Det femte temat våra elever fick möta i Toleransprojektet var: KÄRLEK och ALTRUISM. Vi inledde morgonen med att följa upp förra gångens läxa som handlade om att vara modig och vi funderade över vilka olika slags handlingar vi visar andra människor kärlek genom. Att finnas där för andra, ge komplimanger, visa omsorg, vara generös, säga hej – var bara några av de saker eleverna gav som förslag.
Dagens uppgift för glasburken blev att på ett rött pappershjärta skriva namnet på en person man älskar och namnet på en person man tror älskar en.
I dagens läxa kunde vi läsa många fina saker:
Kärlek för mig är ganska öppet och kommer i olika former. Jag skulle inte vara den jag är utan kärlek, fast relationsdelen har jag varit dålig på. Om jag inte skulle ha kärleken från min släkt, föräldrar, syskon och vänner skulle jag inte ens klara mig i livet. En människa utan någon typ av kärlek skulle nästan inte ens kunna vara människa. Det skulle nog vara väldigt dystert för den människan och jag spekulerar i att det skulle leda till depression . Det skulle vara tråkigt och ensamt. Men det är nog nästan psykiskt omöjligt att inte ha någon slags kärlek i sitt liv.
Till sist älskar jag min pappa. Han har tyvärr mist sitt liv i cancer och jag saknar honom så. Jag älskar allt med honom, men framför allt hur rolig och omtänksam som han var. Hans kramar visade mig kärlek och en trygghet som nästan bara han kunde ge mig.
Två berättelser fick i gruppen på olika sätt belysa kärlek och altruism (att handla osjälviskt). Vi förflyttade oss med hjälp av Benny Grünfelds tavla till torget i hans lilla ungerska hemstad när den judiska befolkningen skulle deporteras till Auschwitz. I tavlans ena hörn lämnar en judisk kvinna över sitt lilla barn till en kristen kvinna. Varför gör mamman så? Vad får den andra kvinnan att ta emot ett främmande barn?
I den andra berättelsen mötte vi fru Zucker och hennes femtonåriga dotter Esther där de just klivit ut ur en av tågvagnarna i Auschwitz II Birkenau i augusti 1944. Plötsligt lösgör sig fru Zucker från sin dotter och försvinner iväg? Varför? Jo, hon har sett en man som håller i sitt lilla barn i männens led. Hon säger till mannen att hon tar hand om den lilla flickan tillsammans med de andra barnen och kvinnorna. Hon vill hjälpa till. Men i samma stund som fru Zucker tar den lilla flickan i sin famn dömer hon sig själv till döden eftersom vuxna med barn alltid fördes direkt till döden i gaskammare och krematorium. Det vet inte fru Zucker. Hennes enda tanke på en plats som denna är att hjälpa det barn som behöver henne
Eleverna fick skriva meningar om fru Zucker – vad hon säger till flickan, vad hur tänker och vad hon ser omkring sig. Dessa meningar blev grunden för dagens skapande övning där ett pussel lades som resulterade i texter och skulpturer som gestaltade fru Zuckers altruism, att hon handlade osjälviskt och utan tanke på egen belöning.
Eleverna högläste sedan sina texter och presenterade sina skulpturer. Texterna blev väldigt fina och känslosamma.
Naturligtvis lekte vi och samarbetade också. Det släpptes loss fniss och samarbetsförmåga i leken ”Hatten, pinnen och hinken”! Sedan provade vi att flörta med varandra utan att börja skratta. Svårt och roligt!
Efter diskussioner kring berättelsernas kopplingar till kärlek och altruism gick vi över till fakta kring hur nazisterna gick till väga för att kunna genomföra massmordet på Europas judar. Raul Hilbergs modell, från identifikation till förintelse, presenterades och återigen glödde det i anteckningsböckerna.
Dagen avslutades med en liten ceremoni med ljus som tändes för människor vi älskar. Ännu en fin och varm dag med eleverna i Toleransprojektet var över och gruppen tar kliv framåt i kunskaper, i att våga utmana sig själva och i gemenskap.
Nu återstår bara en aktivitet innan vi går på jullov – övernattningen. Den äger rum onsdag 18 december och då har vi ett helt program för kvällen. Vi kommer att pyssla, tävla, äta pizza och så har vi en hemlig gäst som kommer!
