Äntligen fick vi träffas igen ute på Söra. Allt var dock inte helt som vanligt. Vi befinner oss ju mitt i en omtumlande tid när en pandemi påverkar vår vardag. Kramarna fick ersättas av andra hälsningar och i grupp 1 var åtta elever sjuka så de fick vara med via Google meet och Facetime.
Det blev naturligt att låta dagens tema vara: Efter resan till Polen. Vi hade massor att följa upp och reflektera över och lika mycket att fundera över. På ett bord låg också lästips för de elever som vill lära och uppleva ännu mer av Förintelsen – i både skönlitterär form som som fakta.
Vi inledde med ett bildspel från den sista resdagen som innan alla elever åter fick sina skrivböcker i handen och rubriken: ”Varför ska man göra en sådan här resa?”. Så här kunde det låta:
Jag fick möjligheten att göra en sådan här resa. Jag gjorde resan för att jag är nyfiken. Därför att jag strävar efter förståelse och kunskap. Efter perspektiv. Efter inblickar, inte minst i andra men också i mig själv. Jag vet att om man inte lär sig av historien så är man dömd att upprepa den. Jag åkte för att med hjälp av gruppen lära av historien och för att hjälpa gruppen att lära av historien. Jag åkte för att lära mig om mig själv. Jag åkte för att lära mig om andra. Jag åkte för att hedra genom kunskap. Jag åkte för att finna och forma mig själv till den jag vill vara. Jag åkte för att minnas dem som aldrig fanns, de som aldrig fick chansen att finnas.
För att det inte bara är en resa bakåt i tiden. Man lär sig inte bara om vad som hände då, man får också känna tomheten som Förintelsen lämnat kvar.
För att se platserna i verkligheten och göra dem verkliga, det gör det lättare att förstå att något som Förintelsen har hänt. Eftersom dagarna är så långa och lärorika krävs det mycket koncentration – mer koncentration än man tror är möjligt att uppbåda. Man lär sig då om den koncentrationsförmåga man faktiskt har.
Man ska göra denna resa för hur ska man annars förhindra att historien upprepar sig om man inte tillåter sig själv att inte bara skaffa kunskap om Förintelsen utan även känna vad som försvann och ha förståelse för oskyldiga människor, vanliga människor som inte skiljde sig från dig och mig. De var upptagna med att leva sina liv, sitta vid matbordet, planera vad de skulle göra nästa vecka, gå på teater, bada – bara vara vanliga människor. Jag som enskild person har gjort en inre och yttre resa, jag kan förstå och bredda perspektiven, förstå på riktigt.
Skrivboken är nu fylld av tankar och reflektioner från oktober och fram till och med Polenresan. Därför var det viktigt att inför den sista stora uppgiften i basgrupperna – att förbereda en slutpresentation – låta alla elever få tid att läsa igenom alla texter och kommentarer. Efter det påbörjade grupperna arbetet med att planera sina presentationer. De funderade över: Vad ska vi berätta om Toleransprojektet och det vi lärt oss? Vilka texter som vi skrivit ska vi högläsa?
Dagens uppgift till burken blev att skriva ner något om sig själv kopplat till Polenresan. Ditt starkaste minne? En viktig erfarenhet? En fråga du bär med dig? Många lade ner ett minne från resan i burken.
Dagen avslutades med kanelbullar, lek och skratt. Det var välbehövligt efter en dag med mycket reflekterande, men också för att grupperna längtat efter varandra. Det blev så tomt efter gemenskapen i Polen, uttryckte många.
Nästa gång blir den sista gången vi ses på Söra. I vanliga fall skulle vi då ägna oss åt repetitioner inför avslutningarna som är planerade till 4 och 5 maj. Men, som läget är just nu med risk för smittspridning kommer det inte att gå att genomföra dessa avslutningar med inbjuden publik . Vår plan är istället att ha dessa avslutningar i augusti innan skolan börjar. Vi håller er informerade om detta!
Glad påsk!
