Nu har eleverna i Toleransprojektet haft sin åttonde träff. Vi samlades på ett snöigt Söra och nu känns det verkligen att gruppen lärt känna varandra och småpratet under frukosten är mysigt att lyssna på.
Dagens berättelse var egentligen två berättelser. Genom två personer belyste vi barnens situation i Warszawas getto under andra världskriget innan vi landade i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Eleverna fick möta den judiske läkaren, pedagogen och barnrättsförespråkaren Janusz Korczaks som grundade ett barnhem i Warszawas getto och som trots att han fick möjlighet att rädda sitt eget liv istället valde att följa sina 192 barnhemsbarn i tågvagnarna mot döden i Treblinka.
Dagens skrivuppgift blev att ta rollen som Korczak och skriva en dagboksanteckning om det moraliska dilemma han hamnar i när kan får möjlighet att lämna gettot och en säker död, men då måste han lämna kvar sina barn. Elevernas texter blev fina och känslosamma.
I den andra berättelsen mötte eleverna socialarbetaren Irena Sendler som smugglade 2 500 judiska barn ut ur Warszawas getto och gav dem nya identiteter och hem. I glasburkar som grävdes ner i trädgården gömde hon listor med barnens judiska namn och nya, kristna namn för att kunna återförena barn och föräldrar efter kriget. Nästan inga återföreningar kunde ske. Föräldrarna mördades i Treblinka.
Berättelserna kopplades sedan till Barnkonventionens uppkomst och innehåll. Eleverna fick som uppgift att välja en rättighet och sedan skapa en ”scen” samt en dikt av denna rättighet. Det visades prov på både påhittighet och engagemang i redovisningarna.
Så här blev några av dikterna:
Ursprung, religion, kön, hudfärg …
… spelar ingen roll
Alla förtjänar samma förutsättningar
Hur du än ser ut eller klär dig
är du exakt lika mycket värd
Alla barn har rätt till lika mycket
KÄRLEK
Ingen mobbing eller utfrysning
När kommer vi fram?
Jag förtjänar trygghet och skydd
Skydd mot krig och våld
Jag har rätt till ett hem och en familj
Jag vill vara med mina föräldrar
Alla barn är viktiga
och de ska få vara med sina föräldrar
Jag är bara ett barn
Jag är väl också en människa!
Jag orkar inte leta
Stanna uppe i natten och oroa mig
Jag klarar inte av det här
Stoppa hatet mot barn
Stopp min kropp
Slå barn är dåligt
Skydda mig från våldet
Våldet är dåligt
Tolerera mig
En hand som slår
Nej, jag vill inte!
Låt mig leva
Jag har rätt att leva som alla andra
De misshandlar mig
Jag har rätt till ett liv
Jag har rätt till att utvecklas
Barnets rättigheter
Dagens glasburksuppgift (och nu hade berättelsen om Irena Sendler fått eleverna att förstå varför vi valt att ge var och en av dem just en glasburk) blev att skriva om en person som varit viktig i deras barndom.
Som vanligt bröt vi då och då av dagen med samarbete och lek. Det märks att grupperna nu har lärt känna varandra och känner sig trygga och avslappnade i varandras sällskap.
Nästa gång är det dags att helt inrikta oss på resan till Polen, med mycket fakta om Förintelsen, om judendomens grunder och praktisk information. Då kommer också de medföljande vuxna, en lärare och en toleransambassadör, att delta.
