Dagen började med en promenad från bussen på en isig grusväg. Väl inne i värmen hade vi först en uppföljning av läxan utifrån den andra träffens tema ”Vem är jag?” Eleverna fick se hur många olika ord de använder när de beskriver sin identitet. Vi människor är så många saker och alla kämpar med något. Alla fick också skriva ner namnet på en förebild i fråga om mod att lägga i sin glasburk.
Sedan tog vi oss an dagens nya tema: ATT STÄNGA ANDRA UTE. Ordet exkludering blev ett nytt begrepp att förstå och kunna använda.
Vi började med att vända ett antal frågor inåt, mot oss själva. Hur gör vi när vi stänger andra ute – med tonfall, kroppsspråk, ord och handlingar? Utifrån detta gav vi oss in i det första stora faktamomentet kring Förintelsen som idag handlade om hur nazisterna lade upp planen för och inledde den process som innebar att framförallt judar, men också romer och andra grupper, undan för undan stängdes ute och diskriminerades genom särskilda lagar som gjorde livet svårare och svårare. Vi analyserade bilder och gick från år 1933 till 1938 – under flitigt antecknande i skrivböckerna.
På en av bilderna låg österrikiska judar i Wien på knä och skrubbade trottoaren med tandborstar under överinseende av tyska nazister. Runtom stod invånare i Wien och såg på när kanske de som var deras grannar, läkare eller lokala handlare förnedrades. För att de var judar.
Som vanligt när vi suttit fullt koncentrerade en stund bryter vi för en stunds fysisk aktivitet och ofta något slags samarbetsmoment. Idag blev det ett skaka-loss-pass och samarbete genom att räkna som hjälpte till att skapa energi och skärpa inför fortsättningen.
Dagens berättelse hämtades ur skönlitteraturen, men kunde lika gärna ha handlat om verkliga människor. Vi följde den judiska familjen Steiner, bosatta i Wien, från att Hitlers lagar börjar begränsa och förstöra deras liv fram till att deras två flickor Steffi och Nellie 1939 sätts med sina resväskor på ett tåg med destination Göteborg.
Eleverna fick uppgiften att i rollen som Steffi skriva en text om de känslor och tankar som finns i hennes inre där hon nu sitter med sin lillasyster på tåget mot Sverige. Texterna blev fantastiska. Här kommer några exempel:
Det känns konstigt att sitta på den här platsen på tåget på väg till ett land jag knappt har hört talas om. Jag gillar inte den här känslan som kryper fram när tåget rullar fram. Mitt emot mig sitter den enda personen i min familj som fick följa med. Jag är glad över det men jag ville ändå inte lämna mitt gamla liv. Jag saknar mamma och pappa, vårt hus och Paula. Varför blev allt så här?
Nu är jag den som måste ta hand om min lillasyster som jag lovade mina föräldrar. Jag undrar om jag någonsin kommer att träffa Paula igen. Jag saknar det gamla livet som vi hade innan. Jag undrar vad det är för fel som vi har gjort för att förtjäna det här. Varför anser de att vi är mindre värda?
Jag önskar att jag kunde fnittra just nu. Jag är så rädd. I hela min barndom har jag hört att jag är modig, men nu? Jag är ju inte modig alls! Jag är så rädd för allt, allt som jag inte vet. Vad kommer att hända i Sverige och när kommer mamma och pappa? Jag hoppas att allt går bra för Nellie i alla fall. Hon är mitt allt.
Näst på tur stod lunch och efter det fick grupperna i uppgift att med hjälp av två tankebubblor fundera kring den som exkluderar och den som exkluderas. Vilka tankar, känslor och beteenden finns inuti den som stänger andra ute och i den som utestängs? Många kloka tankar fyllde vårt klassrum.
Vi avslutade dagen med högläsning ur Steffitexterna och en reflektion kring hur gruppen utvecklats under de fyra första träffarna. Vilka är gruppens styrkor och vad kan vi fortsätta jobba på?
Nästa gång är det dags för temat kärlek och därför blir det kring detta ord eleverna får reflektera och skriva till nästa träff.
