT STÄNGA ANDRA UTE. Ordet exkludering blev ett nytt begrepp att förstå och kunna använda.

Vi började med att vända ett antal frågor inåt, mot oss själva. Hur gör vi när vi stänger andra ute – med tonfall, kroppsspråk, ord och handlingar? Utifrån detta gav vi oss in i det första stora faktamomentet kring Förintelsen som idag handlade om hur nazisterna lade upp planen för och inledde den process som innebar att framförallt judar, men också romer och andra grupper, undan för undan stängdes ute och diskriminerades genom särskilda lagar som gjorde livet svårare och svårare. Vi analyserade bilder och gick från år 1933 till 1938 – under flitigt antecknande i skrivböckerna.

På en av bilderna låg österrikiska judar i Wien på knä och skrubbade trottoaren med tandborstar under överinseende av tyska nazister. Runtom stod invånare i Wien och såg på när kanske de som var deras grannar, läkare eller lokala handlare förnedrades. För att de var judar.

Som vanligt när vi suttit fullt koncentrerade en stund bryter vi för en stunds fysisk aktivitet och ofta något slags samarbetsmoment. Idag blev det partävlingen ”Löken” och ett skaka-loss-pass som hjälpte till att skapa energi och skärpa inför fortsättningen.

Dagens berättelse hämtades ur skönlitteraturen, men kunde lika gärna ha handlat om verkliga människor. Vi följde den judiska familjen Steiner, bosatta i Wien, från att Hitlers lagar börjar begränsa och förstöra deras liv fram till att deras två flickor Steffi och Nellie 1939 sätts med sina resväskor på ett tåg med destination Göteborg.

Eleverna fick uppgiften att i rollen som Steffi skriva en text om de känslor och tankar som finns i hennes inre där hon nu sitter med sin lillasyster på tåget mot Sverige. Texterna blev fantastiska. Här kommer några exempel:

Jag sitter på tåget och tänker på vart jag ska komma och hur jag ska leva utan mina föräldrar. Vad ska jag äta varje dag och kommer jag ha pengar eller inte? Jag vet att jag kommer att klara mig, men jag är ändå rädd för det som kan hända. Tänk om nazisterna kommer hit. Vart ska jag ta vägen då? Och min syster, vad ska jag göra om hon blir sjuk eller skadad?

Jag sitter på tåget, på väg från Wien och mitt hem. Jag har min lillasyster bredvid mig. Hon frågar samma frågor som jag har i huvudet och som jag inte har några svar på. Jag tittar ut genom fönstret och ser hur städerna och landskapen sakta men säkert förändras från det jag är van vid. Jag är orolig.

Var ska jag och min syster bo och ta vägen när vi kommer fram? Vem kommer att ta hand om oss? Kommer vi att få nya föräldrar? När kommer mamma och pappa och hämtar oss? Spelar det någon roll att fly om vi ändå inte kan överleva i Sverige? Är mamma och pappa okej? Jag är orolig. Tänk om mina föräldrar kommer hit men vi inte finns kvar att hämta. Kommer vi någonsin att kunna åka hem och allt blir som vanligt? Kommer jag någonsin att träffa Paula, mamma och pappa igen? Jag hoppas att de kommer hit snabbt.

Näst på tur stod lunch och efter det fick grupperna i uppgift att med hjälp av två tankebubblor fundera kring den som exkluderar och den som exkluderas. Vilka tankar, känslor och beteenden finns inuti den som stänger andra ute och i den som utestängs? Tankebubblorna placerades runt två människor på vår svarta vägg och grupperna presenterade sina tankar.

Det är lika fascinerande varje gång att se med vilket allvar och engagemang eleverna tar sig an både själva uppgiften och presentationerna – trots att det för många är enormt utmanande att stå inför andra och prata. Men grupperna gör det tillsammans, och då går allt så mycket lättare.

Nästa gång är det dags för övernattning på Söra. Det blir en bra övning inför resan till Polen i mars. Temat den gången blir temat kärlek och därför blir det kring detta ord eleverna får reflektera och skriva till nästa träff.

I novemberdiset ägnade sig gruppen den tredje träffen åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit.

Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:

Jag är en glad fjortonårig kille som har vänner som är viktiga för mig. Jag tror att folk tror att jag inte pratar mycket och är osocial för att jag är tyst när jag är med folk jag inte känner. Men när jag är med vänner så är jag aldrig tyst. Jag vill vara en trevlig och snäll person och en bra vän.

Jag är en basketspelare som går i NBBK. Jag gillar alla och har inget mot någon så länge inte den kommer nära mig med något illa. Andra ser mig som någon som vill nå sina mål. Jag vill vara killen som har spelat klart livet, att jag ska ha allt jag drömmer om.

Jag är en tonåring som försöker klura ut vem jag vill vara. Jag är en tjej som älskar att måla och konst och nästan all musik. Jag är en aktivist som brinner för rättvisa. Jag är känslosam och försöker lära mig hur man bearbetar känslor. Jag är orolig för att jag har för mycket behov av bekräftelse. Jag tror att andra ser mig som en pluggis och kanske lite konstig, men det är okej. Jag vill vara lugn och grundad i mig själv. Jag vill inte övertänka allt och jag vill inte stressa i onödan. Jag vill bli en människa med många olika perspektiv.

Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade. Under lyssnande bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie.

De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.

Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.

Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.

Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.

Med utgångspunkt i dagens berättelse blev rubriken för skrivande i anteckningsböckerna ”När jag stör mig på andra”. Så här skrev några elever:

Jag stör mig på satanister och på människor som hånar religioner.

Jag stör mig på folk som tror att de är bättre och smartare än alla andra. Det är en kille i min klass som är väldigt otrevlig och taskig mot folk bara för att man har fel, t.ex. om man säger något på lektionen som är fel så kan han säga att man är dum i huvudet.

Jag stör mig på folk som alltid måste prata om sig själva. Om till exempel jag berättar om ett problem och någon då kan ändra på det lite så att man kommer in på deras liv istället. Jag stör mig på när andra använder onödigt fula ord på skämt. När jag blir störd brukar jag låta det vara, eller liksom inte säga något. Jag håller det inom mig.

Sedan inleddes läxtimmen innan vi avslutade dagen med en lugn och stämningsfull ljuständning och en stunds tystnad till minne av John Hron.

Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen. Temat kommer att handla om exkludering, att stänga andra människor ute.

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Vissa accepterar inte att de är människor utan vill kontrollera andra och då börjar en maktkamp och de tror att de är bättre än andra och förtjänar att dominera andra.

En människa är en varelse som kan känna många olika slags känslor, som till exempel irritation, glädje och sorg. Men det är inte alltid bra att göra det som känslorna vill.

Att vara mänsklig är att göra fel, för alla människor gör fel. Det finaste man kan göra är att sätta andra människor framför sig själv. En människa kan bli vad den vill bara man kämpar för det.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han klev över sin mänskliga gräns när han deltog som soldat i kriget i Balkan. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.

En elev skrev så här om Jackies berättelse:

Berättelsen lärde mig att det som händer oftast har fler orsaker än en. Det byggs på och det ena leder till det andra.

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är.

Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken. Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker:

Idag var det andra träffen på Söra och det var roligt att träffa alla igen och att få prata mer med nya. Grupparbetet gick bra och var kul. Jag är hoppfull att nästra träff blir kul och är ganska säker på att jag kommer att tycka det.

Vi har snackat om identitet och om vem man är. Vi fick nya platser och nya grupper och det var trevligt att få se nya ansikten och lära känna nytt folk. Vi fick också visa en scen i gruppen som Jackie var med om.

Det var en bra dag och mindre nervöst än förra gången. Vi har fått höra om Jackie och hans liv och diskuterat människans värde och rättigheter.

Jag önskar att vanliga skolan var mer som här på TP. Gruppen känns inte alls splittrad, genomgångarna är betydligt roligare och man kan liksom hålla fokus och samtidigt ha kul tillsammans. Roligast var definitivt när vi skulle återskapa Jackie-ögonblick tillsammans.

Efter rast var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög.

Nu är vi snart inne i november och nästa gång är det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!

OBS! Fotona är redigerade eftersom vi ännu inte har det klart med elevernas GDPR!

Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Elever från alla kommunens högstadieskolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita, Nyköpings Enskilda grundskola och Kunskapsskolan – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta. Ord som: ”roligt”, ”spännande” och ”glad” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dag med Toleransprojektet:

Först var jag nervös men också väldigt glad. Just jag hade kommit in! Inte nån annan utan jag. Det kändes kul att vara del av vår grupp. Nu är jag supertaggad på nästa träff. Jag har redan fått minst en ny vän!

Det som var bra var att det var roligt och jag vågade prata med alla. Jag kommer att bära gladhet och rolighet inom mig. Det har varit så roligt med alla idag.

Det finns många snälla och intressanta personer här. Det var skönt att komma bort från min vanliga klass och testa något nytt med nya personer. Det kommer att bli en lärorik tid här!

Jag tycker att det finns mycket som har varit bra idag. Jag tyckte om berättelsen och de roliga lekarna. Jag bär med mig att grupptryck kan vara både något bra och dåligt. Jag tycker det känns spännande att tänka på vad vi ska göra nästa gång.

Det finns mycket jag tänker om det som hände i Josefow. Det är bara så vidrigt, äckligt. Att någon kunde göra så mot någon annan, en medmänniska, en själ som är precis som din. Det kommer jag aldrig att förstå.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupp.

Det kom in 125 ansökningar till Toleransprojektet inför läsåret 2023-24! Vi känner stor glädje och tacksamhet över att så många 14-åringar har tagit mod till sig och skrivit fina motiveringar och sett till att vårdnadshavarna skrivit under. Det är stort.

Eftersom vi bara har en grupp i år har urvalsprocessen varit svårare än någonsin. Vi önskar att varenda unge kunde få en plats! Men nu är gruppen klar och antagningsbeskeden på väg ut till alla elever. Man får ett besked som antingen säger att man har fått en plats eller att man inte har fått en plats utan är reserv om någon skulle tacka nej.

Nu närmar sig Toleransprojektets första träff och under denna vecka besöker ledargänget skolorna och träffar de elever som ska få vara med om allt roligt, viktigt, lärorikt och spännande som Toleransprojektet innebär.

Efter en vecka fylld av roliga och spännande möten med alla Nyköpings elever i årskurs 8 har nu Toleransprojektets ansökningsperiod inletts. Eleverna har fram till tisdag 5 september på sig att fylla i sin ansökan och lämna den till sin mentor.

Vi hoppas så klart på många ansökningar men är också alltid noggranna med att poängtera att man söker en plats för att man verkligen själv vill det – inte för att kompisar vill eller för att omtänksamma människor i ens omgivning peppar en, även om det naturligtvis är fint.

Om det finns frågor om ansökningen till Toleransprojektet eller annat, kontakta:

malin.matsson.flennegard@nykoping.se eller
martin.svensson@nykoping.se

Nu drar äntligen vårt TP-år igång och som vanligt är det en vecka fylld av presentationer för alla Nyköpings åttondeklassare som väntar. Det ska bli så spännande att träffa elever igen!

Så här ser besöksschemat ut:
Måndag 21/8 Vittra
Tisdag 22/8 Innovitaskolan, Fokusskolan, Mikaeliskolan
Onsdag 23/8 Enskildas grundskola
Torsdag 24/8 Nyköpings högstadium
Fredag 25/8 Kunskapsskolan

Vid presentationen får eleverna veta mer om vad Toleransprojektet är och hur man ansöker om att få vara med. De får också se årets film där eleverna som slutade i våras berättar om sina upplevelser och skäl till att söka.

Filmen kan du ser här: https://play.mediaflowpro.com/ovp/16/62HE9LXRH5

I våras tog vår toleransambassadör Amanda initiativ till att arrangera Nyköpings Pride 2023. Tillsammans med flera föreningar, t.ex Ung Kraft och Nyköpings Arenor, såg hon och hennes arbetsgrupp bestående av unga eldsjälar till att Nyköping fick en fantastisk Pridefest som gick av stapeln lördagen den 19 augusti under evenemanget ”Park till park”. Ett av inslagen var en färgsprakande och kärleksfylld Prideparad.

Toleransprojektet deltog såklart med banderoll, elever och ledare, samt vuxna som på olika sätt har deltagit i Toleransprojektets sju genomförda år. Vi dansade fram i paradtåget och visade med vår närvaro vår helhjärtade och självklara inställning: kärlek är vackert i vilken form den är kommer! Varje människa har rätt att älska och älskas utan risk för hat, hot och diskriminering.

Vi hoppas att Pride 2024 blir lika festligt och glädjefyllt!

Sommarlovet går mot sitt slut och snart är det skolans värld som väntar igen. Toleransprojektet går in i det nya läsåret med stor glädje, men också med några förändringar.

På grund av omständigheter vi inte kan råda över kommer det under läsåret 2023-24 endast finnas en elevgrupp, inte två som i vanliga fall. Det betyder att 25 elever kommer att få chansen att delta i Toleransprojektets undervisning och aktiviteter. I övrigt är allt som vanligt – med träffar på Söra, en resa till Polen i mars 2024 och toppenledare som är lärare och ungdomsstödjare. Även föreningen Ung Kraft finns kvar och kommer att delta i en del av våra aktiviteter samt ordna egna för både tidigare och nya elever i Toleransprojektet. Nästa år ska allt vara som ”vanligt” igen, med två grupper och plats för 50 elever.

Planeringen för elevpresentationer är i full gång och under veckan 21-25 augusti kommer vi ut till alla Nyköpings nya elever i årskurs 8! De kommer då att få veta hur man söker till Toleransprojektet och få se vår nya elevfilm:  https://play.mediaflowpro.com/ovp/16/62HE9LXRH5 (klicka på länken för att se).

Nu taggar vi nytt läsår med Toleransprojektet!

/Malin, Martin, Micke, Jessica & Carro