
Äntligen fick vi träffas på Söra igen efter våra upplevelser tillsammans i Polen. Dagen inleddes med att återknyta till resan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa?


Sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.

Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan. Eftersom det snart var påsk passade vi på att äta godis och mysa lite extra.

Alla basgrupper påbörjade under dagen en sista uppgift – att förbereda en presentation för en publik som kommer att bestå av vårdnadshavare, syskon och lärare innehållande gruppens tankar om året i Toleransprojektet samt högläsning av texter. Avslutningen sker torsdag 7 maj och vi har ytterligare en träff att förbereda detta på. Basgrupperna fick redovisa sina idéer och det är tydligt att de kommer att ha mycket viktigt att presentera på sin avslutning.



Vi påbörjade också arbetet med att utvärdera och fundera över tiden i Toleransprojektet genom att göra en enkät med frågor om allt ifrån skälen till att eleverna sökte till hur man upplever att man utvecklats vad gäller exempelvis kunskaper, vänskaper, identitet, skrivande och reflekterande. Så här fint skrev en elev:
Det viktigaste med Toleransprojektet har varit gemenskapen, tryggheten och glädjen. Jag känner mig uppskattad och behövd. Jag mår så mycket bättre i skolan nu och har vänner för livet som faktiskt bryr sig om mig.
Tänk att året med Toleransprojektet snart är slut! Vilken gemenskap och vilken utveckling vi fått uppleva hos våra elever, både individuellt och som grupp. Det är så fint och värdefullt att se!


