Det var med blandade känslor vi träffades på Söra den elfte och sista gången. Vi har ju fortfarande slutpresentationerna kvar, så det var inte sista gången vi sågs, men våra undervisningsdagar på Söra är slut. Det finns så mycket att känna glädje över – all gemenskap, nya kunskaper och stora upplevelser men samtidigt tar något slut och det känns vemodigt och sorgligt.
Dagen började med lite återknytning till förra träffen. Det finns fortfarande mycket att bearbeta efter resan – blandade känslor kring hur det var att komma hem efter resan till Polen och det bemötande många upplevde att de fick. Lite lek blev det också. Vi har lekt mycket under hela Toleransprojektet – för att lära känna varandra, bli tryggare och för att få skratta tillsammans. Man borde faktiskt leka mycket oftare, i många olika sammanhang.
Resten av dagen var det mycket vi måste knyta ihop och bli färdiga med inför avslutningskvällarna då familj, kompisar, lärare och andra intresserade kommer och lyssnar på oss. Vi hade generalrepetitioner och gav varandra uppmuntran och pepp för självklart känns det nervöst och läskigt att tänka på att en publik ska lyssna.
Elevernas sista skrivuppgift blev att fundera över vad som hänt sedan oktober förra året. Vem var jag då? Vem är jag nu? Men också vad som hänt med gruppen. Vilka var vi då? Vilka är vi nu?
Så här beskriver några av eleverna sin egen utveckling under Toleransprojektet:
Jag var en osäker, lite självhatande och ”blind” tjej som såg världen ganska svart och vitt. Nu är jag mer utåtgående och har lärt mig att älska mig själv lite mer. Jag känner också att jag lärt mig mycket mer om människor överlag.
Jag visste knappt vem jag var. Det enda jag visste var att jag var mitt namn. Nu är jag hel. Jag vet vem jag är till 100 procent och det känns som typ jag har lärt känna mig själv.
Jag hade svårt för att prata med folk och var rädd för att öppna mig. Idag är jag helt annorlunda, inuti har det hänt något. Jag är mer självsäker och vågar stå upp för mig själv och mina åsikter, försöker se saker positivt. Här på TP har jag träffat mina två bästa vänner som jag kan dela allt med.
Jag var en blyg kille som höll saker för mig själv. Hade inget bra självförtroende. Nu har jag fått bättre självförtroende och jag är mer öppen.
Jag var en grabb på 14 år som avskydde att skriva för hand. Jag hade många polare men alla var från hockeyn eller min gamla skola. Nu är jag en 15-årig grabb och jag tycker att det är lättare att skriva för hand. Jag har blivit bättre på att snacka inför en grupp. Jag har fått väldigt många nya vänner och jag har fått rejält med nya minnen från allt med TP. Jag har utökat min vänkrets, alltså jag har fler polare från hela Nyköping.
Jag var en person som inte brydde mig så mycket om andra än mig själv. Jag var en person som inte kunde hantera mitt liv och min framtid. Nu är jag en person som tänker på andra människor, som tänker på att göra andra glada, en person som tänker hantera livet och framtiden på ett bra sätt. En person som har ett mål i framtiden.
Vi har hela tiden haft ett antal motton under Toleransprojektet. ”Vi gör det tillsammans!”, ”Vi gör inte detta för att vi måste utan för att vi vill!” och ”Fråga inte vad gruppen kan göra för dig utan efter vad du kan göra för gruppen!”. Därför passar det bra att avslutningsvis låta två elevröster beskriva hur de ser på sin egen och gruppens utveckling under Toleransprojektets gång
Först kände jag ingen och jag tyckte att det var jobbigt att prata med någon som jag inte kände och jag tänkte att jag kommer inte att kunna prata med de andra för de tänker inte som jag. Men nu är vi som en familj som tänker på varandra och jag har lärt mig av gruppen så många saker, till exempel hur andra människor kan tänka.
När vi klev in på Söra för första gången var jag en kille som inte var taggad och som inte alltid delade med mig av min vetskap. Nu är jag en kille som alltid säger vad jag tycker och vet och som öppnar upp mig själv för andra men även släpper in andra. Gruppen har gått från ett gäng individer som alla ser sig själva i centrum till en enhet där vi alla är i centrum.
Bättre än så kan det inte sägas. Två grupper fyllda av individer har blivit två unika, trygga och starka grupper. Så här den sista gången passade det dessutom på att vara extra vackert väder – så i den ena gruppen var det två modiga individer som hoppade i Hovrasjön för ett dopp.
Nu väntar två avslutande presentationskvällar i Tessinskolans aula 6 maj (grupp 1) och 7 maj (grupp 2) kl 18.30-ca 20.00. Kom och lyssna på hur eleverna valt att berätta om sin tid i Toleransprojektet (anmälan till maria.ulvenhag@nykoping.se) Välkomna till två minnesvärda kvällar!
