Äntligen fick vi träffas igen ute på Söra. Det blev naturligt att låta dagens tema vara: Efter resan till Polen. Vi hade massor att följa upp och reflektera över och lika mycket att fundera över inför fortsättningen och de två avslutningskvällarna i maj.
Vi inledde med ett bildspel från resan som helhet innan alla elever åter fick sina skrivböcker i handen och rubriken: ”Efter resan” att skriva kring. Hur kändes det att komma hem? Vilka typiska frågor fick du av din omgivning? Hur tänker du nu om resan? Så här skrev några i sina skrivböcker:
När jag kom hem så kände jag mig tom, det var en konstig känsla. Den går inte riktigt att beskriva. Men jag kände glädje också. De mest typiska frågorna var: Hur var det? eller Hur har du haft det? Nu när jag tänker tillbaka på resan så förstår jag hur betydelsefull den var och all den gemenskap vi hade då kommer vi alltid att bära med oss, livet ut.
När jag kom hem så kändes allt så märkligt, som om det aldrig hade tänkt. Jag hade så svårt att ta in det. Allas vardag flöt på som vanligt och jag fick nästan frispel. ALLT var som vanligt för dem, men för mig hade allt förändrats. […] Jag har fortfarande inte förstått, inte tagit in vad vi har varit med om. Jag ser resan som extremt lärorik, jobbig som tusan (fysiskt och psykiskt) och viktig. Jag känner mig otroligt tacksam!
På sätt och vis var det skönt att få krama om mamma och fälla de här glädjetårarna och känna hennes trygga händer runt mig. Men när det hade gått två dagar så började jag minnas allt som vi hade gjort och hur roligt och känslosamt jag haft det. Jag satte på låten ”Some die young” för det var den sista låten vi lyssnade på där. Den låten väckte många känslor och resan och barnen som hade dött där på den tomma platserna. Jag har egentligen så bra minne så det känns skönt att kunna komma ihåg allt och nästan alla stunder och jag har nu ärr i mitt hjärta efter allt. Jag tänker nu STORA OCH MÅNGA MINNEN.
För mig var det skönt att komma hem men jag längtade tillbaka till gruppen och jag längtade tills jag skulle få träffa alla igen. Nu när jag tänker tillbaka på resan känner jag att jag nog aldrig har varit på en resa som betytt så mycket för mig. Jag kom dit som jag var och när jag kom hem så kändes det som jag hade lärt mig hur mycket som helst och lärt känna mig själv mycket bättre också.
Skrivboken är nu fylld av tankar och reflektioner från oktober och fram till och med Polenresan. Därför var det viktigt att inför den sista stora uppgiften i basgrupperna – att förbereda en slutpresentation – låta alla elever få tid att läsa igenom alla texter och kommentarer. Efter det påbörjade grupperna arbetet med att planera sina presentationer. De funderade över: Vad ska vi berätta om Toleransprojektet och det vi lärt oss? Vilka bilder vill vi visa? Vilka texter som vi skrivit ska vi högläsa? Ska vi låta publiken göra något? Många tänkte kreativt och påhittigt och alla hade snart en plan för hur de vill göra.
Dagens uppgift till burken blev att skriva ner något om sig själv kopplat till Polenresan. Ditt starkaste minne? En viktig erfarenhet? En fråga du bär med dig? Många lade oss ner minnen i burken som samlades in under resan.
Den tävling som vi ägnade sista dagen i Krakow åt: Uppdrag Kazimierz, fick sina vinnare och dagen avslutades med prisutdelning – fina skrivböcker från bokhandeln i Kazimierz, de före detta judiska kvarteren.
Vi tog också foton på alla elever med sina glasburkar. Dessa foton kommer att dyka upp vid ett tillfälle här framöver!
Nästa gång blir den sista gången vi ses på Söra och då väntar bland annat generalrepetitioner inför slutpresentationerna som kommer att äga rum i Gripenskolans aula måndag 7 maj kl 18.30-ca 20.00 (för grupp 1) och tisdag 8 maj kl 18.30- ca 20.00 (grupp 2). Då är föräldrar, kompisar, lärare, politiker och andra intresserade varmt välkomna att lyssna. En inbjudan har skickats ut! Om du är intresserad av att komma men inte fått en inbjudan – hör av dig till maria.ulvenhag@nykoping.se så ordnar vi det 🙂
