Nyårsönskningar …

Ett vanligt år med Toleransprojektet låter vi runt årsskiftet eleverna skriva önskningar på pappersstjärnor. Dessa sätter vi upp på svarta tygtavlor, en för varje grupp. Eftersom det inte gick att göra detta på vanligt sätt i år löste vi det via Instagram istället. Eleverna, både tidigare toleransambassadörer och årets pandemipausade elever, skickade in sina önskningar som vi sedan skrev ner åt dem på pappersstjärnor.

Gemensamt för många av årets önskningar är naturligtvis pandemin. Det är tydligt hur en stor längtan finns efter att få umgås med nära och kära, gå i skolan, kunna resa, gå på träningar och krama mor- och farföräldrar igen. Eleverna önskar sig helt enkelt en vanlig och normal vardag. Men det finns också andra slags önskningar – om att må bättre, om att klimatkrisen ska hejdas, om att diskriminering och mobbing ska upphöra, drömmar gå i uppfyllelse och orättvisor utplånas, om att hitta motivation för skolan. Alla önskningar är viktiga och de får leda oss in i detta år när vi så förtvivlat längtar efter ljus, hopp och gemenskap.

Tack alla fina elever för era gnistrande och värmande önskningar!

Skattjakt och senaste pausläget

God fortsättning till er alla! Julledigheten är snart slut och Toleransprojektet har för att skapa lite aktivitet under lovet haft en skattjakt igång. Virkningar i glada färger har satts upp på olika ställen i stan och ledaren Markus har gett ledtrådar om var. Den som först hittat virkningen, fotat den och skickat in har vunnit ett presentkort på 200 kr att handla för i någon av Nyköpings butiker. Fyra skattjakter har genomförts, den sista återstår.

När det gäller Toleransprojektets pandemipaus är den ju helt beroende av hur det allmänna smittläget i samhället ser ut. Eftersom smittspridningen fortfarande är stor och vi alla måste fortsätta att hålla avstånd och undvika nya kontakter måste Toleransprojektets paus fortsätta. Det är tråkigt men helt nödvändigt under rådande omständigheter. Nya beslut från politiker och chefer kommer i början av februari. Under tiden fortsätter vi ledare att hålla kontakt med elever och vårdnadshavare.

Ta hand om er och håll ut!

En ljudlig och julig hälsning!

Mycket av Toleransprojektets kommunikation och relationer sker just nu via sociala medier och andra digitala mötesplatser. Därför får även årets jul- och nyårshälsning komma till er via länk. Det känns tråkigt och tomt att inte få träffa Toleransprojektets elever ”på riktigt” men vi känner oss glada över att veta att de finns där ute och väntar på oss.

Vi inväntar besked i januari om hur fortsättningen blir – allt hänger ju på hur pandemin utvecklar sig. Att ta ansvar, ha tålamod och hålla modet uppe är vad som gäller.

Vi önskar er alla en fin julledighet och ett hoppfullt och ljust nytt år. Vårt motto inom Toleransprojektet är viktigare och sannare än någonsin: Tillsammans <3

Allt gott och sköt om er!
/Malin, Ola, Maja, Markus, Jeanette och Crille

Ny film: En toleransambassadör har ordet

Under Toleransprojektets pandemipaus har vi ledare arbetat med saker som vi vanligtvis inte riktigt hinner med. En av de sakerna är att ”fånga upp” och dokumentera de olika slags livsresor våra toleranselever befinner sig på. Naturligtvis genomgår alla människor en livsresa, men det finns människor som trots sin ungdom redan varit med om väldigt omtumlande saker.

En av dessa människor är Talal Alhwidi. Han föddes staden Raqqa i Syrien, kom till Sverige som elvaåring och är nu sjutton år och går sitt första år på Naturvetenskapliga programmet på Nyköpings gymnasium. Läsåret 2018-2019 var han elev i Toleransprojektet och det var hans svensklärare Anders, på Nyköpings högstadium Alpha, som uppmuntrade Talal att söka en plats. Början av högstadiet var en turbulent tid i Talals liv och han befann sig i sammanhang som skapade problem både i skolan och på fritiden. Han såg Toleransprojektet som en slags nystart och gav sig själv chansen att utveckla och hitta den bästa versionen av sig själv.

Det är den här berättelsen – om den livsresa Talal gjort och fortfarande gör – som filmen ”Talal Alhwidi: En toleransambassadör har ordet” handlar. Den har filmats under Toleransprojektets pandemipaus och är ett försök att visa vad som kan hända en ung människa som möter Toleransprojektets innehåll och metoder och bestämmer sig för att låta sig utmanas och lita på vuxenvärld och sig själv. I filmen intervjuas Talal av ledaren Maria (Maja) Ulvenhag. Filmande, ljudupptagning och redigering har gjorts av ledaren Malin Mattsson Flennegård.

Toleransprojektet innebär olika saker för våra elever. I Talals fall betydde Toleransprojektet en chans att få syn på sig själv. Att bli modig, stark och våga tro på sin framtid – det är stort.

Tack Talal för att du lät oss få möjlighet att fånga dig i ord och bild och för att du är en så fin och viktig förebild – en toleransambassadör!

Pandemipaus året ut

Pandemin och smittspridningen fortsätter och Toleransprojektet kommer därför att förlänga sin paus läsåret ut. Det är viktigt för oss att vara del i att ta ansvar och nu mer än någonsin blir vårt motto: Tillsammans, ställt på sin spets.

För, hur kan man vara tillsammans på avstånd? Det har vi verkligen fått fundera över och sedan vår paus inleddes 5 november har vi ledare tillsammans med årets och tidigare elever ägnat oss åt kontakt och gemensamma aktiviteter via digitala mötesplatser – framförallt Instagram. Syftet med dessa aktiviteter är i första hand att bibehålla känslan av gemenskap och motivation. När man inte kan ses är det lätt att tappa just detta.

Vi ledare har gjort och delat filmer och på önskemål från elever skapat ”Veckans utmaning”. I dessa har alla som velat kunnat bidra med exempel på hur de löst utmaningen via foto, text och film. Den första utmaningen bestod i att göra något fint, snällt eller modigt för någon annan.

Den andra innebar att man skulle skapa något valfritt – måla, pyssla, baka, skriva, bygga, rita … – på temat ”gemenskap” eller ”ensamhet”. Varje vecka här framöver kommer en ny utmaning.

Förutom dessa digitala aktiviteter deltar också några av Toleransprojektets ledare i regelbundna vuxenvandringar på stan tillsammans med andra verksamheter inom kommunen, Svenska kyrkan samt olika föreningar, till exempel Tjejjouren Mira. På eftermiddagen efter skolan finns vuxna på stan som trygga, fasta punkter. Flera av Toleransprojektets elever har vi, trots pandemipausen, kunnat heja på och kolla läget med tack vare dessa vandringar.

Toleransprojektet planerar att återuppta träffarna på Söra den första skolveckan i januari. Men, det är naturligtvis under förutsättning att det allmänna smittläget gör det möjligt. Vi fortsätter hålla alla elever, vårdnadshavare och skolor informerade.

Vi har visserligen paus men vi finns här och fortsätter göra vad vi kan för våra elever!

Toleransprojektet tar pandemipaus

Med anledning av coronapandemin och de lokala restriktioner som från och med förra veckan och fram till och med 26 november gäller i Nyköping och Sörmland måste tyvärr Toleransprojektet göra ett uppehåll i sin verksamhet. Beslutet är taget i samråd med chefer och ansvariga politiker. Toleransprojektet ligger vid sidan om ordinarie skolverksamhet och omfattas därför inte av samma regler som vanliga skolan.

Toleransprojektet blir på det här viset delaktiga i att ta ansvar för samhället och en minskad smittspridning. Uppehållet gäller till och med 26 november. Beroende på hur smittläget ser ut och vad regionen beslutar därefter, kan uppehållet förlängas eller upphävas.

Detta känns naturligtvis jättetråkigt eftersom vi så nyligen påbörjat vår undervisning och för att vi ledare redan känner att grupperna utvecklats och gemenskapen börjat byggas. 

Fortlöpande information kommer att sändas ut, i första hand till elever och vårdnadshavare.

Tillsammans tar vi ansvar. Vi kommer dock att sakna våra fina elever väldigt mycket!

Andra träffen: Vem är jag?

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av exempel ur allas skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Till skillnad från djur så vill vi människor ha bekräftelse så att vi känner att vi duger som vi är.

Jag tror inte att det finns en enda människa som aldrig har gjort något dåligt.

För mig är människor levande organismer som utvecklats genom åren och hittat svar på frågor vi har.

Det är en lite spännande tanke att vissa människor inte ens kan skada en myra utan att få dåligt samvete medan andra kan döda en medmänniska som ingenting.

En människa är alltså ett djur som kan förbättra men även försämra sin omgivning med hjälp av sina utvecklade kunskaper. Med en utvecklad kunskap kommer också nackdelar som avundsjuka, ständigt behov av mer och beroendet av makt.

För mig är en människa del av något större.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

Toleransprojektets ungdomsstödjare Maja berättade om hur Jackies handlingar konkret kom att påverka hennes livsval i samband med att hon bestämde sig för att bli polis.

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna från polismorden, några när han klev över sin mänskliga gräns när han deltog som soldat i kriget i Balkan och några när hans biologiska pappa ställer in det möte Jackie längtar så mycket efter. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa.

Två elever skriver så här om dagens berättelse:

Genom att vi fick höra hela berättelsen, från när Jackie gick sina första steg i Sverige till nu, fick jag en större bild av att alla människor – du, jag, ”mördare”, lärare och så vidare – vi har alla vår egen historia som gjort oss till den vi är. Vi är alla mänskliga och ska inte bara dömas för en händelse utan att andra vet hela ens historia.

Berättelsen var väldigt tuff och träffade mig hårt. Den handlade om mord och om Jugoslavien. Min mamma och pappa var med i kriget och min morfar och farfar slogs i kriget.

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Dagens skapandeuppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är. Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken.

Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Som vanligt skrev eleverna reflektioner från dagen i sina skrivböcker. Så här skrev en av dem:

Denna dag har varit riktigt kul, med många tankar som jag måste processa för mig själv när jag kommer hem. ”Vem är jag?” är en fråga jag ställer mig ofta eftersom jag själv inte vet. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av framtiden, vilket är både spännande och läskigt.

Efter rast var det dags för läxtimmen. Varje träff har eleverna med sig läxor att arbeta med och regeln är att den stillsamma pianomusik som ljuder i rummet hela tiden ska kunna höras – annars är ljudnivån för hög. Denna regel hålls väldigt fint.

Allra sist på dagen blev det ytterligare en lek som gjorde att gruppen fick avsluta med skratt i magen och hjärtat.

Nu väntar ett höstlov innan det är dags för den tredje träffen, med ett nytt tema och en ny berättelse. Det ser vi fram emot!

Första träffen: Att vara människa

Nu är det äntligen oktober och Söra har fyllts med elever igen! Femtio elever från sex olika skolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Nyköpings friskola och Nyköpings Enskilda grundskola – fick ägna sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto och utomhusrast i höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen med lågmäld pianomusik och arbetslugn. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta på gården. Ord som: ”tryggt”, ”roligt”, ”spännande” och ”glad” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

Så här skrev några av eleverna i sin skrivbok efter denna första dagen:

I början, innan jag kom fram till bussen så var jag jättenervös. Men jag var ändå väldigt taggad och jag såg fram emot dagen. Först kändes det ganska stelt men nu känns det helt okej. Jag har klarat saker som jag vanligtvis är väldigt obekväm med. Jag kommer minnas när vi gjorde ritleken och när vi kom hit till Söra mest av allt. Nästa gång ser jag fram emot att lära känna fler. Då ska jag också försöka att inte vara lika stel.

Första dagen var det jättebra och kul och vi har gjort roliga samarbetsövningar och ätit god mat och jag kommer att minnas att vi har stått inför folk och pratat. Jag är taggad till nästa träff när vi kommer att göra roliga saker.

Denna dag har varit väldigt rolig och jag har träffat MÅNGA nya personer men även träffat gamla kompisar. Jag är verkligen så glad att jag sökte till TP och jag har väldigt stora förhoppningar framåt. Jag kommer att minnas hur nervöst det var att stå vid bussen men sen så fort vi satte igång så tänkte jag att det inte var någon fara. Detta var första dagen på något som jag kommer att komma ihåg i resten av mitt liv.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte i Omegas aula. I vanliga fall brukar vi vara på Söra men pandemin kräver utrymme för möjlighet till distansering så detta blev vår lösning. Några vårdnadshavare var också med på länk – allt går att lösa. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver. Nu ser vi fram emot nästa träff med Toleransprojektets nya grupper!

Ansökningsrekord och antagningsbesked

Det var rekordmånga elever i åttan som sökte till Toleransprojektets femte år – närmare bestämt 132 stycken! Det är fantastiskt roligt att så många uppbådat mod och beslutsamhet nog att fylla i ansökan och skriva en motivering. Samtidigt är det svårt att göra så många besvikna. Vi har ju bara femtio platser, vilket betyder att 82 förväntansfulla elever blir utan.

Nu ligger alla antagningsbesked på lådan på väg ut till alla som ansökt. Man får i brevet veta om man fått en plats, och i så fall i vilken grupp man hamnat, eller om man just nu inte har en plats utan är reserv. Om någon eller några elever väljer att tacka nej till sin plats går istället erbjudandet till en reserv.

Grupp 1 kommer att ha sin första träff torsdag 1 oktober och grupp 2 sin första torsdag 8 oktober. Inför denna träff kommer vi ledare ut till alla skolor och träffar eleverna. Det är viktigt för att alla ska känna sig trygga och välinformerade. Samma datum kommer vi också att ha möten för vårdnadshavarna. Detta möte äger rum i aulan på Omega (Nyköpings högstadium) kl 18.30. Där kan vi pandemianpassa mötet genom tillräckligt avstånd. Vi kommer också att erbjuda vårdnadshavare möjligheten att delta digitalt.

Nu längtar vi ledare efter årets Toleransprojektselever!

Nytt år med Toleransprojektet

Toleransprojektets femte år har nu rivstartat! Det innebär att 23 klasser i årskurs 8 på sex högstadieskolor har lyssnat på presentationer och nu funderar över om de ska söka en av de 50 platserna. Vi har faktiskt redan fått in några ansökningar, trots att ansökningstiden inte går ut förrän tisdag 1 september.

De skolor som läsåret 2020-21 låter sina elever få möjlighet att söka till Toleransprojektet är: Vittra Kungshagen, Nyköpings Enskilda grundskola, Nyköpings friskola, Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan och Fokusskolan. Det är alltså på dessa skolor vi under en intensiv vecka genomfört våra presentationer. Eleverna var nyfikna, engagerade och väldigt positiva – så nu hoppas vi att de dessutom är modiga och motiverade nog att gå hela vägen med en ansökan.

Vi vill rikta ett särskilt stort tack till våra toleransambassadörer från det fjärde året som deltog i presentationerna med kloka tankar och uppmuntran, samt svarade på frågor. Det var väldigt betydelsefullt! Här kan du också se den film med elevröster från året som vi visade åttorna:

Känner du en elev i åttan? Ge hen en särskild pepp och uppmuntran att söka. Vi finns för alla elever!

Fortsätt gärna följa vårt nya år med Toleransprojektet här på bloggen! // Maja, Jeanette, Ola, Crille, Malin & Markus