Brev till och från Emerich

Under övernattningen härom veckan fick eleverna i båda grupperna se filmen om nu 93-åriga Emerich Roth och hans berättelse om sina upplevelser under Förintelsen. Så här skrev några av eleverna när de vid 22-tiden på kvällen under tystnad satte sig och skrev sina brev till Emerich.

Till dig Emerich
Nu har jag sett filmen om dig. Jag kan inte fatta att du upplevt detta och överlevt. Det är helt sjukt att nazisterna kunde göra så mot alla er judar. Du är världens bästa förebild. Jag börjar gråta av allt det hemska nazisterna har gjort mot dig. Jag kan knappt tro att det är sant. Du är en så bra människa och du visade SS-männen att du är en så mycket bättre människa än dem genom att inte hämnas. Det var så starkt gjort. Ha det så bra!

Nu har jag sett filmen om dig. Jag är helt mållös. Inga ord är tillräckliga för att beskriva detta, hur fantastisk du är. Att du gått igenom allt detta men idag jobbar för att ingen annan ska få uppleva detta. Din historia är så otroligt viktig. Det är omöjligt för oss som inte upplevt något liknande att förstå och sätta oss in i din situation. Jag lovar att jag kommer att kämpa för att föra din historia vidare, kämpa för att så länge jag lever, aldrig låta något så fruktansvärt ske igen. Jag ska föra din historia vidare och för alltid se upp till dig, som den starka människa du är. Jag är otroligt ärad och priviligerad att få leva som jag gör och få vara del av detta och att få skriva detta till dig. Tack för allt, tack för allt du gjort, tack för att du kämpar. Du är otrolig! Tack.

Nu har jag sett filmen om dig. Det kommer många tankar i mitt huvud. Hur kunde man bli så illa behandlad som människa på grund av sin religion? Jag tycker om dig Emerich för att du har kämpat så hårt för att överleva det som du har varit med om och idag lever ett bra liv och hjälper ungdomar som har det jobbigt. Tack för att du finns och tack för din inspiration.

Ett tjockt kuvert med nästan femtio brev postades och efter bara två dagar låg ett svar och väntade i brevlådan. Så här skriver Emerich till eleverna i Toleransprojektet.

Kära Ungdomar!
Jag har nu läst era fina brev till mig. Det gläder mig att ni tog emot  budskapet i filmen på ett så fint sätt. Ni inger hopp om framtiden och har verkligen övertygat mig, att ni kommer att föra budskapet vidare. Jag säger alltid i mina föreläsningar, att i Sverige har vi en hel armé av fina ungdomar, som brinner för att göra insatser i skolan och i samhället. Era brev är verkligen det bästa beviset på detta. Vi som överlevt förintelsen och ännu kan berätta om det vi varit med om är bra några få som är kvar i livet. Vi är i stort sett jämngamla – själv är jag 93 – och när vi slutar berätta, så gör vi det nästan samtidigt. Därför är det så viktigt med ungdomar som ni, som förstår vikten av att föra budskapet vidare så att kommande generationer kan lära något AV förintelsen och inte bara OM förintelsen. Jag önskar er av hela mitt hjärta mycket framgång i livet och
En God Jul och Ett Gott Nytt År!

Varma hälsningar
Emerich

Som av en tillfällighet går årets Olof Palmepris till Emerich och Hédi Fried. Så här såg det ut i Dagens Nyheter 14 december.

En finare avslutning på 2017 kunde eleverna i Toleransprojektet inte fått! Nu väntar ett jullov och den första träffen 2018 går av stapeln torsdag 11 januari när vi träffar grupp 2 för temat ”Vi Dom”.

Vi ledare önskar er alla fina dagar under julhelgen och ett Gott Nytt År! Tack för alla glada och peppande tillrop här på bloggen och i verkligheten. Det betyder mycket för oss! Allt gott!

/Malin, Ola och Maja