Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av foton och exempel ur några skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:
Jag är en människa, en människa som kan göra vad jag innerst inne vet är rätt eller fel, en människa med empati och känslor, en människa som tar beslut, känner glädje och kärlek. Vi är människor som följer moral för att passa in, vi har våra egna personligheter och tankar.
När man pratar om människor finns det en sak som kan vara det finaste man kan göra och det är att vara snäll och hjälpsam inför andra. Andra kommer att ta efter det och också vilja vara snälla och hjälpsamma.
Det som skiljer människor från en robotlik människa är att vi känner glädje, sorg, ilska, förvirring o.s.v. Det påverkar det vi gör. En robot gör bara, till exempel dödar någon som om den vore en fluga.
Jag skulle säga att det som gör oss till människor är vår förmåga att reflektera, fundera, välja och genomföra. Det är en udda förmåga hos oss människor, vi tänker mycket mer än andra varelser och det har lett till utveckling som senare har gett oss det moderna samhället.
Många blir lärda som unga om vad som är rätt och fel, men de som inte vet lär sig när de blir äldre eftersom man börjar bygga upp ett samvete. Man börjar förstå vad som är rätt och fel.
Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.
Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?
I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han utsattes för kränkningar av ungdomar i sin närhet. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.
Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. De fick utvärdera vad som gick bra och vad de kan utveckla till nästa gång vi samarbetar. Dagens skapande uppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är.
Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken. Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.
Vi avslutade dagen med en ordfläta och alla valde ett ord som de förknippade med hur dagen vi delat kändes. ”Glädje”, ”tacksamhet” och ”gemenskap” var några av dessa ord. Nästa gång vi ses är det november och vi har redan en grupp som känns trygg, varm och full av energi!
