Så kom den sista träffen på Söra och det var vemodiga men varma känslor som fyllde vårt hus när eleverna anlände. De fick börja med att skriva om hur de utvecklats under tiden i Toleransprojektet. Rubriken var: Min och vår identitet, och de fick fundera över vilka de själva var och hur gruppen var den första TP-dagen respektive nu, den sista TP-dagen. Det blev otroligt fina, viktiga och personliga texter. Så här skrev några av eleverna:
Jag var en tyst och ångestfylld person. Jag var konstant ledsen och förstod inte varför min mentala hälsa var så dålig. Jag övertänkte hela tiden om hur människor såg på mig. Visste INGET om Förintelsen eller vad Förintelsen ens var. Nu är jag en högljudd och glad person. Jag vågar säga vad jag tycker oavsett om det är fel eller inte. Jag har otroliga vänner som hjälpt mig förstå att må dåligt inte är fel. Jag tänker mindre på hur andra ser mig och mer på hur jag själv ser på mig. Jag kan med stolthet säga att min skrivförmåga har utvecklats och mina kunskaper om Förintelsen. Jag står upp för vad jag tycker är fel och älskar att lära mig om historia och såklart om Förintelsen.
Jag var en 13-årig kille som var nyfiken på att lära mig om Förintelsen. Jag visste inte så mycket då. Nu är jag 14 år och har fått massor av kunskaper om Förintelsen men jag har också fått lära mig mer än så – jag vet nu hur man skaffar nya vänner.
Jag var en person som var ”lost”. Jag visste inte hur jag skulle vara den jag ville vara, eller vilka jag skulle vara med, vilka som ville vara med mig utanför skolan, i skolan och här på TP. Vem är jag nu? Jag är jag. Jag är den jag vill vara och är med dem jag vill vara med. Jag har fått tillbaka min skolmotivation och är hellre i skolan än hemma sjuk. Förut var det inte så, utan jag hade gjort vad som helst för att slippa skolan en dag.
När jag först gick in på Söra var jag stressad över nästan allt. Jag var rädd för att ingen skulle gilla mig eller att det inte skulle bli som jag tänkte mig. Det var nära att jag inte ens sökte till TP alls. Jag hade rätt om något dock. TP var inte som jag trodde – det var så mycket bättre. Jag förväntade mig historielektioner och fick istället lekar och vänskap som gjort mig socialt tryggare.
Förut var jag en väldigt blyg och tyst person som inte vågade träffa nya personer. Jag vågade inte vara mig själv för det enda jag tänkte på var vad andra skulle tänka om mig. Jag var också rädd för att ha fel, för jag har alltid sagt till mig själv att man inte får ha fel. Nu har jag vågat visa andra vem jag egentligen är och vågar prata mycket mer, både i skolan och med nya människor. Nu bryr jag mig mycket mindre om vad folk tänker om mig, för om någon inte gillar mig för den jag är så ska jag inte ändra på mig själv.
Jag skulle säga att jag vara en kille som ville uppleva helt nya saker och det var också ett av skälen till att jag sökte till TP. Men jag var blyg och ville oftast inte göra fel. Nu är jag en kille som fått lära mig att det är helt okej att göra fel och att man aldrig ska ge upp.
Under förmiddagen lekte vi och eleverna fortsatte med förberedelserna inför avslutningen 7 maj. Vi tog ett sista gruppfoto utomhus och Malin filmade under dagen eleverna ute i det soliga aprilvädret inför presentationsfilmen om Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. Eleverna hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.
Efter lunch var det dags för generalrepetition och grupperna framförde både sina tankar om året i Toleransprojektet och högläste de texter de själva valt ut bland alla texter de skrivit under året. Det kommer att bli en väldigt fin stund när föräldrar, syskon, lärare, chefer och politiker får vara publik till detta!
Vi dukade upp fikabord med bullar, kakor och godis och lekte sedan en sista gång. Det tillsammans med den sista ordflätan blev en fin avslutning på dagen innan ett glatt gäng satte sig på bussen för hemfärd.
Nu väntar en avslutning tillsammans med nära och kära och där eleverna i en högtidlig ceremoni utses till toleransambassadörer!
