Toleransprojektets blogg

I novembersolen på Söra ägnade sig gruppen den tredje träffen åt temat: MOD och CIVILKURAGE. Men vi inledde som vi alltid inleder Toleransprojektdagarna – genom att återknyta till den förra träffens tema och den läxa eleverna skrivit om att vara människa. Sedan fylldes de nyskapade glasburkarna med lappar om personliga egenskaper och av personliga föremål som man valt som symboler för sig själv. Även ledarna hade föremål med sig och berättade om hur de visar ens identitet.

Så här berättar några av eleverna under läxrubriken ”Vem är jag?” där uppgiften var att fundera över vem jag är, hur jag tror att andra ser på vem jag är och hur jag vill vara:

Jag är en tjej på 13 år. Jag är en dotter, ett syskon, en vän, en elev, en främling, svensk, blyg, skådespelare, matte, barnbarn, kusin. Jag gillar att rita, kolla på film, sova, skratta, sminka mig, dansa, sjunga, äta, ta det lugnt, skriva, läsa, kvällar, katter, resa, prata, lära mig, vara ensam … och det är bara lite av allt jag är. Det är svårt att veta vad andra tycker om mig, det är en rädsla som jag har. Alla har en egen bild av mig som kanske inte alltid stämmer med min bild av den jag vill vara.

Jag är en kille på 14 år. Jag gillar att vara med mina vänner, spela spel och träna. Jag har inte den bästa självkänslan alltid, jag påverkas lätt av vad andra tycker och tänker om mig. Jag är rädd för några saker. Framtiden och vad som kommer att hända. Jag är rädd att andra tycker illa om mig. Jag vill bli bättre på att hålla konversationer med andra och prata med nya personer. Jag vill vara någon som det känns bra att vara med.

Dagens berättelse började: ”Det var en gång två människor som älskade varandra …” och fortsatte att handla om Marie-Louise och Tony Hrons son John. I augusti 1995, några dagar innan John skulle börja åttan, blev han brutalt ihjälslagen vid Ingetorpssjön utanför Kungälv där han campade med sin kompis Christian. John hade under en längre tid vägrat vika undan för den ene förövarens kränkande behandling och hade också chansen att den här kvällen fly genom att simma bort från misshandeln, men återvände för att rädda Christian. Mordet på John Hron är orsaken till att Toleransprojektet en gång startade.

Under lyssnandet bröt vi för en stunds lekande där vi räddade varandra undan en hungrig zombie och samarbetade med olika antal händer och fötter i golvet.

De många frågor och perspektiv som berättelsen lyfte fram arbetade vi vidare med genom ett rollspel kring begreppen: förövare, offer, åskådare där eleverna särskilt fick sätta sig in i olika typer av åskådarsituationer och försöka dramatisera olika handlingsalternativ. Grupperna fick spela upp varje scen två gånger. De prövade sig fram till hur åskådarna passiva eller aktiva roll påverkade situationen.

Vi talade om hur lite det ofta behövs för att hjälpa någon som utsätts för en kränkande eller våldsam situation. Man kan hjälpa med ord, en blick eller bara med att visa tydligt med kroppsspråket. Vi resonerade också kring skillnaden mellan mod och civilkurage, att våga för sin egen skull eller för andras skull.

Vi fick också tillfälle att samtala kring flera av de vardagliga situationer som eleverna ofta befinner sig i – framförallt med så kallade ”skojbråk” som sprider oro i skolkorridorer och klassrum och får många att känna sig utsatta.

Dagens skapande uppgift gjordes denna gång i grupp och handlade om att skapa ett konstverk som gestaltade MOD. Alla grupper fick presentera sina konstverk och de beskrev klokt och genom tydliga exempel vad mod kan handla om.

Sedan inleddes läxtimmen innan vi avslutade dagen med en lugn och stämningsfull ljuständning och en stunds tystnad till minne av John Hron.

Nästa gång vi ses kommer vi att börja närma oss det område eleverna ska få stor och fördjupad kunskap om inför resorna till Polen i vår, nämligen Förintelsen.

Toleransprojektet deltog nyligen i en invigningsceremoni på Stadsbiblioteket på Culturum. Det var Sveriges museum om Förintelsen som var på turné med sin utställning Dimensions in Testimony där man genom AI-teknik kan ställa frågor till två överlevande från Förintelsen.

Utvecklingsledaren Malin och toleransambassadörerna Elvis, Mohammed, Benin, Sara och Tuva berättade om hur vi arbetar med Förintelsen i Toleransprojektet och om våra resor till Förintelsens minnesplatser i Polen. Eleverna läste texter skrivna under resorna och berättade om vad resan betytt för dem – både kunskapsmässigt och som människor.

Ordföranden för Kultur- och Fritidsnämnden i Nyköping, Marcus Pehrsson, höll ett tal och betonade vikten av att samhället värnar om att hålla minnet av och kunskaper om Förintelsen levande.

Tack Stadsbiblioteket för att vi fick delta i invigningen!

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av foton och exempel ur några skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Jag tänker att man kan vara människa utan att vara mänsklig. Det är inte mänskligt att inte bry sig om andra. Att aldrig få dåligt samvete eller inte ha någon typ av moral och empati är något som jag inte kan tänka mig att leva utan.

En människa är en tänkande varelse. En människa kan älska, hata och känna samvete. Jag tycker att det finaste en människa kan göra är att göra något osjälviskt utan att förvänta sig något tillbaka.

Människan är smartare än alla andra djur i världen men jag tror inte att man föds med en moral. Det är något vi lär oss, till exempel från våra föräldrar.

Rättigheter är en grundläggande del av vad som gör oss mänskliga. De ger chansen, möjligheten och frihet att uttrycka oss och leva våra liv utan rädsla. Allt detta leder till att vi kan delta i samhället och känner oss trygga. Känslor gör oss också mänskliga – känslor som kärlek, sorg, glädje, empati och rädsla. Känslorna gör så att vi bygger upp relationer med andra.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han klev över sin mänskliga gräns när han deltog som soldat i kriget i Balkan. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. De fick utvärdera vad som gick bra och vad de kan utveckla till nästa gång vi samarbetar. Dagens skapande uppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är.

Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken. Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Efter rast med gemensam lek i en stor lövhög var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att alla ska kunna arbeta i lugn och ro. Det sköter eleverna hur fint som helst.

Vi avslutade dagen med en ordfläta och alla sa något de önskade varandra under det kommande höstlovet. Nästa gång vi ses är det november och vi har redan en grupp som känns trygg, varm och full av energi!

Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Elever från alla kommunens högstadieskolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita, Nyköpings Enskilda grundskola och Kunskapsskolan – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i det vackra höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta. Ord som: ”roligt”, ”spännande” och ”tacksam” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupp.

Efter en vecka fylld av roliga och spännande möten med alla Nyköpings elever i årskurs 8 har nu Toleransprojektets ansökningsperiod inletts. Eleverna har fram till onsdag 4 september på sig att fylla i sin ansökan och lämna den till sin mentor.

Vi hoppas så klart på många ansökningar men är också alltid noggranna med att poängtera att man söker en plats för att man verkligen själv vill det – inte för att kompisar vill eller för att omtänksamma människor i ens omgivning peppar en, även om det naturligtvis är fint.

Om det finns frågor om ansökningen till Toleransprojektet eller annat, kontakta:

malin.matsson.flennegard@nykoping.se

Toleransprojektets läsår är över och nu väntar snart ett sommarlov för våra nya toleransambassadörer. Vi är så stolta över och hoppas att ni går in i sommaren med glädje och många fantastiska minnen!

Den elevfilm vi alltid gör med årets elever är klar. I den berättar våra fina elever vad Toleransprojektet betytt för dem och ger de kommande eleverna pepp inför att våga ansöka om en plats i höst när de börjar i årskurs 8. Du kan se filmen här (tryck T för textning):

https://play.mediaflow.com/ovp/16/34LEQUM914

I augusti påbörjar vi våra presentationer för nya åttor redan under första skolveckan och vi hoppas såklart på många ansökningar.

Nu önskar vi alla elever, blivande studenter och samarbetsskolor ett härligt sommarlov. Var snälla mot varandra och er själva och glöm inte att allt blir bra om man gör det – Tillsammans!

Toleransprojektets läsår är till ända och från och med 22 maj finns en utställning att se i Nyköpings stadsbibliotek på Culturum. Den innehåller texter, foton och skapelser från dagarna på Söra och resan i Förintelsens spår i Polen och står i anslutning till ungdomsavdelningen i biblioteket.

Fram till sista skolveckan (runt 13 juni) är alla välkomna att ta del av våra elevers inre världar.

Det åttonde året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.

Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Division Utbildnings stora konferenslokal Näckrosen fylldes av förväntansfulla föräldrar, syskon, släktingar, lärare, chefer och TP-vänner.

En utställning med texter och foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen fanns att beskåda liksom exempel på elevernas fina konstverk, skapade under de olika teman vi arbetat med.

Det var taggade, nervösa och spralliga elever som intog scenen i sina basgrupper. Varje basgrupp hade förberett presentationer med högläsning från egna texter och reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår.

De extravuxna (en lärare, en samordnare på socialtjänsten och en tidigare toleransambassadör) som följde med på resan till Polen var så klart också med under kvällen och gav dem fina ord inför framtiden.

Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings nya kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb. Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans. Ord som ”tacksamhet” och ”kärlek” uttalades. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.

Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit projektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!

Ett stort och varmt tack till alla som under detta år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever!

Så kom den sista träffen på Söra och det var vemodiga, högtidliga och varma känslor som fyllde vårt hus när våra elever anlände. De fick börja med att skriva om hur de utvecklats under tiden i Toleransprojektet. Rubriken var: Min och vår identitet, och de fick fundera över vilka de själva var och hur gruppen var den första TP-dagen respektive nu, den sista TP-dagen. Några av eleverna skrev:

Då ville jag bli någon. Jag var osäker så jag gömde mig bakom en tyst men lite fjantig fasad. Nu vet jag vem jag är och framför allt vet jag vem jag vill bli. Jag har lärt mig om att kunna kontrollera vem jag är utåt samtidigt som jag är mig själv. Det är inte flera olika ”jag” utan ett ”jag” med flera olika sidor som hjälper mig istället för att få mig att känna mig osäker för vem jag verkligen är. Jag har nya viktiga minnen och har blivit hundra gånger klokare och säkrare!

Jag är evigt tacksam och mina känslor har vänts upp och ner. Jag skulle aldrig kunna återskapa en relation som denna på något annat sätt. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan just nu – som stenar och fjärilar samtidigt.

Jag var en vanlig ungdom som inte hade tålamod och inte var jättetacksam. Nu har jag tålamod och jag är tacksam. Vi började som främlingar och slutade som en familj för varandra. Vi hjälper och stöttar varandra.

Jag var osäker och hade lågt självförtroende. Jag kände mig ”naken” eller exposed på något sätt. Jag kunde inte vara mig själv. Jag var rädd och ångestfylld. Idag är jag stolt, självsäker och bekväm. Jag har utvecklats jättemycket på de här månaderna. Det finns fortfarande stunder då jag känner mig hjälplös och maktlös över mitt liv men dessa stunder kommer mer sällan. Jag har lärt mig att älska mig själv på ett annat sätt än förut. Jag har lärt mig otroligt mycket.

Under förmiddagen fortsatte eleverna med förberedelserna inför avslutningen 2 maj. Vi avbröt ibland för lek och luft ute i det gråkulna vårvädret. Under dagen filmade Malin eleverna inför den nya presentationsfilm av Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. De hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.

Efter lunch var det dags för generalrepetition och grupperna framförde både sina tankar om året i Toleransprojektet och högläste de texter de själva valt ut bland alla texter de skrivit under året. Det kommer att bli en väldigt fin stund när föräldrar och syskon får vara publik till detta!

Vi lekte en sista gång innan vi dukade upp ett långbord och fikabord med kärleksmums, bullar, kakor och godis. Det tillsammans med den sista ordflätan blev en fin avslutning på dagen.

Nu väntar en avslutning tillsammans med nära och kära och där de blå TP-tishorna kommer att tas på, diplom och intyg delas ut och eleverna får titeln: toleransambassadör!

I Barnkonventionens sjätte artikel står det:

Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.

Med utgångspunkt i detta och i alla kunskaper om upplevelser under året i Toleransprojektet har våra elever startat en helt eget initiativ – att hjälpa barnen i Gaza som just nu svälter, dödas av bomber, inte har medicin, står utan hem och trygghet.

Under påsklovet samlades elever hos föreningen Ung Kraft för att baka, pyssla armband och samla saker till en loppis. De planerade för en aktivitet på Stora torget i Nyköping med kakförsäljning, ansiktsmålning, loppis och försäljning av olika slags armband och virkade skapelser.

Under torgaktiviteten var det verkligen liv, glädje och engagemang! Många kom med glada tillrop, köpte fikabröd och armband och blev berörda av elevernas fina och viktiga initiativ. Efter den första insamlingsveckan har inbringat: 14 079 kronor till barnen i Gaza. Vi fortsätter fram till Toleransprojektets avslutning 2 maj och pengarna går till öronmärkt katastrofhjälp via UNICEF (FN:s organisation) eller motsvarande.

Tack alla som hittills hjälpt oss att hjälpa. Följ oss på Instagram (toleransprojektet_nykoping) för aktuella uppdateringar om hur man ger sitt stöd till vår insamling. Så här skrev Nyköpings kommun om Toleransprojektets initiativ:

De uppmärksammar utsatta barn

Toleransprojektet i Nyköpings kommun består av åttondeklassare från alla kommunens skolor. Nyss kom de hem från en resa till Polen där de vandrar i förintelsens spår.

Projektet går ut på att öka förståelsen och toleransen inför våra olikheter och att inte upprepa historiens misstag.

– Tidigare har elever samlat pengar till barn i Ukraina, i dag står vi här på Stora torget och säljer fika och annat för att skicka till de utsatta barnen i Gaza. Vi utgår som alltid från kapitel 6 i barnkonventionen – rätten till liv, överlevnad och utveckling – som är en viktig del i Toleransprojektets undervisning, säger Malin Matsson Flennegård, projektledare