Eftersom det tema vi arbetade med förra gången: VI OCH DOM krävde så mycket av eleverna i form av begrepp, samtal, exempel och reflektion fortsatte vi idag på ett liknande tema, om hat och att bli en liten del av ett större hatsystem, för att verkligen få alla tankar att ”landa”. En av våra tidigare träffar fick eleverna skriva under rubriken: ”När jag stör mig på andra”. Det var ett första tillfälle att fundera över våra egna mörka tankar och känslor. Så här skrev några av eleverna då:
Jag som person tittar på folk och hur de beter sig riktigt noga. Jag stör ibland på allt och alla. 1) När folk har dubbelmoral 2) leker något de inte är 3) ljuger om saker de inte har 4) ljuger om sina känslor bara för att leka 5) sminkar sig fult men vägrar ta bort sminket 6) är allmänt jobbiga 7) desperata människor 8) när någon säger ”jävla svenne” men sen efter det bah ”Oj, Sverige är vidare till VM, älskar Sverige!” Så mitt svar är, jag stör mig på allt och alla.
Jag stör mig på de som försöker vara en person de inte är i verkligheten, som är en person men vill vara en helt olik person. Som de som är nazister och rasister och bara vill ont i denna värld. Jag stör mig också på de som är jobbiga och gör jobbiga saker mot mig och mina vänner.
Denna dagen inleddes med högläsning ur några av texterna som skrevs efter förra träffen samt med en bildövning där uppgiften var att beskriva ett antal människor enbart utifrån det man kan utläsa av en bild. Bilderna föreställde blanda annat romska kvinnor, en man utan armar, en transperson, en muslimsk familj, en jude och en same. Vilka ord sätter ni till bilderna? Varför är det på det sättet ni väljer att beskriva människorna? Vi talade om att kategorisera, sätta etiketter på människor och om normer. Men också om hur vissa ord är fyllda med negativ laddning och används för att kränka andra – som ”zigenare” istället för rom och ”lapp” istället för same.
Sedan återvände vi kort till berättelsen om Gerti och hennes släktingar i träddungen i Auschwitz Birkenau. Hennes kusin Ruben fick svara på ett antal frågor om vem han är. Han svarar: farmors pojke, duktig i matte, vill bli snickare, gillar fotboll. Något mer? Ja, jude. Jaså jude. Just där och då i skogsdungen i Auschwitz var det faktum att han var jude det enda betydelsefulla. Det ansåg i alla fall de som snart skulle mörda honom. Detta ledde oss fram till en repetitionsstund där viktiga begrepp som: identitet, etnicitet, kön, tolerans och intolerans definierades.
Efter lite tabataövningar för att ruska loss kroppen kom vi till dagens huvudberättelse. Ola iklädde sig rollen som SS-mannen Kurt Gerstein och vi förflyttade oss till den 25 juli 1945. Eleverna fick möta Kurt där han sitter i militärfängelset Cherche-Midi i Paris, anklagad för krigsförbrytelser. Genom intervjufrågor rullas hela hans liv upp – uppväxten med en patriotisk far, hans djupa kristna tro, en komplicerad väg in i nazistpartiet, moraliska grubblerier, svägerskan Berthas död i Hitlers Aktion T4 (då fysiskt och mentalt funktionsnedsatta tyska medborgare mördades) och inträdet i Waffen-SS med ansvar för hygienfrågor. Vi fick följa honom hela vägen fram till den polska staden Lublin där han den 17 augusti 1942 får order om att bege sig till förintelselägret Belzec med en last Zyklon-B. Nästa gång vi möter Kurt står vi själva vid den tidigare järnvägsrampen i Belzec. Där kommer berättelsen att fortsätta.
Kurt Gerstein var ingen ond människa. Men han var en kugge i ett helt hatsystem – den nazistiska ideologin. För att verkligen slå fast hur alla människor kan bli del av ett helt system av intolerans, hat och diskriminering fick eleverna varsin lapp på vilken det stod en kategori av människor, just den här gången: romer, judar, samer, busschaufförer och städare. Den skapande uppgiften för dagen blev sedan att göra en så kallad ”hatbild” i form av en affisch. Varje grupp fick fundera över hur de skulle framställa sin kategori människor så att den som tittade på affischen skulle förstå att det var hatpropaganda riktad mot en specifik grupp människor. Många tyckte att det här var en svår och jobbig övning. ”Jag vill inte ta fram hat inom mig” sa flera elever. Det blev ett bra tillfälle att samtala kring hur övningar av det här slaget kan ge inblick i vilka mekanismer som ligger bakom fördomar, hatbrott och intolerans. Hat uppstår inte ur ingenting utan har ofta en lång tradition. Antisemitism, antiziganism, homofobi och islamofobi är exempel på hattraditioner. Det finns däremot ingen tradition av hat mot busschaufförer eller städare. Därför hade grupperna som fick dessa två kategorier svårt att hitta symboler, ord och bilder som direkt kunde få åskådaren att förstå budskapet på affischen.
Eftersom nästa tema kommer att vara: ATT VARA BARN så blev dagens glasburksuppgift följande: Du är ett barn. Skriv ner ett råd du som barn vill ge dig själv som vuxen. En lapp med detta råd lades i burken.
Vi avslutade dagen med reflektionsskrivande och den kaosartade leken ”Amöba”. Golvet fylldes av amöbor, kackerlackor, kaniner, apor, människor och supermänniskor som utmanade varandra i ”Sten, sax, påse”. Några av eleverna tänkte så här kring vad de skulles minnas särskilt från dagen:
Jag kommer att minnas berättelsen om Kurt och hur han gjorde fel av rätt anledning, som när han gick med i nazistpartiet och även i SS. Jag kommer också att minnas hur mycket fördomar och hat som man bär med sig från hemmet.
Det kändes konstigt att göra hatpropaganda. Jag tror att jag kommer att tänka ännu mer på vad vi människor har för bilder av andra och olika grupper och att inte låta mig påverkas av dem.
Idag har vi lyssnat på berättelsen om Kurt. Den handlade om hur han började i SS trots att han var mot dem. Jag tycker att Kurt var snäll som person. Han var snäll även om han var med i SS.
Nu är det bara två träffar kvar innan det är dags att flyga med den första gruppen till Polen! Därför var det väldigt roligt att så många föräldrar och vårdnadshavare kom på mötet vi hade förra veckan inför Polenresan. Många av dem är väldigt avundsjuka på sina barn och de upplevelser som väntar dem!
