Årets vägvisare är vårdare!

Nyligen vann Riggargatans servicebostad priset årets vägvisare i kategorin professionellt bemötande och ur motiveringen finns att läsa detta:

”Personal på Riggargatans servicebostad tar alltid emot brukare och anhöriga/företrädare som kommer på studiebesök på ett professionellt och serviceinriktat sätt. De berättar hur varje brukare för individuellt stöd utifrån det egna behovet, om genomförandeplaner, om gemensamma och individuella aktiviteter. ”

Vi fick en pratstund med Riggargatans Johan Persson:

– Hej Johan! Hur mår du så här i starten på 2016?

– Jag mår bra! Jag ser fram emot 2016 och vad det har att erbjuda mig.

Du har nyligen tillsammans med dina kollegor på Riggargatans serviceboende plockat hem priset årets vägvisare i kategorin; Professionellt bemötande, hur känns det?

– Självklart känns det väldigt roligt och motiverande att få beröm för sitt arbete. Det känns framförallt roligt att känna sig ”sedd”. Läser du motiveringen står det följande ”Personal på Riggargatans servicebostad tar alltid emot brukare och anhöriga/företrädare som kommer på studiebesök på ett professionellt och serviceinriktat sätt.” Det är som sagt väldigt kul att få pris men jag hade hellre sett att vi uppmärksammats för vårt professionella arbete i mötet med de boende som redan har servicebostaden som hem. Där tycker jag att vi kommit väldigt långt med att försöka möta enskilda behov, för att de ska få möjlighet att leva som de vill.

Vilka utmaningar står ni inför på Riggargatan 2016?

– Just nu ser vi fram emot att lära känna våra två nya kollegor. Dessutom har vi två nya boende som kommer att flytta in under upptakten av 2016. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Jag kommer tillsammans med min kollega Birte Perry agera kontaktpersonal för dessa två boende och för vår del har vi en stor utmaning framför oss. Dels i att lära känna de boende och förbereda för ett så gott mottagande som möjligt. Dels för att deras vardag ska fungera så smidigt som möjligt – så snabbt som möjligt.

– Hur ska ni jobba för att lyckas på ett bra sätt med dessa utmaningar?

– Vi förbereder och samlar in så mycket information som möjligt. Att försöka ha en öppen och en ständigt pågående dialog med den boende och dennes företrädare. Att var lyhörda, att vi även kan se och tillmötesgå de behov som de boende kanske inte kunnat ge uttryck för.

– Kompetensutveckling, hur jobbar ni med det?

– Vi diskuterar väldigt mycket, inte bara på APT utan varje dag sker det diskussioner som främjar kompetensutveckling. Maria Ogestad, vår Socialpedagog, är även hon en viktig del i vår gemensamma kompetensutveckling. Dels genom all den kunskap hon besitter som hjälper oss andra framåt i vårt arbete. Dels i att hon vill vrida och vända på saker och ting för att ge oss andra infallsvinklar. Så att vi ser ur andra perspektiv – ur den boendes perspektiv.

– Slutligen, har du några bra tips till vårdare i Nyköpings Kommun gällande yrket och professionellt bemötande?

– Lyssna och var öppen för vad andra vill säga.

Vi tackar Johan för att ha tagit sig tiden att samtala med oss och önskar Riggargatan all lycka framöver! Härligt med riktigt goda exempel!

Marcus

Tillsammans

I mitt jobb så fokuseras det mycket på att ge brukaren (individen) rätt typ av stöd.  Det är ju därför vi vårdare finns till, eller hur? Att relationen vårdare – individ är stark och genomsyras av förtroende är oerhört viktig för mig som vårdare. Inte enbart på grund av att förtroendet är en grundsten i det pedagogiska arbetet, utan även för att min roll gentemot individen hänger samman med mina roller gentemot individens anhöriga och samhället i stort:

Individen – Vårdarens roll är att stödja och hjälpa individen på sådant sätt att individens självständighet främjas.  I praktiken kan detta exempelvis innebära att man, om möjlighet finns, snarare motiverar individen att städa än att handgripligen göra jobbet åt den.

Anhöriga – Vårdarens roll gentemot individens anhöriga är att finnas där som ett stöd. Detta kan innebära att vårdaren hjälper de anhöriga att komma i kontakt med rätt instans inom kommunen för att kunna få svar på eventuella frågor. Dessutom är det sedan år 2009 lagstadgat att kommunerna ska erbjuda anhörigstöd till de berörda. Vad anhörigstöd kan innebära för dig kan du läsa mer om här.

Samhället – Som vårdare så företräder du samhället. Du är den yttersta verkställande instansen på kommunens långa arm. Detta innebär att du  har ramar, regler, ekonomiska förutsättningar och moraletiska principer att förhålla dig till. Du företräder kommunen och alltså inte dig själv som privatperson.

Ibland krockar samhällets, familjens och individens intressen med varandra. Exempelvis kan kommunen se vinster med att öka storleken på ett boende, medan de anhöriga förknippar detta med mindre kvalitativ vård medan individen som är den faktiska mottagaren av vården upplever en ambivalens genom de olika infallsvinklar som kommunen och de anhöriga har. Denna och liknande typer av krockar uppkommer ofta till följd av bristande kommunikation.

Jag påstår att en väl fungerande kommunikation är fundamental i alla former av vård- och omsorgsarbete. Utan den så kommer vi alla att jobba i olika riktningar, med olika målsättningar och med olika verktyg; vi kommer alla sitta i samma bil men med varsin ratt. Ingen och alla styr.

Som vårdare är det ett av ens yttersta ansvar att få kommunikationen mellan alla aktörer inom den sociala omsorgen att fungera så bra som möjligt. Tydlighet, transparens och god service ska prägla vårt agerande. Ensamma är vi alla endast små bitar i livets pussel, men när vi lyssnar och förstår varandra så länkas bitarna samman och pusslets motiv utkristalliseras: En bild där samhället, de anhöriga och individen inte längre är tre olika grupper. De är nu tre kugghjul som tillsammans arbetar i samma riktning. De arbetar för att skapa en omsorg som alla känner tillit till. En omsorg som alla är delaktiga i. En omsorg som är till för både dig och mig och alla andra.

Du som anhörig. Du som brukare. Du som vårdare. Tillsammans är vi omsorgen. Tillsammans är vi samhället. Tillsammans är vi starka.

/Björn-Ivan

 

 

Chefens roll

Alla har en chef, någon över sig, någon som visar vägen och vägleder och därmed har makt. En chef är verksamhetens stöttepelare och ansikte utåt, som stolt gör reklam för sin verksamhet och kommunen i stort, eller…? Hur ser du på din chef och dennes roll idag?

Chefens roll och arbetsbelastning blir allt större idag med all stress som vårt samhälle bjuder på. Stort ansvar läggs på chefernas axlar och beroende på stresstålighet, erfarenhet och stöttning så går det olika bra för våra chefer. Vem finns då där när det blåser och brädorna långsamt börjar lossna? Är det chefskollegan på kontoret bredvid eller är det en eventuell partner där hemma eller är det en vän? Svaret är nog olika men jag tror att många vid närmare eftertanke känner att chefsyrket är ett tufft och krävande jobb där man dagligen behöver stöttning och uppbackning från någon.

Hur kan vi då underlätta för våra chefer? Vad gör vi som goda vårdare för att skapa ett positivt arbetsklimat för oss själva och våra chefer? Här ser det nog väldigt olika ut i tankesätt beroende på verksamhet. Det finns säkert de som driver en ”kamp” mot chefen, kanske finns det även de som har allt för stor respekt för chefen eller kanske till och med de som känner en viss underlägsenhet mot sin chef vilket i vår mening inte gynnar arbetsklimatet. Vi vill se vår chef som en kollega. Någon som är delaktig i vad vi arbetar med och hur och som kommer med idéer och förslag precis som vilken kollega som helst. Vi vill kunna lyssna och förstå det svåra i chefsrollen med allt vad det innebär, allt från kontakten med anhöriga till delen med bemanning. Finns vi där och visar det så tror vi att det finns stor chans att högprestera i jobbet som vårdare eller prestera över förväntan som det så fint heter… Detta för vår del och även för chefens del.

Delen med att vara en stöttepelare, ansiktet utåt och att stolt göra reklam för verksamheten då? Uppfyller vi inte de delarna tillsammans om man bara lyssnar och ser varandra i sitt yrke? För vem är det till gagn att driva en kamp mot en chef som sitter i samma båt? Vi tror på samtalet, samtalet mellan vårdare och chef, det blir vårt recept för en god stämning på jobbet och i och med det tror vi att man ler när man går till jobbet och även när vi sätter oss på cykeln på väg hem efter avslutat pass! Har vi inte makten i egna händer ändå? Tillsammans med våra chefer.

Vi ses!

Marcus

Erfarenhet – alltid en merit?

Vi som arbetar som vårdare i Nyköpings kommun har med oss vitt skilda kunskaper i våra ryggsäckar. En del är i grunden undersköterskor. En del av oss är stress- eller samtalspedagoger. En del är kostcoacher, behandlingsassistenter eller anhörigstödspjutspetsar. En del av vårdarna finns här för att de har en lång arbetslivserfarenhet och anses som välkvalificerade för jobbet. Listan kan göras lång. Men det finns en väldigt eftertraktad egenskap som inte kan fås genom utbildningar, och definitivt inte genom lång arbetslivserfarenhet.

Den egenskap som beskrivs nedan innebär förmågan att se klarsynt på en uppkommen situation. Att man läser in och tolkar en händelse utan att man ens har möjlighet att jämföra den med tidigare erfarenheter. Egenskapen kan alltså endast besittas av nyanställda vårdare och vikarierande vårdpersonal. Egenskapen försvinner allteftersom den byts ut av arbetslivserfarenhet. Det är inget vi kan göra något åt.

En vårdare kan gå en mängd olika utbildningar och kurser för att förbättra sin kunskap inom sitt område. Men oavsett hur många utbildningar vårdarna på en arbetsplats genomgår så kan gruppen aldrig bli komplett utan vikarier. Vikarier som ännu ej är färgade av sina erfarenheter. Vikarier som upptäcker rutinmässiga och oavsiktliga fel. Vikarier som tänker nytt.  Vikarier som ifrågasätter gamla normer och värderingar.

En av de viktigaste uppgifterna för oss som är anställda i kommunen är att ta till vara på denna egenskap: egenskapen att kunna se på arbetsuppgifter med ett ofärgat perspektiv. Vi kan bara ta tillvara  på perspektivet under den korta period som uppstår när en ny vikarie skolas in. Som personal bör man därför vara ödmjuk och öppen mot alla frågor som en vikarie kan tänkas ställa. Ta frågorna på allvar. Var beredd att  ständigt  ompröva din egen uppfattning om vad som är kvalitativ vård; sträva alltid efter att göra skillnad, oavsett om du jobbat i kommunen i tjugofem år eller i tjugofem minuter.

/Björn-Ivan

 

 

 

Vi jobbar med människor!

Som anställd vårdare i kommunen så får man träffa en mängd olika människor med en mängd olika personliga egenskaper. Kul och utmanande! Ingen människa är den andra lik!

En människas olika egenskaper kan te sig lika på många sätt, men det som är säkert är att ingen människa är den andra lik. Alla har vi olika egenheter och styrkor. I många jobbannonser idag söker man en flexibel lagspelare som kan ha många bollar i luften samt bidra till ett positivt arbetsklimat där gruppens prestation primeras…ja, ni hör. Många fina ord men vad betyder det? Vad står det mellan raderna? Om du läser det ordagrant, vad betyder det då? Fint och svårt! När du söker ett jobb så bör du alltså vara en blandning mellan en gummisnodd, Tomas Brolin, en jonglör, en blomma med stora gröna blad och någon som hjälper till så att ens kollegor gör ett bra jobb, eller? Vad står det egentligen? Finns det ett facit på hur en människa bör vara när man skriver en annons eller beskriver goda egenskaper hos en blivande kollega?

Det finns de människor som är väldigt duktiga på tydlighet och struktur, det vet exakt hur de vill ha det och på vilket sätt, de vet precis när det blir för mycket belastning och när de behöver avlastning. Det finns de människor som undviker stressiga miljöer, det finns de människor som kommunicerar rakt och ärligt utan att ”tassa runt” problemet. Det finns de som ser sig själva i första hand och ser sin omgivning i andra hand vilket också är goda egenskaper!

Vi som jobbar i kommunen är vana vid att möta och bemöta människor med olika behov där vårt bemötande ofta är förankrat i den kunskap vi har från tidigare möten med människor. Just det, i vårdyrket så möter vi ofta människor som är förädlade med en diagnos. Vi väljer att se människan i första hand och diagnosen i den andra…

Marcus

Stolt på jobbet – en yrkesförmån

I onsdags så besökte jag och min kollega Marcus (till vänster i bild) högstadieskolan Alfa för att informera ungdomar i årskurs 8 om vårt yrke. Detta gjorde vi i egenskap av yrkesinformatörer, något vi sysslar med parallellt med vårt arbete som vårdare.

Vi besökte sammanlagt 4 fullsatta klassrum och spenderade ca 20 minuter med varje klass. Självklart är 20 minuter väldigt kort tid för att beskriva precis allt det som vi tycker är viktigt att veta om yrket. Men det som vi ändå valt att lyfta fram under vårt besök på Alfa var vikten av att känna sig stolt över sitt jobb och veta att det man gör är något av det viktigaste arbetena man kan ha: Vi är medvetna om att vara vårdare inte är en högstatustitel som man brukar basunera ut, precis som det ofta inte anses som prestigefyllt att presentera sig som undersköterska, lokalvårdare eller sopgubbe.

Men trots att vårdare ofta betraktas som ett lågstatusyrke så är vi ändå väldigt stolta över vårt jobb. Varför? Jag kan nämna några exempel:

  • Som vårdare får du nya perspektiv på livet: Du kommer att möta många människor med väldigt olika förutsättningar, styrkor och förmågor. Du kommer att få kunskap såväl om hur andra människor fungerar som om hur du själv fungerar; Att se, förstå och lära av andra är något som inte är självklart inom alla yrken. Men i vårt så är det självklart.
  • Som vårdare gör du skillnad. Varje dag. Att få se någon lyckas på egen hand och växa som människa är en av de starkaste drivkrafterna i yrket.
  • Som vårdare får du vara glad. I vårdyrkena så kommer du att uppleva många glädjande stunder. Och ens leende smittar och bildar ringar på vattnet. Precis som den hjälpande handen.

Jag tror och hoppas att vi lyckades förmedla detta till de ungdomar som så småningom ska vara samhällets bärande kugghjul.

Tillsammans med kommunikatören Helena blev det möjligt för oss att besöka högstadieskolan Alfa. Vi på träningsboendet har en vision om att sprida kunskap och väcka intresse för vårdyrket. Om du som läsare vill veta mer om hur vi började jobba med det vi gör idag och om vad det är som driver oss så kan du lämna en kommentar så hör vi av oss till dig! Och kom ihåg: att vara stolt på jobbet är ingen självklarhet – det är en yrkesförmån.

/Björn-Ivan

 

Konstverket i bakgrunden är den så kallade snippmålningen som diskuterades flitigt i media under år 2014. Du kan läsa mer om den genom att  klicka här!

Vårdarbloggen

Vårdarbloggen (före detta träningsboendets blogg) är en blogg som bedrivs främst av mig, Björn-Ivan, och min kollega Marcus. Vi är båda vårdare på Sommarvägens träningsboende, ett boende för personer med Aspergers syndrom.

En del av vårt arbete handlar även om att handleda och utbilda andra arbetsgrupper inom vården i bland annat bemötande, förhållningssätt, anhörigstöd och MI. Det vi handleder om finns självklart att läsa här. Genom bloggen så tror vi att vi når ut till fler människor än de vi möter i det dagliga arbetet, och att vi kan väcka ett större intresse för vårdyrkena. Ibland har vi även gästbloggare som tillför andra perspektiv och erfarenheter än vad jag och Marcus har. Du som läser denna blogg får gärna lämna en kommentar under inläggen om vad du tänker och tycker. Det spelar ingen roll om du själv jobbar inom vården, om du är vårdtagare, om du är anhörig eller om du bara är nyfiken: Allas åsikter räknas! Du kanske själv har något ämne som du tycker att vi borde skriva om?

Om du eller din personalgrupp är intresserad av handledning eller mer fördjupad kunskap i något av de ämnen som beskrivs i bloggen, så får ni gärna kontakta oss via mail:

bjorn-ivan.sundin@nykoping.se

marcus.lindqvist@nykoping.se

/Björn-Ivan