I novemberdiset ägnade sig gruppen den tredje träffen åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit.
Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:
Jag är en glad fjortonårig kille som har vänner som är viktiga för mig. Jag tror att folk tror att jag inte pratar mycket och är osocial för att jag är tyst när jag är med folk jag inte känner. Men när jag är med vänner så är jag aldrig tyst. Jag vill vara en trevlig och snäll person och en bra vän.
Jag är en basketspelare som går i NBBK. Jag gillar alla och har inget mot någon så länge inte den kommer nära mig med något illa. Andra ser mig som någon som vill nå sina mål. Jag vill vara killen som har spelat klart livet, att jag ska ha allt jag drömmer om.
Jag är en tonåring som försöker klura ut vem jag vill vara. Jag är en tjej som älskar att måla och konst och nästan all musik. Jag är en aktivist som brinner för rättvisa. Jag är känslosam och försöker lära mig hur man bearbetar känslor. Jag är orolig för att jag har för mycket behov av bekräftelse. Jag tror att andra ser mig som en pluggis och kanske lite konstig, men det är okej. Jag vill vara lugn och grundad i mig själv. Jag vill inte övertänka allt och jag vill inte stressa i onödan. Jag vill bli en människa med många olika perspektiv.
Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade. Under lyssnande bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie.
De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.
Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.
Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.
Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.
Med utgångspunkt i dagens berättelse blev rubriken för skrivande i anteckningsböckerna ”När jag stör mig på andra”. Så här skrev några elever:
Jag stör mig på satanister och på människor som hånar religioner.
Jag stör mig på folk som tror att de är bättre och smartare än alla andra. Det är en kille i min klass som är väldigt otrevlig och taskig mot folk bara för att man har fel, t.ex. om man säger något på lektionen som är fel så kan han säga att man är dum i huvudet.
Jag stör mig på folk som alltid måste prata om sig själva. Om till exempel jag berättar om ett problem och någon då kan ändra på det lite så att man kommer in på deras liv istället. Jag stör mig på när andra använder onödigt fula ord på skämt. När jag blir störd brukar jag låta det vara, eller liksom inte säga något. Jag håller det inom mig.
Sedan inleddes läxtimmen innan vi avslutade dagen med en lugn och stämningsfull ljuständning och en stunds tystnad till minne av John Hron.
Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen. Temat kommer att handla om exkludering, att stänga andra människor ute.
