Det femte temat våra elever fick möta i Toleransprojektet var: KÄRLEK och ALTRUISM. Vi inledde morgonen med att följa upp förra gångens läxa som handlade om att vara modig och vi funderade över vilka olika slags handlingar vi visar andra människor kärlek genom. Att finnas där för andra, ge komplimanger, visa omsorg, vara generös, säga hej – var bara några av de saker eleverna gav som förslag.
Dagens uppgift för glasburken blev att på ett rött pappershjärta skriva namnet på en person man älskar och namnet på en person man tror älskar en.
Två berättelser fick i gruppen på olika sätt belysa kärlek och altruism (att handla osjälviskt). Vi förflyttade oss med hjälp av Benny Grünfelds tavla till torget i hans lilla ungerska hemstad när den judiska befolkningen skulle deporteras till Auschwitz. I tavlans ena hörn lämnar en judisk kvinna över sitt lilla barn till en kristen kvinna. Varför gör mamman så? Vad får den andra kvinnan att ta emot ett främmande barn?
I den andra berättelsen mötte vi fru Zucker och hennes femtonåriga dotter Esther där de just klivit ut ur en av tågvagnarna i Auschwitz II Birkenau i augusti 1944. Plötsligt lösgör sig fru Zucker från sin dotter och försvinner iväg? Varför? Jo, hon har sett en man som håller i sitt lilla barn i männens led. Hon säger till mannen att hon tar hand om den lilla flickan tillsammans med de andra barnen och kvinnorna. Hon vill hjälpa till. Men i samma stund som fru Zucker tar den lilla flickan i sin famn dömer hon sig själv till döden eftersom vuxna med barn alltid fördes direkt till döden i gaskammare och krematorium. Det vet inte fru Zucker. Hennes enda tanke på en plats som denna är att hjälpa det barn som behöver henne.
Eleverna fick skriva meningar om fru Zucker – vad hon säger till flickan, vad hur tänker och vad hon ser omkring sig. Dessa meningar blev grunden för dagens skapande övning där ett pussel lades som resulterade i texter och skulpturer som gestaltade fru Zuckers altruism, att hon handlade osjälviskt och utan tanke på egen belöning.
Eleverna högläste sedan sina texter och presenterade sina skulpturer. Texterna blev väldigt fina. Här några exempel ur dem:
Jag sträcker på nacken för att se Esther. Men jag ser bara en massa kvinnor. Bagarens dotter och den gamla bibliotekarien. Jag kramar barnets hand om ber.
Allt kommer att bli bra lilla vän. Jag kommer att ta hand om dig. Jag undrar hur det kommer att gå, vad som kommer att hända. Jag hoppas att jag kommer att få åka hem med min familj igen.
Ingen fara lilla gullen, du är trygg hos mig. Jag ser så många människor som ser vilsna ut. Är det tryggt där framme?
Jag är rädd, vad kommer att hända? Var är Esther? Jag får inte visa att jag är rädd.
Naturligtvis lekte vi och samarbetade också. Det släpptes loss fniss och samarbetsförmåga i leken ”Hatten, pinnen och hinken”! Eleverna fick också prova på att räkna tillsammans utan att prata i mun på varandra. Svårt och roligt!
Efter diskussioner kring berättelsernas kopplingar till kärlek och altruism gick vi över till fakta kring hur nazisterna gick till väga för att kunna genomföra massmordet på Europas judar. Raul Hilbergs modell, från identifikation till förintelse, presenterades och återigen glödde det i anteckningsböckerna.
Dagen avslutades med julgodis, pepparkakor och en liten ceremoni med ljus som tändes för människor vi älskar. Ännu en fin och varm dag med eleverna i Toleransprojektet var över och gruppen tar kliv framåt i kunskaper, i att våga utmana sig själva och i gemenskap.
Nu är det julledigt fram till 11 januari och vi hoppas att tiden går snabbt så att vi får ses igen snart och fortsätta vår resa tillsammans!
