Det där med musik, det är ju bara för fantastiskt. Ett väldigt snillrikt sätt att förmedla musik flera hundra år framåt i tiden och veta att den kan spelas upp som ett evighetsmonument till eftervärlden. Hur går det till egentligen?
Kanske måste man börja från början..
För att förenkla det.. vad är ljud egentligen? Enkelt, musik är ju ljud, precis som trafikbrus, motorsågsknarr och fågelkvitter. Men innan det.. vad är det vårt öra reagerar på så att det blir ljuv musik eller skränigt obehag i våra huvuden?
Så mycket har jag förstått att det är en hel vetenskap och att det är mycket intressant. Men en sak vet jag.. och det är att det är rörelse som framkallar en slags vågor och att ju fortare de svänger, desto ljusare ton blir det. Detta blir ju ganska tydligt om man tänker på flugor som viftar med vingarna jättefort och skapar en ton. Men varför låter det inte om fjärilen då? Eller är det vi som inte hör den för att det går så långsamt och saknar motstånd, som därmed gör tonen så dov att den inte hörs för oss.
Man kan säga att musikinstrument uppfostrar rörelse att bete sig med en viss snabbhet och rymd, där de långsamma svängningarna då blir mörk bas och de snabba ljusa då blir sopran. Att det handlar om en balans i vågorna som ger den mest behagliga upplevelsen – en harmoni.
För att täcka alla noter från bas till sopran räcker det inte med fem linjer, trots att man stoppar in noter även mellan linjerna. Därför delar man upp det i klaver och riktar in sig på olika skalor. Den klaven som syns på bilden heter G-klav för att den utgår ifrån noten Gs linje. För basinstrument utgår man från en lägre ton som heter F. Den likar ett stort kommatecken med två punkter och finns med i övre bilden. Genom att börja längre ner får man också toner som är mörkare.
Sedan finns ju takter och noter, men det är en annan berättelse.
Ja det var lite om när ljud blir musik på ett mycket förenklat sätt. Men mer om detta kan man lära sig om man går på musikskolan eller letar efter mer information i böcker eller på nätet.