{"id":4731,"date":"2025-05-16T07:39:44","date_gmt":"2025-05-16T05:39:44","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/?p=4731"},"modified":"2025-05-16T07:39:45","modified_gmt":"2025-05-16T05:39:45","slug":"arets-resa-i-forintelsens-spar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/2025\/05\/16\/arets-resa-i-forintelsens-spar\/","title":{"rendered":"\u00c5rets resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Toleransprojektets resa till F\u00f6rintelsens minnesplatser i Polen genomf\u00f6rdes i mars. Dagarna var s\u00e5 intensiva och l\u00e5nga att det inte fanns utrymme f\u00f6r inl\u00e4gg h\u00e4r p\u00e5 bloggen – men den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott! H\u00e4r kommer en \u00e5terblick fr\u00e5n \u00e5rets resa med foton och n\u00e5gra av de texter som eleverna skrev p\u00e5 platserna vi bes\u00f6kte.<\/p>\n\n\n\n

Efter flyg till Warszawa inleddes resan med ett bes\u00f6k vid Janusz Korczaks monument intill Kulturpalatset. Vi fokuserade p\u00e5 Korczaks g\u00e4rning och hans betydelse f\u00f6r tanken om barnets r\u00e4ttigheter och unika v\u00e4rde. Vi fortsatte sedan till den judiska begravningsplatsen, funderade kring de symboler vi s\u00e5g bland gravstenarna och skrev om betydelsen av barns dr\u00f6mmar. En elev skrev s\u00e5 h\u00e4r;<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 mina dr\u00f6mmar s\u00e5 kan jag inte sluta t\u00e4nka p\u00e5 hur viktigt det \u00e4r att vi – vuxna, barn, ton\u00e5ringar – f\u00e5r dr\u00f6mma. F\u00f6r en v\u00e4rld utan dr\u00f6mmar blir en v\u00e4rld utan hopp, en v\u00e4rld utan k\u00e4rlek och en v\u00e4rld utan vilja.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sedan reste vi vidare mot Lublin, i \u00f6stra Polen. V\u00e5r f\u00f6rsta heldag handlade under f\u00f6rmiddagen om identitet och det judiska liv som en g\u00e5ng fanns i Polen. Vi f\u00f6ljde sp\u00e5ren efter det som skedde h\u00e4r under F\u00f6rintelsen. Som i den lilla byn Izbica, d\u00e4r omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesm\u00e4rken som p\u00e5minnelse.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter lunch bes\u00f6kte vi den lilla synagogan Chewra Nosim i Lublin. H\u00e4r m\u00f6ttes vi av synagogans f\u00f6rest\u00e5ndare Pawel och hunden Maja. Synagogan var fylld fr\u00e5n golv till tak med f\u00f6rem\u00e5l och minnen fr\u00e5n den tid d\u00e5 Lublin var ett viktigt centrum f\u00f6r ortodox judendom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi vandrade vidare till nazisternas f\u00f6re detta h\u00f6gkvarter – idag en juridisk institution – d\u00e4r mordet p\u00e5 Polens judar planerades. D\u00e4r m\u00f6tte vi ber\u00e4ttelsen om Franz Stangl och hur hans liv p\u00e5 olika v\u00e4gar ledde till att han blev kommendant i f\u00f6rintelsel\u00e4gret Sobibor – han som \u00e4lskade tyger och var en k\u00e4rleksfull familjefar. Hur var det m\u00f6jligt?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 kv\u00e4llens samling l\u00e4ste eleverna texter ur sina skrivb\u00f6cker. Alla delade med sig.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 tisdagsf\u00f6rmiddagen kom vi till koncentrationsl\u00e4gret Majdanek i Lublin. Som mest fanns h\u00e4r 25 000 m\u00e4nniskor. Vi m\u00f6tte \u00e5terigen ber\u00e4ttelsen om Polisbataljon 101 i diken d\u00e4r masskjutningar \u00e4gde rum och vandrade genom l\u00e4grets olika avdelningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I en av tr\u00e4barackerna kom dagens f\u00f6rsta skrivuppgift som innebar att eleverna gav kropp och sj\u00e4l till en m\u00e4nniska som kom hit till l\u00e4gret och vars sko finns kvar h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Jag ser en ljusbrun n\u00e4stan beige sko med l\u00e4tt klack. Ungef\u00e4r en s\u00e5dan man k\u00f6per n\u00e4r man ska g\u00e5 p\u00e5 br\u00f6llop. Kvinnan som skon suttit p\u00e5 kan inte ha varit vuxen men inte heller barn. Kanske 16 eller 17 \u00e5r. Hon tog s\u00e4kert p\u00e5 sig sin fina kjol i gredelin och den d\u00e4r fina vita blusen. Hon bad s\u00e4kert sin mamma ”kan inte du fixa mitt h\u00e5r s\u00e5 d\u00e4r fint” och s\u00e5 tog hon s\u00e5klart de nya skorna som hon valde n\u00e4r hon var ute med sin pappa.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En timme s\u00f6derut fr\u00e5n Izbica finns ett av de s\u00e5 kallade f\u00f6rintelse- eller d\u00f6dsl\u00e4ger som byggdes enbart f\u00f6r att m\u00f6rda Polens judar – Belzec. Under eftermiddag \u00e4gnade vi oss \u00e5t att uppt\u00e4cka, l\u00e4ra och reflektera kring de fasansfulla handlingar m\u00e4nniskor gjorde mot andra m\u00e4nniskor p\u00e5 denna plats. En halv miljon judar m\u00f6rdas inom loppet av nio m\u00e5nader. Eleverna fick \u00e5terknyta bekantskap med SS-officeren Kurt Gerstein som kom till Belzec och efter sina upplevelser h\u00e4r v\u00e4ljer att skriva en rapport som han f\u00f6rs\u00f6ker sprida till omv\u00e4rlden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi h\u00f6ll en minnesstund med ljust\u00e4ndning och diktl\u00e4sning. Sedan lade vi ner stenar, s\u00e5som den judiska seden p\u00e5bjuder. Stenen symboliserar evigt minne. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 onsdagen kom vi till skogen i Josefow. Denna skog har funnits med i elevernas medvetande sedan de b\u00f6rjade Toleransprojektet. H\u00e4r blev 500 familjef\u00e4der i polisbataljon 101 fr\u00e5n Hamburg m\u00f6rdare. Under ett dygn i juli 1942 sk\u00f6t de den judiska befolkningen, omkring 1 500 m\u00e4nniskor, i den lilla byn Josefow – trots att de hade m\u00f6jligheten att avst\u00e5 utan att det skulle f\u00e5 n\u00e5gra konsekvenser f\u00f6r dem.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lutade mot tr\u00e4dstammar skrev eleverna sina tankar och k\u00e4nslor inf\u00f6r det som h\u00e4nde h\u00e4r. En skrev:<\/p>\n\n\n\n

Jag h\u00f6r f\u00e5glarna kvittra nu p\u00e5 morgonen. En bit bort h\u00f6r jag v\u00e4gen. Jag undrar om det var de h\u00e4r ljuden som h\u00f6rdes h\u00e4r den d\u00e4r dagen. Den friska luften, var det samma luft som var tusentals m\u00e4nniskors sista andning. Hur lugnt och stilla det \u00e4r nu, som en skog borde vara. Den h\u00e4r skogen har m\u00e4nniskor d\u00f6tt i. Men det \u00e4r \u00e4ven m\u00e4nniskor vars liv evigt \u00e4rats. Polisbataljon 101 var f\u00f6r\u00f6vare och m\u00f6rdare.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sedan samlade de kvistar, stenar och mossa att ta med till f\u00f6r att skapa minnestavlor \u00f6ver det judiska liv som en g\u00e5ng fanns h\u00e4r. En l\u00e5ng bussresa till s\u00f6dra Polen och staden Oswiecim v\u00e4ntade sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 torsdagsmorgonen var det f\u00f6rv\u00e4ntansfulla elever som satte sig p\u00e5 bussen mot Auschwitz Birkenau. Auschwitz har kommit att bli symbolen f\u00f6r F\u00f6rintelsen som helhet. H\u00e4r m\u00f6rdades omkring 1,1 miljoner m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi b\u00f6rjade med att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 en uppfattning om l\u00e4grets storlek. Det var st\u00f6rre \u00e4n vad alla kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig. Vi gjorde en tanke\u00f6vning kring hur m\u00e5nga m\u00e4nniskor som m\u00f6rdades h\u00e4r varje dag i maj 1944. Vi \u00e4gnade oss sedan \u00e5t den romska delen av l\u00e4gret, fick veta mer om hur f\u00f6rh\u00e5llandena var f\u00f6r de romer som fanns h\u00e4r och spelade den romska nationals\u00e5ngen, Gelem Gelem.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under eftermiddagen gick vi p\u00e5 en guidad visning genom Auschwitz Stammlager. Det fungerar idag som museum och inneh\u00e5ller olika utst\u00e4llningar. H\u00e4r finns ocks\u00e5 skylten med orden: Arbeit macht frei.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den sista kv\u00e4llen bidrog alla elever med texter ur sina skrivb\u00f6cker och alla fick s\u00e4ga det de hade p\u00e5 hj\u00e4rtat nu n\u00e4r resan n\u00e4stan n\u00e5tt sitt slut. Upplevelser, kunskaper, k\u00e4rlek och kraft \u00e4r vi nu rika p\u00e5. En elev formulerade sig s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

Platserna vi bes\u00f6kt ber\u00e4ttar f\u00f6r oss om sitt f\u00f6rflutna, f\u00f6r allt har ett f\u00f6rflutet. Allt var n\u00e5got innan det blev det som det \u00e4r nu. Och vi har privilegiet att f\u00e5 h\u00f6ra deras historia, h\u00e4r p\u00e5 plats. Det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4ldigt speciellt. Jag k\u00e4nner verkligen hela platsens historia genom hela mig n\u00e4r jag st\u00e5r h\u00e4r alldeles tyst, helt n\u00e4rvarande.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Toleransprojektets resa till F\u00f6rintelsens minnesplatser i Polen genomf\u00f6rdes i mars. Dagarna var s\u00e5 intensiva och l\u00e5nga att det inte fanns utrymme f\u00f6r inl\u00e4gg h\u00e4r p\u00e5 bloggen – men den som v\u00e4ntar p\u00e5 n\u00e5got gott! H\u00e4r kommer en \u00e5terblick fr\u00e5n \u00e5rets resa med foton och n\u00e5gra av de texter som eleverna skrev p\u00e5 platserna vi bes\u00f6kte. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \u00c5rets resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-4731","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4731","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4731"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4731\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4823,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4731\/revisions\/4823"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4731"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4731"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4731"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}