Författare: Toleransprojektet

Vid vår andra träff var alla lite varmare i kläderna och fjärilarna i magen fladdrade inte lika mycket. Vi började med att titta tillbaka på första gången med hjälp av foton och exempel ur några skrivböcker. Den första läxan, med rubriken ”Vad är en människa?”, lämnades in och så här skriver några av eleverna:

Det finaste man kan göra som människa enligt mig, det är att ha empati. Alla förtjänar empati. Jag har mycket empati, för alla, och jag tycker att det är en bra förmåga.

Att vara människa är att ha ett arbetande inre samvete som hjälper oss att avgöra olika moraliska frågor och situationer. Dessutom borde man vara sann mot sin identitet och inte falla för grupptryck.

En människa ska vara snäll och omtänksam. Alla förtjänar en andra chans.

Jag tror att en människa skiljer sig från andra varelser genom att vi kan tänka på vad vi gör och våra handlingar. Vi kan liksom inse vad som är rätt och fel och ta ansvar för det vi gör. Människan kan tänka tillbaks på vad som blev fel och få dåligt samvete. Men också om man gjorde något bra och berömma sig själv för det.

På insidan har människan mycket mer än på utsidan – som en passionsfrukt. På utsidan har den bara en färg men på insidan har den flera färger och ingen är den andra lik. På insidan har vi en personlighet som gör oss till oss.

Vårt tema för andra träffen var: VEM ÄR JAG? Vi definierade det viktiga ordet ”identitet” och alla fick försöka ringa in lite av sin identitet genom tre meningar som började ”Jag är …”. Alla insåg att vi beskriver vilka vi är på olika sätt beroende på vilka vi talar med och i vilket sammanhang vi befinner oss.

Vi arbetade med begreppet identitet med hjälp av berättelsen om Jackie Arklöv. Vi följde honom från barndom fram till fängelset där han nu sitter på livstid efter polismorden i Malexander. Eleverna funderade kring frågor som: Hur blev Jackie den han blev? Hur kunde det blivit annorlunda för honom? Vilket stöd hade han behövt under sin uppväxt? På vilket sätt formas vi av våra val? Vad betyder människor runt omkring oss för vilka vi blir?

I grupper fick eleverna också skapa ögonblicksbilder – scener ur berättelsen om Jackie Arklöv – som de tyckte var särskilt viktiga i hans identitetsutveckling. Utan att röra sig eller prata visade eleverna med sina kroppar scenen och övriga fick gissa vilket ögonblick de valt. Några valde ögonblick ur Jackies barndom, då han kände sig ensam och oälskad, andra händelserna när han deltog i krig i före detta Jugoslavien. Vi pratade om hur Jackies gränser suddades ut och hur våldet blev en del av honom. Eleverna visade en oerhörd inlevelse när det kommer till att förstå hur olika erfarenheter tillsammans formar en människa. Många skrev i sina skrivböcker om hur starkt berättelsen berörde dem.

Genom övningen Flygande mattan fick eleverna träna samarbete och kommunikation. Det visade sig att de var väldigt skickliga på detta. Dagens skapande uppgift bestod i att dekorera och påbörja en glasburk som ska symbolisera dig själv, vem du är. Burken fylls nu varje träff med innehåll.

Läxuppgiften till nästa gång blir att skriva under rubriken: Vem är jag? och att ta med en sak som berättar något viktigt om dig själv. Saken ska läggas i burken. Att låta eleverna skriva den här typen av texter övar dem i att vända blicken inåt och fundera över sin egen identitet, sina egna styrkor och utvecklingsmöjligheter, sina egna val och moraliska utgångspunkter.

Vi avslutade dagen med en ordfläta och alla valde ett ord som de förknippade med hur dagen vi delat kändes. ”Glädje”, ”tacksamhet” och ”lugn” var några av dessa ord. Nästa gång vi ses är det november och vi har redan en grupp som känns trygg, varm och omhändertagande. Det är stort och fint!

Toleransprojektet är igång och Söra har äntligen fyllts med elever igen! Elever från alla kommunens högstadieskolor – Nyköpings högstadium, Mikaeliskolan, Fokusskolan, Vittra, Innovita, Nyköpings Enskilda grundskola och Kunskapsskolan – ägnade sin första träff åt att lära känna varandra och prova de olika saker som Toleransprojektet innehåller. Det var pirrigt i början, men undan för undan mjuknade allas ansikten och det som kändes ”stelt” försvann snabbt.

I dagens berättelse träffade vi de 500 tyska männen i polisbataljon 101 i skogen i den polska byn Josefow där de fått sin allra första order, att skjuta hela den judiska bybefolkningen. När julimorgonen 1942 gryr är omkring 1500 människor döda. Detta trots att alla män fått möjligheten att avstå utan att drabbas av några konsekvenser. Endast 10-12 män säger nej, vi gör icke detta. Varför var det inte fler? Eleverna fick tillsammans diskutera och pröva sina tankar kring temat ”Vad är en människa?” Vad är det att vara mänsklig? Vad krävs det av en människa för att gå emot en hel grupp? Detta blir också elevernas första läxuppgift att skriva ner sina tankar kring tills nästa gång vi ses.

Genom en kort film om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna stannade vi till vid den allra första artikeln, om att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Men är det verkligen så? Känner alla människor det?

Dagen fortsatte med samarbetsövningar, namnträning och skapande. Den allra första muntliga presentationen genomfördes och vi talade om hur betydelsefullt det är att känna trygghet i sin grupp och hur vi kan få varandra att känna sig sedda.

Alla fick varsin skrivbok som de fick uppgiften att göra till sin egen, personliga bok. Skrivboken kommer att följa eleverna genom hela projektet och användas till att både skriva för att lära sig och för att tänka.

Efter gruppfoto i det vackra höstvädret var det slutligen dags för läxtimmen och kanelbulleätande. Innan bussen hämtade upp alla för hemfärd hade vi ordfläta. Ord som: ”kul”, ”glädje” och ”tacksam” visade hur eleverna hade upplevt den första träffen.

På kvällen efter den första träffen hade vi föräldramöte. Det kändes fint och viktigt att få berätta om allt det spännande vi gör och det som väntar eleverna framöver.

Varje höst har Toleransprojektet ett tillfälle då eleverna från det senaste året ses för en återträff – detta för att återknyta relationer och både minnas det som varit och ge ny energi till det som ligger framför var och en.

Förra veckan hade vi återträff med toleransambassadörerna från Toleransprojektets tionde år. Eleverna hade bakat godsaker och vi fikade, lekte, tävlade i frågesport och skapade TP-dikter med rim på sju minuter.

Här kommer exempel på två av dikterna som skapades:

I Toleransprojektet var det mycket skratt.
Vi blandade både sorg och spratt.
Vi var alla lite ”lost”
Men vi fick i alla fall en god frukost.
Det mod vi fick:
Från den skog vars stig vi gick.
Hjälpte oss på vår väg.
Från början till slut,
minut till minut;
så har vi alltid haft kul!

Malin, Micke, Omar, Jessica Linda & Carro.
De som lär oss om allt och lite till,
trots att vi kanske inte alltid kan sitta still.
Till nya platser ni tar oss.
Vi är tacksamma för allt ni gav oss.

Kvällen var som en varm kram och ingen ville gå hem. Men i den sista ordflätan påminde vi eleverna om att vi ledare fortsätter finnas där för dem när de behöver oss och att det vi delat tillsammans alltid kommer att finnas kvar!

Under en vecka har nu Toleransprojektets ledarteam träffat 28 klasser på alla Nyköpings högstadieskolor för att presentera Toleransprojektet och dela ut informations- och ansökningsmaterial.

Det är fantastiskt att varenda skola med elever i årskurs 8 deltar och vi fick träffa fokuserade och nyfikna elever på: Innovitaskolan, Vittra, Mikaeliskolan, Nyköpings Enskilda grundskola, Fokusskolan, Nyköpings högstadium (Omega och Alpha) samt Kunskapsskolan. Dessutom har vi fått träffa många av våra fina toleransambassadörer som nu börjat 9:an.

Det som alltid ger eleverna bäst känsla av hur det är att vara med i Toleransprojektet är filmen där föregående TP-års elever berättar. Här kan du se denna film:

https://share.mediaflow.com/sv/?7YPEFSKM3F (klicka på film 2.)

Nu hoppas vi på många ansökningar och ser fram emot ett nytt läsår. Den sista ansökningsdagen är onsdag 2 september!

Nu drar vårt elfte TP-år igång och som vanligt väntar snart en dryg vecka fylld av presentationer för alla Nyköpings åttondeklassare. Det ska bli så spännande att träffa elever igen!

Så här ser besöksschemat ut:
Tisdag 18/8 Fokusskolan
Onsdag 19/8 Kunskapsskolan och Mikaeliskolan
Torsdag 20/8 Nyköpings högstadium, Omega och Alpha
Fredag 21/8 Nyköpings Enskilda grundskola
Måndag 24/8 Vittra och Innovitaskolan

Vid presentationen får eleverna veta mer om vad Toleransprojektet är och hur man ansöker om att få vara med. De får också se årets film där eleverna som slutade i våras berättar om sina upplevelser och skäl till att söka.

Vi ser fram emot ett nytt läsår och framför allt emot att få träffa massor av nyfikna och taggade elever!

Toleransprojektets läsår är över och nu väntar snart ett sommarlov för våra nya toleransambassadörer. Vi är så stolta över er och hoppas att ni går in i sommaren med glädje och många fantastiska minnen!

Den elevfilm vi alltid gör med årets elever är klar. I den berättar våra fina elever vad Toleransprojektet betytt för dem och ger de kommande eleverna pepp inför att våga ansöka om en plats i höst när de börjar i årskurs 8. Du kan se filmen här:

https://share.mediaflow.com/sv/?7YPEFSKM3F (klicka på film 2.)

I augusti påbörjar vi våra presentationer för nya åttor redan under första skolveckan och vi hoppas såklart på många ansökningar. Schema för när vi kommer till skolorna kommer i augusti.

Nu önskar vi alla elever, blivande studenter och samarbetsskolor ett härligt sommarlov!

Det tionde året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.

Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Division Utbildnings stora konferenslokal Näckrosen fylldes av förväntansfulla föräldrar, syskon, släktingar, lärare, skolledare, chefer och TP-vänner.

Gästerna välkomnades av elever i sina nya TP-tishor. Ett bildspel med foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen rullade när gästerna anlände.

Det var taggade, nervösa och spralliga elever som efter ledarnas introduktion intog scenen i sina basgrupper. Varje basgrupp hade förberett presentationer med högläsning från egna texter och reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår. En elev sjöng den fina sången ”Låt mig värma din frusna själ.

De extravuxna (en lärare och en toleransambassadör från läsåret 2017-18) som följde med på resan till Polen var så klart också med under kvällen.

Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings nya kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb. Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans. Ord som ”tacksamhet” och ”gemenskap” uttalades. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.

Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit Toleransprojektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!

Ett stort och varmt tack till alla som under detta år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever!

I februari 2016 beslutade eniga politiker i Nyköpings kommunstyrelse att Toleransprojektet skulle beviljas medel att påbörja sin verksamhet. Höstterminen samma år anlände de två första grupperna – 50 elever – till Söra ”and the rest is history”. Tio år senare har 375 elever genomgått Toleransprojektets utbildning och de är nu toleransambassadörer. Varje år har mellan 100 och 170 fjortonåringar ansökt om en plats. Det betyder att mellan 1000 och 1700 fjortonåringar i Nyköping har varit modiga nog att söka till Toleransprojektet genom de tio åren. Det är en svindlande insikt. Dessutom en viktig insikt eftersom det visar hur mycket kraft och vilja det finns i dessa fjortonåringar!

Eftersom utställningen om Toleransprojektet just nu finns på Sörmlands museum arrangerade muséet den 29 april ett tioårsfirande. De två lärarna Malin Matsson Flennegård och Ola Flennegård, som för tio år sedan startade Toleransprojektet, gjorde en återblick, elever från olika år läste texter och framförde musik.

I återblicken berättade Malin och Ola om hur allt startade, om de olika slags skäl som kan göra att elever sökt sig till Toleransprojektet, om hur undervisningen och dagarna på Söra går till, om Polenresan och varför just Förintelsen är ett viktigt kunskapsstoff för oss. Men också om vad allt eleverna upplever och lär sig får för positiva följder i form av exempelvis empati, kunskaper, självkänsla, vänner och gemenskap, skrivande och skolmotivation. En film från läsåret 2024/25 fick åskådliggöra allt som kan hända med våra elever!

Ett alldeles eget litet husband framförde två låtar – en judisk folkvisa och ”Stand by me”. Detta låtval var så fint och passande en kväll som denna med tanke på de viktiga teman vi arbetar med i Toleransprojektet.

Det blev en fantastisk kväll! I publiken fanns toleransambassadörer, föräldrar, mor- och farföräldrar, politiker, lärare, chefer, nuvarande och tidigare TP-ledare, kompisar och intresserad allmänhet.

På första raden satt tre tjejer som gick i TP:s allra första grupper läsåret 2016/17. En av dem hade med sig alla sina TP-ägodelar som hon ville visa. Hon berättade att hon har en TP-avdelning i bokhyllan där skrivboken och glasburken står och hon visade en mapp med alla papper, brev och övriga saker som hon sparat. Nu läser hon på juristprogrammet med inriktning mot mänskliga rättigheter. De andra två tjejerna pluggar till lärare, på gymnasiet respektive lågstadiet. En av dem har under sin praktik använt TP-berättelsen om polisbataljon 101 och skogen i Josefow med sina gymnasieelever. Fantastiskt!

Vi är så tacksamma över alla som kom och delade kvällens firande med oss och för er som ännu inte sett utställningen på Sörmlands museum så finns den kvar till och med 7 juni. Hurra för Toleransprojektets 10 år i Nyköping!

Så kom den sista träffen på Söra och det var vemodiga men varma känslor som fyllde vårt hus när eleverna anlände. De fick börja med att skriva om hur de utvecklats under tiden i Toleransprojektet. Rubriken var: Min och vår identitet, och de fick fundera över vilka de själva var och hur gruppen var den första TP-dagen respektive nu, den sista TP-dagen. Det blev otroligt fina, viktiga och personliga texter. Så här skrev några av eleverna:

Jag var en tyst och ångestfylld person. Jag var konstant ledsen och förstod inte varför min mentala hälsa var så dålig. Jag övertänkte hela tiden om hur människor såg på mig. Visste INGET om Förintelsen eller vad Förintelsen ens var. Nu är jag en högljudd och glad person. Jag vågar säga vad jag tycker oavsett om det är fel eller inte. Jag har otroliga vänner som hjälpt mig förstå att må dåligt inte är fel. Jag tänker mindre på hur andra ser mig och mer på hur jag själv ser på mig. Jag kan med stolthet säga att min skrivförmåga har utvecklats och mina kunskaper om Förintelsen. Jag står upp för vad jag tycker är fel och älskar att lära mig om historia och såklart om Förintelsen.

Jag var en 13-årig kille som var nyfiken på att lära mig om Förintelsen. Jag visste inte så mycket då. Nu är jag 14 år och har fått massor av kunskaper om Förintelsen men jag har också fått lära mig mer än så – jag vet nu hur man skaffar nya vänner.

Jag var en person som var ”lost”. Jag visste inte hur jag skulle vara den jag ville vara, eller vilka jag skulle vara med, vilka som ville vara med mig utanför skolan, i skolan och här på TP. Vem är jag nu? Jag är jag. Jag är den jag vill vara och är med dem jag vill vara med. Jag har fått tillbaka min skolmotivation och är hellre i skolan än hemma sjuk. Förut var det inte så, utan jag hade gjort vad som helst för att slippa skolan en dag.

När jag först gick in på Söra var jag stressad över nästan allt. Jag var rädd för att ingen skulle gilla mig eller att det inte skulle bli som jag tänkte mig. Det var nära att jag inte ens sökte till TP alls. Jag hade rätt om något dock. TP var inte som jag trodde – det var så mycket bättre. Jag förväntade mig historielektioner och fick istället lekar och vänskap som gjort mig socialt tryggare.

Förut var jag en väldigt blyg och tyst person som inte vågade träffa nya personer. Jag vågade inte vara mig själv för det enda jag tänkte på var vad andra skulle tänka om mig. Jag var också rädd för att ha fel, för jag har alltid sagt till mig själv att man inte får ha fel. Nu har jag vågat visa andra vem jag egentligen är och vågar prata mycket mer, både i skolan och med nya människor. Nu bryr jag mig mycket mindre om vad folk tänker om mig, för om någon inte gillar mig för den jag är så ska jag inte ändra på mig själv.

Jag skulle säga att jag vara en kille som ville uppleva helt nya saker och det var också ett av skälen till att jag sökte till TP. Men jag var blyg och ville oftast inte göra fel. Nu är jag en kille som fått lära mig att det är helt okej att göra fel och att man aldrig ska ge upp.

Under förmiddagen lekte vi och eleverna fortsatte med förberedelserna inför avslutningen 7 maj. Vi tog ett sista gruppfoto utomhus och Malin filmade under dagen eleverna ute i det soliga aprilvädret inför presentationsfilmen om Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. Eleverna hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.

Efter lunch var det dags för generalrepetition och grupperna framförde både sina tankar om året i Toleransprojektet och högläste de texter de själva valt ut bland alla texter de skrivit under året. Det kommer att bli en väldigt fin stund när föräldrar, syskon, lärare, chefer och politiker får vara publik till detta!

Vi dukade upp fikabord med bullar, kakor och godis och lekte sedan en sista gång. Det tillsammans med den sista ordflätan blev en fin avslutning på dagen innan ett glatt gäng satte sig på bussen för hemfärd.

Nu väntar en avslutning tillsammans med nära och kära och där eleverna i en högtidlig ceremoni utses till toleransambassadörer!

Äntligen fick vi träffas på Söra igen efter våra upplevelser tillsammans i Polen. Dagen inleddes med att återknyta till resan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa?

Sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.

Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan. Eftersom det snart var påsk passade vi på att äta godis och mysa lite extra.

Alla basgrupper påbörjade under dagen en sista uppgift – att förbereda en presentation för en publik som kommer att bestå av vårdnadshavare, syskon och lärare innehållande gruppens tankar om året i Toleransprojektet samt högläsning av texter. Avslutningen sker torsdag 7 maj och vi har ytterligare en träff att förbereda detta på. Basgrupperna fick redovisa sina idéer och det är tydligt att de kommer att ha mycket viktigt att presentera på sin avslutning.

Vi påbörjade också arbetet med att utvärdera och fundera över tiden i Toleransprojektet genom att göra en enkät med frågor om allt ifrån skälen till att eleverna sökte till hur man upplever att man utvecklats vad gäller exempelvis kunskaper, vänskaper, identitet, skrivande och reflekterande. Så här fint skrev en elev:

Det viktigaste med Toleransprojektet har varit gemenskapen, tryggheten och glädjen. Jag känner mig uppskattad och behövd. Jag mår så mycket bättre i skolan nu och har vänner för livet som faktiskt bryr sig om mig.

Tänk att året med Toleransprojektet snart är slut! Vilken gemenskap och vilken utveckling vi fått uppleva hos våra elever, både individuellt och som grupp. Det är så fint och värdefullt att se!