I det grå novermbervädret på Söra ägnade sig gruppen den tredje träffen åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit om att vara människa. Sedan fylldes de nyskapade glasburkarna med lappar om personliga egenskaper och av personliga föremål som man valt som symboler för sig själv. Även ledarna hade föremål med sig och berättade om hur de visar ens identitet.
Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:
Jag är en tonårstjej som är väldigt vilsen i mig själv och livet. Jag tror andra tycker att jag är smart för jag kan allt i skolan men jag tror också att de tycker att jag är lite tråkig som tar allt så seriöst hela tiden. Jag vill vara någon som vågar vara sig själv, någon som inte är rädd att uttrycka sina känslor och någon som inte har problem med att vara social.
Jag är en aktiv kille som gillar att vara med kompisar och göra saker som till exempel att cykla. Även om jag gillar många saker så är jag också rädd för mycket, som att förlora min familj och mina vänner. Jag behöver också vissa saker, som kärlek och närhet för att jag ska kunna må bra.
Jag är en tjej som är väldigt känslosam när det kommer till saker jag tycker om. Jag kan lätt bli väldigt glad men också väldigt lätt ledsen. Jag älskar att sjunga och dansa och känner mig som mest hemma när jag står på scenen med mina kompisar. Jag är en person som alltid kommer att finnas där för dem jag älskar oavsett vad jag går igenom.
Jag är en snäll, sportig, glad och trevlig kille. Andra tänker säkert att jag är glad och snäll hela tiden men många vet också att när jag blir arg så blir jag arg. Men oftast är jag snäll och glad.
Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade.
Under lyssnandet bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie och dansade loss till olika instruktioner.
De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.
Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.
Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.
Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.
Sedan inleddes läxtimmen innan vi avslutade dagen med en lugn och stämningsfull ljuständning och en stunds tystnad till minne av John Hron.
Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen.
