Varje höst har Toleransprojektet ett tillfälle då eleverna från det senaste året ses för en återträff – detta för att återknyta relationer och både minnas det som varit och ge ny energi till det som ligger framför var och en.
Förra veckan hade vi återträff med toleransambassadörerna från Toleransprojektets tionde år. Eleverna hade bakat godsaker och vi fikade, lekte, tävlade i frågesport och skapade TP-dikter med rim på sju minuter.
Här kommer exempel på två av dikterna som skapades:
I Toleransprojektet var det mycket skratt. Vi blandade både sorg och spratt. Vi var alla lite ”lost” Men vi fick i alla fall en god frukost. Det mod vi fick: Från den skog vars stig vi gick. Hjälpte oss på vår väg. Från början till slut, minut till minut; så har vi alltid haft kul!
Malin, Micke, Omar, Jessica Linda & Carro. De som lär oss om allt och lite till, trots att vi kanske inte alltid kan sitta still. Till nya platser ni tar oss. Vi är tacksamma för allt ni gav oss.
Kvällen var som en varm kram och ingen ville gå hem. Men i den sista ordflätan påminde vi eleverna om att vi ledare fortsätter finnas där för dem när de behöver oss och att det vi delat tillsammans alltid kommer att finnas kvar!
Under en vecka har nu Toleransprojektets ledarteam träffat 28 klasser på alla Nyköpings högstadieskolor för att presentera Toleransprojektet och dela ut informations- och ansökningsmaterial.
Det är fantastiskt att varenda skola med elever i årskurs 8 deltar och vi fick träffa fokuserade och nyfikna elever på: Innovitaskolan, Vittra, Mikaeliskolan, Nyköpings Enskilda grundskola, Fokusskolan, Nyköpings högstadium (Omega och Alpha) samt Kunskapsskolan. Dessutom har vi fått träffa många av våra fina toleransambassadörer som nu börjat 9:an.
Det som alltid ger eleverna bäst känsla av hur det är att vara med i Toleransprojektet är filmen där föregående TP-års elever berättar. Här kan du se denna film:
Nu drar vårt elfte TP-år igång och som vanligt väntar snart en dryg vecka fylld av presentationer för alla Nyköpings åttondeklassare. Det ska bli så spännande att träffa elever igen!
Så här ser besöksschemat ut: Tisdag 18/8 Fokusskolan Onsdag 19/8 Kunskapsskolan och Mikaeliskolan Torsdag 20/8 Nyköpings högstadium, Omega och Alpha Fredag 21/8 Nyköpings Enskilda grundskola Måndag 24/8 Vittra och Innovitaskolan
Vid presentationen får eleverna veta mer om vad Toleransprojektet är och hur man ansöker om att få vara med. De får också se årets film där eleverna som slutade i våras berättar om sina upplevelser och skäl till att söka.
Vi ser fram emot ett nytt läsår och framför allt emot att få träffa massor av nyfikna och taggade elever!
Toleransprojektets läsår är över och nu väntar snart ett sommarlov för våra nya toleransambassadörer. Vi är så stolta över er och hoppas att ni går in i sommaren med glädje och många fantastiska minnen!
Den elevfilm vi alltid gör med årets elever är klar. I den berättar våra fina elever vad Toleransprojektet betytt för dem och ger de kommande eleverna pepp inför att våga ansöka om en plats i höst när de börjar i årskurs 8. Du kan se filmen här:
I augusti påbörjar vi våra presentationer för nya åttor redan under första skolveckan och vi hoppas såklart på många ansökningar. Schema för när vi kommer till skolorna kommer i augusti.
Nu önskar vi alla elever, blivande studenter och samarbetsskolor ett härligt sommarlov!
Det tionde året med Toleransprojektet i Nyköping är slut. Vi kan blicka tillbaka på fantastiska upplevelser, nya kunskaper, gemenskap, glädje och allvar.
Allt som är viktigt måste få en värdig avslutning. Så blev det verkligen när Division Utbildnings stora konferenslokal Näckrosen fylldes av förväntansfulla föräldrar, syskon, släktingar, lärare, skolledare, chefer och TP-vänner.
Gästerna välkomnades av elever i sina nya TP-tishor. Ett bildspel med foton från dagarna på Söra och från resan i Förintelsens spår i Polen rullade när gästerna anlände.
Det var taggade, nervösa och spralliga elever som efter ledarnas introduktion intog scenen i sina basgrupper. Varje basgrupp hade förberett presentationer med högläsning från egna texter och reflektioner kring vad Toleransprojektet har betytt i form av nya kompisar, ökad självkänsla, mod att vara sig själv, nya kunskaper och insikter om hur det är att vara människa och en oförglömlig resa tillsammans i Förintelsens spår. En elev sjöng den fina sången ”Låt mig värma din frusna själ.
De extravuxna (en lärare och en toleransambassadör från läsåret 2017-18) som följde med på resan till Polen var så klart också med under kvällen.
Sedan väntade kvällens viktigaste ceremoni – att diplomera Nyköpings nya kull av toleransambassadörer. Varje elev fick komma fram och ta emot ett diplom och ett intyg på genomförd utbildning inom Toleransprojektet. Intyget innehåller information om vad Toleransprojektets undervisning inneburit och kan exempelvis användas som referens om eleverna söker sommarjobb. Innan kramkalaset tog vid hade vi den sista ordflätan tillsammans. Ord som ”tacksamhet” och ”gemenskap” uttalades. Vi slutade således som vi började ute på Söra i oktober förra året.
Det känns svårt och vemodigt att säga hej då, men vi som har varit Toleransprojektets undervisningsledare är så stolta och tacksamma över att ha fått följa dessa elevers utveckling. De har vuxit inåt och utåt – både som individer och som grupp. Vi har gjort det tillsammans!
Ett stort och varmt tack till alla som under detta år har kommit med glada tillrop, goda råd och stöttat oss i vår strävan efter att skapa det allra bästa för våra elever!
I februari 2016 beslutade eniga politiker i Nyköpings kommunstyrelse att Toleransprojektet skulle beviljas medel att påbörja sin verksamhet. Höstterminen samma år anlände de två första grupperna – 50 elever – till Söra ”and the rest is history”. Tio år senare har 375 elever genomgått Toleransprojektets utbildning och de är nu toleransambassadörer. Varje år har mellan 100 och 170 fjortonåringar ansökt om en plats. Det betyder att mellan 1000 och 1700 fjortonåringar i Nyköping har varit modiga nog att söka till Toleransprojektet genom de tio åren. Det är en svindlande insikt. Dessutom en viktig insikt eftersom det visar hur mycket kraft och vilja det finns i dessa fjortonåringar!
Karolina Cederlund från Sörmlands museum hälsade alla välkomna och berättade om utställningen.
Eftersom utställningen om Toleransprojektet just nu finns på Sörmlands museum arrangerade muséet den 29 april ett tioårsfirande. De två lärarna Malin Matsson Flennegård och Ola Flennegård, som för tio år sedan startade Toleransprojektet, gjorde en återblick, elever från olika år läste texter och framförde musik.
Elever läste texter skrivna under TP:s tio år.
I återblicken berättade Malin och Ola om hur allt startade, om de olika slags skäl som kan göra att elever sökt sig till Toleransprojektet, om hur undervisningen och dagarna på Söra går till, om Polenresan och varför just Förintelsen är ett viktigt kunskapsstoff för oss. Men också om vad allt eleverna upplever och lär sig får för positiva följder i form av exempelvis empati, kunskaper, självkänsla, vänner och gemenskap, skrivande och skolmotivation. En film från läsåret 2024/25 fick åskådliggöra allt som kan hända med våra elever!
En återblick på TP:s tio år i NyköpingEn judisk folkvisa
Ett alldeles eget litet husband framförde två låtar – en judisk folkvisa och ”Stand by me”. Detta låtval var så fint och passande en kväll som denna med tanke på de viktiga teman vi arbetar med i Toleransprojektet.
Det blev en fantastisk kväll! I publiken fanns toleransambassadörer, föräldrar, mor- och farföräldrar, politiker, lärare, chefer, nuvarande och tidigare TP-ledare, kompisar och intresserad allmänhet.
Toleransambassadörer från TP:s allra första år!
På första raden satt tre tjejer som gick i TP:s allra första grupper läsåret 2016/17. En av dem hade med sig alla sina TP-ägodelar som hon ville visa. Hon berättade att hon har en TP-avdelning i bokhyllan där skrivboken och glasburken står och hon visade en mapp med alla papper, brev och övriga saker som hon sparat. Nu läser hon på juristprogrammet med inriktning mot mänskliga rättigheter. De andra två tjejerna pluggar till lärare, på gymnasiet respektive lågstadiet. En av dem har under sin praktik använt TP-berättelsen om polisbataljon 101 och skogen i Josefow med sina gymnasieelever. Fantastiskt!
Vi är så tacksamma över alla som kom och delade kvällens firande med oss och för er som ännu inte sett utställningen på Sörmlands museum så finns den kvar till och med 7 juni. Hurra för Toleransprojektets 10 år i Nyköping!
Så kom den sista träffen på Söra och det var vemodiga men varma känslor som fyllde vårt hus när eleverna anlände. De fick börja med att skriva om hur de utvecklats under tiden i Toleransprojektet. Rubriken var: Min och vår identitet, och de fick fundera över vilka de själva var och hur gruppen var den första TP-dagen respektive nu, den sista TP-dagen. Det blev otroligt fina, viktiga och personliga texter. Så här skrev några av eleverna:
Jag var en tyst och ångestfylld person. Jag var konstant ledsen och förstod inte varför min mentala hälsa var så dålig. Jag övertänkte hela tiden om hur människor såg på mig. Visste INGET om Förintelsen eller vad Förintelsen ens var. Nu är jag en högljudd och glad person. Jag vågar säga vad jag tycker oavsett om det är fel eller inte. Jag har otroliga vänner som hjälpt mig förstå att må dåligt inte är fel. Jag tänker mindre på hur andra ser mig och mer på hur jag själv ser på mig. Jag kan med stolthet säga att min skrivförmåga har utvecklats och mina kunskaper om Förintelsen. Jag står upp för vad jag tycker är fel och älskar att lära mig om historia och såklart om Förintelsen.
Jag var en 13-årig kille som var nyfiken på att lära mig om Förintelsen. Jag visste inte så mycket då. Nu är jag 14 år och har fått massor av kunskaper om Förintelsen men jag har också fått lära mig mer än så – jag vet nu hur man skaffar nya vänner.
Jag var en person som var ”lost”. Jag visste inte hur jag skulle vara den jag ville vara, eller vilka jag skulle vara med, vilka som ville vara med mig utanför skolan, i skolan och här på TP. Vem är jag nu? Jag är jag. Jag är den jag vill vara och är med dem jag vill vara med. Jag har fått tillbaka min skolmotivation och är hellre i skolan än hemma sjuk. Förut var det inte så, utan jag hade gjort vad som helst för att slippa skolan en dag.
När jag först gick in på Söra var jag stressad över nästan allt. Jag var rädd för att ingen skulle gilla mig eller att det inte skulle bli som jag tänkte mig. Det var nära att jag inte ens sökte till TP alls. Jag hade rätt om något dock. TP var inte som jag trodde – det var så mycket bättre. Jag förväntade mig historielektioner och fick istället lekar och vänskap som gjort mig socialt tryggare.
Förut var jag en väldigt blyg och tyst person som inte vågade träffa nya personer. Jag vågade inte vara mig själv för det enda jag tänkte på var vad andra skulle tänka om mig. Jag var också rädd för att ha fel, för jag har alltid sagt till mig själv att man inte får ha fel. Nu har jag vågat visa andra vem jag egentligen är och vågar prata mycket mer, både i skolan och med nya människor. Nu bryr jag mig mycket mindre om vad folk tänker om mig, för om någon inte gillar mig för den jag är så ska jag inte ändra på mig själv.
Jag skulle säga att jag vara en kille som ville uppleva helt nya saker och det var också ett av skälen till att jag sökte till TP. Men jag var blyg och ville oftast inte göra fel. Nu är jag en kille som fått lära mig att det är helt okej att göra fel och att man aldrig ska ge upp.
Under förmiddagen lekte vi och eleverna fortsatte med förberedelserna inför avslutningen 7 maj. Vi tog ett sista gruppfoto utomhus och Malin filmade under dagen eleverna ute i det soliga aprilvädret inför presentationsfilmen om Toleransprojektet som höstens nya åttor kommer att få se inför sina ansökningar. Eleverna hade mycket att säga och vet ju vad man som fjortonåring behöver peppas kring för att våga söka en plats i Toleransprojektet.
Efter lunch var det dags för generalrepetition och grupperna framförde både sina tankar om året i Toleransprojektet och högläste de texter de själva valt ut bland alla texter de skrivit under året. Det kommer att bli en väldigt fin stund när föräldrar, syskon, lärare, chefer och politiker får vara publik till detta!
Vi dukade upp fikabord med bullar, kakor och godis och lekte sedan en sista gång. Det tillsammans med den sista ordflätan blev en fin avslutning på dagen innan ett glatt gäng satte sig på bussen för hemfärd.
Nu väntar en avslutning tillsammans med nära och kära och där eleverna i en högtidlig ceremoni utses till toleransambassadörer!
Äntligen fick vi träffas på Söra igen efter våra upplevelser tillsammans i Polen. Dagen inleddes med att återknyta till resan genom bildspel med musik, individuell läsning av alla texter i skrivboken som skrivits i Polen samt skrivande utifrån frågan: Varför ska man göra en sådan här resa?
Sedan inleddes ett långt gemensamt samtal kring olika aspekter av att genomföra en exkursionsresa som denna, vad den lär oss, hur den skiljer sig från andra slags resor och hur det var att komma hem och möta familjens och vännernas frågor och intresse, eller brist på intresse. Det kändes viktigt att få möjlighet att reflektera kring alla dessa frågor tillsammans.
Det allvarliga och eftertänksamma varvades med lek och skratt och det var tydligt vilken ännu mer sammansvetsad som skapats under Polenresan. Eftersom det snart var påsk passade vi på att äta godis och mysa lite extra.
Alla basgrupper påbörjade under dagen en sista uppgift – att förbereda en presentation för en publik som kommer att bestå av vårdnadshavare, syskon och lärare innehållande gruppens tankar om året i Toleransprojektet samt högläsning av texter. Avslutningen sker torsdag 7 maj och vi har ytterligare en träff att förbereda detta på. Basgrupperna fick redovisa sina idéer och det är tydligt att de kommer att ha mycket viktigt att presentera på sin avslutning.
Vi påbörjade också arbetet med att utvärdera och fundera över tiden i Toleransprojektet genom att göra en enkät med frågor om allt ifrån skälen till att eleverna sökte till hur man upplever att man utvecklats vad gäller exempelvis kunskaper, vänskaper, identitet, skrivande och reflekterande. Så här fint skrev en elev:
Det viktigaste med Toleransprojektet har varit gemenskapen, tryggheten och glädjen. Jag känner mig uppskattad och behövd. Jag mår så mycket bättre i skolan nu och har vänner för livet som faktiskt bryr sig om mig.
Tänk att året med Toleransprojektet snart är slut! Vilken gemenskap och vilken utveckling vi fått uppleva hos våra elever, både individuellt och som grupp. Det är så fint och värdefullt att se!
Nu närmar sig resan till Polen 8 till 13 mars. Både elever och ledare har fått de första symptomen på resfeber 🙂 Den nionde träffen på Söra hade därför det självklara temat: Snart reser vi till Polen.
Det var förväntansfulla elever som kom till Söra och de fick sällskap av de två vuxna som kommer att följa med på resan – både i egenskap av extravuxna och i fortbildningssyfte. En av de vuxna var själv elev i Toleransprojektet 2017-2018 och det blir särskilt fint och speciellt att han återigen ska göra denna resa med årets elever och ledare. Vi hade massor av viktiga förberedelser att gå igenom och vi tog ett gruppfoto med hela gänget som ska resa tillsammans.
Dagen såg lite annorlunda ut eftersom det var viktigt att eleverna fick med sig vissa grundläggande kunskaper för att resans innehåll ska kunna ”landa” på ett bra sätt. Därför stod inte någon berättelse i centrum utan istället hade vi en lektion med mycket fakta. Vi gick igenom viktiga grunder inom judendomen, samt judiska symboler, begravningsritualer och hur en synagoga ser ut.
Vi repeterade fakta kring Förintelsen och om antisemitismen som hattradition och grund för Förintelsen. Den första kvällen i Polen kommer dessutom eleverna få lära sig mer om det så kallade Generalguvernementet (den del av det ockuperade Polen som nazisterna gjorde till ”avstjälpningsplats” för judarna och där dödslägren Treblinka, Sobibor och Belzec byggdes för att mörda Polens judar) och om folkmordet på romer under Förintelsen. Vi kommer under resan att besöka bland annat förintelselägret Belzec (där omkring 500 000 judar mördades, två överlevde) och Auschwitz Birkenau (som hade en särskild avdelning för romer och där ca 21 000 romer mördades).
All fakta bröts av med ballonglek och rörelse och dagens burkuppgift blev att skriva förväntningar inför resan. Vi fortsatte på samma tema i dagens samarbetslunch och gruppuppgift.
Alla, både elever och vuxna skrev och berättade om sina förväntningar inför Polenresan. Eleverna fick också fundera över viktiga saker att tänka på för att alla i gruppen ska trivas och må bra tillsammans under resan. ”Alla ska känna sig delaktiga” , ”ta ansvar” och ”passa tider”, var några av de kloka saker eleverna kom fram till.
Reflektionsskrivandet i skrivböckerna kom också att handla om tankar och förväntningar inför resan.
När alla skrivit klart kom en liten överraskning. Alla elever fick varsitt svartvitt fotografi på barn i olika åldrar, i olika sammanhang, mitt i livet. Alla dessa barn mördades under Förintelsen och på en alldeles speciell plats i Polen kommer eleverna att ”träffa” sitt barn. Eleverna klistrade in ”sitt barn” i anteckningsboken och under resan kommer alla att få en uppgift kopplad till detta barn.
Vi avslutade dagen med packlista, resplan och annan viktig information innan det var dags att samlas för ordfläta där alla fick säga ett positivt ord de vill bära med sig efter dagen. Nästa gång vi ses står vi redo med våra resväskor vid samlingsplatsen där bussen hämtar oss. Sedan väntar Polen!
Nu har eleverna i Toleransprojektet haft sin åttonde träff. Vi samlades på ett snömysigt Söra och nu känns det verkligen att gruppen lärt känna varandra och småpratet under frukoststunden är hjärtevärmande att lyssna på. Just denna gång hade vi en gäst, Elisabet från Abrahams Barn på Sigtunastiftelsen, en verksamhet som arbetar med frågor som rör bland annat mänskliga rättigheter, berättande och skrivande.
Dagens berättelse var egentligen två berättelser. Genom två personer belyste vi barnens situation i Warszawas getto under andra världskriget innan vi landade i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Eleverna fick möta den judiske läkaren, pedagogen och barnrättsförespråkaren Janusz Korczaks som grundade ett barnhem i Warszawas getto och som trots att han fick möjlighet att rädda sitt eget liv istället valde att följa sina 192 barnhemsbarn i tågvagnarna mot döden i Treblinka.
Dagens skrivuppgift blev att ta rollen som Korczak och skriva en dagboksanteckning om det moraliska dilemma han hamnar i när kan får möjlighet att lämna gettot och en säker död, men då måste han lämna kvar sina barn. Elevernas texter blev fina och känslosamma. Här kommer ett exempel:
2 augusti 1942 Jag har fått ett erbjudande och kan inte tacka ja. Jag skulle aldrig kunna tacka ja. Att lämna mina barn, De små barn som dansar tidigt på morgonen, de barn som kommer springande för att ge kramar. Att jag, Janusz Korczak, lämnar detta barnhem som ger mig lycka kommer aldrig att ske. Dessa barn är inte föräldralösa människor som jag måste ta hand om – de är min familj!
I den andra berättelsen mötte eleverna socialarbetaren Irena Sendler som smugglade 2 500 judiska barn ut ur Warszawas getto och gav dem nya identiteter och hem. I glasburkar som grävdes ner i trädgården gömde hon listor med barnens judiska namn och nya, kristna namn för att kunna återförena barn och föräldrar efter kriget. Nästan inga återföreningar kunde ske. Föräldrarna mördades i Treblinka.
Berättelserna kopplades sedan till Barnkonventionens uppkomst och innehåll. Eleverna fick som uppgift att välja en rättighet och sedan skapa en ”scen” samt en dikt av denna rättighet. Det visades prov på både påhittighet och engagemang i redovisningarna.
Här är två av dikterna:
Annorlunda Jämlikhet Samma Smart Stark Tillsammans Unik Viktig Jag är den jag är Jag har rätt att vara kär Alla är olika och kan uttrycka sig Precis som han, hon, mig och dig Varje kille eller varje tjej har rätt att utspråka sig Vi snackar jämlikhet som i lycklighet Tillsammans bekämpar vi detta så att vi kan göra det rätta.
Jag heter Melker Samit Cindy och Mira Alla barn har rätt till att vara sig själva Vi har rätt till en kultur Något att fira och något att leva för Jag tillhör en grupp eller ett folk Jag tillhör ett land och jag hör hemma här Jag har vänner en familj och ett ursprung Jag är någon Jag finns och vi har rättigheter Vi finns!
Dagens glasburksuppgift (och nu hade berättelsen om Irena Sendler fått eleverna att förstå varför vi valt att ge var och en av dem just en glasburk) blev att skriva om en person som varit viktig i deras barndom.
Som vanligt bröt vi då och då av dagen med samarbete, lek och energi. Det märks att grupperna nu har lärt känna varandra och känner sig trygga och avslappnade i varandras sällskap.
Nästa gång är det dags att helt inrikta oss på resan till Polen, med mycket fakta om Förintelsen, om judendomens grunder och praktisk information. Då kommer också de medföljande vuxna, en högstadielärare och en toleransambassadör från TP:s andra år, att delta.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.
