Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Femtio elever från alla kommunens högstadieskolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita, Nyköpings Enskilda grundskola och Kunskapsskolan – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.
I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.
Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?
Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.
Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.
Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta. Ord som: ”roligt”, ”spännande” och ”glad” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.
Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:
Jag kommer att komma ihåg berättelsen. Jag kommer också minnas alla vuxna, alltså Ola, Malin, Emma och Martin. Jag känner mig extremt tacksam över att jag får vara med i Toleransprojektet. Detta var en fantastisk dag.
När jag stod där p¨å parkeringen med alla och inte kände någon, då tänkte jag vad gör jag här? Men när vi kom fram och började med lekarna och uppgifterna så kändes det som att jag var i min klass. Alla pratade med alla och alla var glada. Jag har haft väldigt roligt och jag vet att det bara kommer bli roligare.
Jag kommer att minnas alla fina individer i den här gruppen och alla dessa intressanta lektioner. Det är verkligen superintressant att höra livet ur ett annat perspektiv än jag och mina 14-åriga vänners.
Först trodde jag att det skulle vara stelt och att det skulle ta tid att våga prata med varandra men sen upptäckte jag att jag hade fel. Alla började prata med varandra och om vi kände varandra sedan innan.
På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper.
