Det var med blandade känslor vi träffades på Söra för sista gången. Vi har ju fortfarande slutpresentationerna kvar, så det var inte sista gången vi sågs, men våra undervisningsdagar på Söra är slut. Det finns så mycket att känna glädje över – all gemenskap, nya kunskaper och stora upplevelser men samtidigt tar något slut och det känns vemodigt och sorgligt.
Dagen började med lite lek. Vi har lekt mycket – för att lära känna varandra, känna oss tryggare och för att få skratta tillsammans. Man borde faktiskt leka mycket oftare, i många olika sammanhang.
Resten av dagen var det mycket vi måste knyta ihop och bli färdiga med inför avslutningskvällarna då familj, kompisar, lärare och andra intresserade kommer och lyssnar på oss. Vi hade generalrepetitioner och gav respons till varandra.
Elevernas sista skrivuppgift blev att fundera över vad som hänt sedan oktober förra året. Vem var jag då? Vem är jag nu? Men också vad som hänt med gruppen. Vilka var vi då? Vilka är vi nu?
Så här beskrev några av eleverna sin egen utveckling under Toleransprojektet:
När jag kom till Toleransprojektet första gången var jag väldigt ostabil. Jag brottades med många problem och var osäker i mig själv. Toleransprojektet har fått mig att växa otroligt mycket. Idag när jag skriver det här så är jag en helt annan person. Jag är stolt över att vara mig själv. Jag vågar stå upp för mig själv och är mycket positivare.
När jag började Toleransprojektet var jag ganska osäker och folkskygg. Jag var också väldigt blyg och ville helst inte prata med någon. Nu ser jag mig själv som ganska modig och jag har slutat att bry mig om vad andra tycker.
Jag var en sårad, skärrad, arg person med mycket i mitt bagage. Jag hade tappat bort mig själv. Nu är jag återigen stark. Jag har hittat personen jag tappade bort och jag är stolt över att kalla den människan jag. Toleransprojektet hjälpte mig mer än något annat.
När jag började på Toleransprojektet var jag lite mera deppig och lite blyg. Nu är jag mycket mera glad och inte ett dugg blyg längre. Alla är typ kompisar med varandra och vi är typ som en familj. Det känns jobbigt och tråkigt att lämna gruppen.
Jag var en person som bråkade väldigt mycket och var väldigt speedad. Nu gillar jag att gå till skolan och jag är en mycket lugnare person.
När Toleransprojektet drog igång var jag osäker. Jag visste inte alls vem jag var och jag kastade mig ut i hopp om att i mitt famlande finna en identitet att kalla min egen. Jag hade ganska höga förhoppningar, jag kände mig ensam och sökte en gemenskap – jag var ganska desperat. Jag har förändrats under Toleransprojektet – inte så mycket som jag hade hoppats – men med tanke på allt runt omkring så känner jag att den lilla förändringen var nödvändig. Jag är lite mindre osäker och lite mindre ensam i mig själv.
Jag har mycket lättare att stå upp för andra. Om någon blir illa behandlad så kan jag inte stå och kolla på. Jag måste agera. Jag har även mycket lättare att sätta mig in i andras situation. Förstå hur de tänker. Jag har också väldigt fina minne från denna resa som jag aldrig kommer att glömma. Toleransprojektet har gjort mig till en bättre människa.
Vi har hela tiden haft ett antal motton under Toleransprojektet. ”Vi gör det tillsammans!”, ”Vi gör inte detta för att vi måste utan för att vi vill!” och ”Fråga inte vad gruppen kan göra för dig utan efter vad du kan göra för gruppen!”. Därför passar det bra att avslutningsvis låta en elevröst beskriva hur hen ser på sin egen och gruppens utveckling under Toleransprojektets gång:
Jag tror att jag har blivit mycket mer förstående idag än vad jag var då. Jag har lättare att prata med och respektera personer jag kanske aldrig skulle ha pratat med. Nu pratar alla med alla och de blygaste vågar vara sig själva. Först var vi enskilda individer men nu är vi en grupp tillsammans.
Bättre än så kan det inte sägas. Två grupper fyllda av individer har blivit två unika, trygga och starka grupper. Nu väntar två avslutande presentationskvällar i Gripenskolans aula 7 maj (grupp 1) och 8 maj (grupp 2) kl 18.30-ca 20.00. Kom och lyssna på hur eleverna valt att berätta om sin tid i Toleransprojektet (anmälan till maria.ulvenhag@nykoping.se) Välkomna till två minnesvärda kvällar!
