I ruggig novembertid klev vi in i den gemensamma värmen i vår mysiga lokal. Dagen började med uppföljning av läxan utifrån det förra temat ”Vem är jag?”. Eleverna fick se hur många olika ord de använder när de beskriver sin identitet – flicka, deppig, envis, flyktingbarn, omtänksam, någon med adhd, blyg, rolig, inte förtjust i mig själv, och så vidare. Vi människor är så många saker och alla kämpar med något. Alla fick också skriva ner namnet på en förebild i fråga om mod att lägga i sin glasburk.
Sedan tog vi oss an dagens nya tema: ATT STÄNGA ANDRA UTE. Ordet exkludering blev ett nytt begrepp att få grepp om och kunna använda.
Vi började med att vända ett antal frågor inåt, mot oss själva. Hur gör vi när vi stänger andra ute – med tonfall, kroppsspråk, ord och handlingar? Utifrån detta gav vi oss in i det första stora faktamomentet kring Förintelsen som idag handlade om hur nazisterna lade upp planen för och inledde den process som innebar att framförallt judar, men också romer och andra grupper, undan för undan stängdes ute och diskriminerades genom särskilda lagar som gjorde livet svårare och svårare. Vi analyserade bilder och gick från år 1933 till 1938 – under flitigt antecknande i skrivböckerna.
På en av bilderna låg österrikiska judar i Wien på knä och skrubbade trottoaren med tandborstar under överinseende av tyska nazister. Runtom stod invånare i Wien och såg på när kanske de som var deras grannar, läkare eller lokala handlare förnedrades. För att de var judar.
Som vanligt när vi suttit fullt koncentrerade en stund bryter vi för en stunds fysisk aktivitet och ofta något slags samarbetsmoment. Idag utmanades eleverna i den till synes enkla övningen att räkna från 1-10, en i taget, utan att två eller flera råkade säga en siffra samtidigt för då fick man börja om från början. Det tog sin lilla tid men till slut gick det vägen. Ett tabatapass hjälpte också till att skapa energi och skärpa inför fortsättningen.
Dagens berättelse hämtades ur skönlitteraturen, men kunde lika gärna ha handlat om verkliga människor. Vi följde den judiska familjen Steiner, bosatta i Wien, från att Hitlers lagar börjar begränsa och förstöra deras liv fram till att deras två flickor Steffi och Nellie 1939 sätts med sina resväskor på ett tåg med destination Göteborg.
Eleverna fick uppgiften att i rollen som Steffi skriva en text om de känslor och tankar som finns i hennes inre där hon nu sitter med sin lillasyster på tåget mot Sverige. Texterna blev fantastiska. Här kommer några exempel, de första två från grupp 1 och de andra från grupp 2:
Jag är Steffi. Jag sitter på tåget nu med min lillasyster. Vi är på väg till Sverige. Jag vet inte vad som ska hända. Jag är rädd. Jag saknar min mamma, min pappa och mina kompisar. Min lillasyster hon gråter för hon saknar också mamma och pappa. Vi är snart framme i Göteborg. Min lillasyster kramar mig och hon håller min hand. Hon ser att jag är rädd.
Vi ska snart kliva av tåget. Jag har ansvar för Nellie och hon får inte släppa taget om min hand. Tåget börjar närma sig stationen och jag ser en stor folkmassa. Det kommer att bli bra här, försöker jag tänka. Men det finns en tanke som snurrar. Kommer jag någonsin att få träffa mamma och pappa igen? Eller var det här sista gången. Jag kramar Nellies hand. Jag kommer inte släppa.
Jag undrar vad som händer hemma just nu. Sitter mamma och pappa och gömmer sig i vår trånga lägenhet eller har något hänt dem? Allt ansvar för Nellie men också över oss båda vilar på mina axlar nu. Tänk om jag misslyckas. Tänk om vi aldrig får komma till USA eller ens får träffa mamma och pappa igen. Jag kan inte tänka så. Jag måste vara stark inför Nellie men också mig själv.
Jag bara tänker på hur det ska bli med familjen. Hur det kommer att vara i Sverige och om jag och min lillasyster kan få träffa våra föräldrar igen. Var kommer vi hamna och med vilka? Kommer mamma och pappa och hämtar oss? Kommer de klara sig? Kommer jag och min lillasyster att träffa nya vänner? Kommer vi att ha någonstans att bo? Hur är det i Sverige?
Eleverna högläste sina texter för varandra. Det är en viktig övning i att våga. De fick sedan höra det första kapitlet i boken ”En ö i havet” (av Annika Thor) som handlar om Steffi och Nellies nya liv i Sverige och eleverna funderade över vilka mänskliga rättigheter som tagits ifrån dem.
Näst på tur stod samarbetslunchen. Grupperna fick uppgiften att med hjälp av två tankebubblor fundera kring den som exkluderar och den som exkluderas. Vilka tankar, känslor och beteenden finns inuti den som stänger andra ute och i den som utestängs? Tankebubblorna placerades runt två människor på vår svarta vägg och grupperna presenterade sina tankar.
Det är lika fascinerande varje gång att se med vilket allvar och engagemang eleverna tar sig an både själva uppgiften och presentationerna – trots att det för många är enormt utmanande att stå inför andra och prata. Men grupperna gör det tillsammans, och då går allt så mycket lättare.
Nästa gång blir temat kärlek och därför blir det kring detta ord eleverna får reflektera och skriva till nästa träff, då båda grupperna också har övernattning på Söra. Det ser vi fram emot!
