I det soliga novembervädret på Söra ägnade sig gruppen den tredje träffen åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit om att vara människa. Sedan fylldes de nyskapade glasburkarna med personliga föremål som man valt som symboler för sig själv. Även ledarna hade föremål med sig och berättade om hur de visar ens identitet.
Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:
Jag tycker att jag är ganska snäll men jag tror att många ser mig som introvert och också rätt rebellisk. Alltså att jag är svår att komma åt och prata med men alltid står upp för saker som betyder mycket för mig. Jag vill vara en person som andra känner att de kan vända sig till. Jag vill vara snäll och cool. Jag känner mig ganska nöjd med att vara lite mystisk och rebellisk.
Jag är en ganska normal fjortonårig kille som älskar det mesta med en motor. Trots att jag är väldigt blyg så är jag omtänksam och gör mitt bästa för att inkludera alla. Jag är inte en särskilt social person och föredrar ofta att vara för mig själv. Jag är gladast när jag håller på och skruvar med min epa. Jag tror att andra tycker att jag är inåtvänd. Men runt dem som jag känner är det tvärtom. Jag tror andra tycker att jag är rätt så lugn. Jag vill vara så social som jag kan, men ofta finns inte orken där.
De jag umgås med tycker att jag är en bra person. Andra kan utifrån rykten och skitsnack måla upp en bild av mig som inte stämmer. Jag vill vara mig själv och bevisa att jag inte är den person som andra målar upp mig som.
Jag är ett barn, ett barnbarn, en lillasyster och en vän.Jag är någon som bryr sig väldigt mycket om andra, ibland mer än jag bryr mig om mig själv. Min bror är den person som jag bryr mig mest om. Han är den viktigaste personen i mitt liv. Något som är viktigt för mig är att behandla alla lika oavsett vilket kön, religion, hudfärg, diagnos, vem de gillar eller hur de identifierar sig. Jag tror på att alla ska få vara den de är utan att bli dömd.
Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade.
Under lyssnandet bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie och dansade loss till olika instruktioner.
De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.
Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.
Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.
Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.
Innan läxtimmen inleddes lekte vi igen för att sedan avsluta dagen med en lugn och stämningsfull ljuständning och en stunds tystnad till minne av John Hron. John fanns symboliskt med oss via den Iron Maiden-tisha en av eleverna höll i under ceremonin. John älskade ju Iron Maiden och delade musikintresset med sin pappa Tony.
Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen.
