Än ekar salarna tomma när jag gör min debut efter några härliga veckor semester. Lärarna kommer först senare, strax innan skolstart. Jag behöver inte gå många steg förrän jag ser att det hänt en hel del sedan jag var här sist.
Rabatterna är finkrattade och ligger som nyvakna bäddar i väntan på nya växter. Träden utanför mitt fönster har gallrats så det blir både grönt och ljust. Golven glänser och många saker har bytt plats inför städningen. Fönstren i alla salar är utbytta och ser fräscha och ljusa ut. Och så ser jag en ful signatur eller krummelur som någon lämnat efter sig, som sitter både här och där och lyser in genom entrén.
Detta med klotter.. Varför då?
Det tas bort hur mycket klotter som helst för dyra pengar som annars hade kunnat gå till något roligare som rockkonserter och ungdomscaféer. Ett sådant projekt som hamnen kan lätt gå i stöpet om det blir för mycket onödiga utgifter. Det är ju trist att det istället ska gå till skurmedel och sådant som egentligen inte behövs, tycker jag. För de skurmedel som används är ju inte precis det man har i diskbaljan hemma. Oh nej, det är dyra saker och farliga för miljön. Dessutom ska de som tar bort det avlönas, och de skulle nog hellre göra något mer kreativt än att städa efter klotter där det inte hör hemma.
Börja med musik i stället vet jag! Då har du inte tid att klottra på fel ställen. Då klinkar man istället och gör snygga slingor med ljud istället för burk. Det finns en peng man kan söka numer så att alla oavsett ekonomi har möjlighet att lära sig spela.
Men men.. det är väl bara att grabba telefonen och ringa saneringen, och gråta en skvätt över spilld mjölk.
Sensomriga hälsningar från Musikskolan