![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3507.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Idag har vi varit i den lilla byn Izbica och i f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec. Eleverna har skrivit massor och d\u00e4rf\u00f6r kommer denna g\u00e5ng deras egna ord f\u00e5 beskriva dagen som helhet. F\u00f6rst ber\u00e4ttar Lovisa om sina upplevelser av Izbica.<\/p>\n
I Izbica fick vi bes\u00f6ka det som en g\u00e5ng var den judiska begravningsplatsen. Den sk\u00e4ndades av nazisterna som \u00e4ven gr\u00e4vde stora massgravar i n\u00e4rheten d\u00e4r de senare avr\u00e4ttade cirka fyra tusen m\u00e4nniskor. M\u00e4nniskorna fick som p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga andra platser kl\u00e4 av sig nakna, l\u00e4gga sig p\u00e5 de redan avr\u00e4ttade m\u00e4nniskorna och sedan bli skjutna. Vi fick ocks\u00e5 h\u00f6ra ber\u00e4ttelsen om Jakob, en judisk pojke. Han var familjens minsting som alla gullade med. N\u00e4r kriget b\u00f6rjade var han nio \u00e5r. Hans tio \u00e5r \u00e4ldre bror f\u00f6ljde med de sovjetiska styrkorna n\u00e4r omr\u00e5det blev ockuperat av Tyskland. Han var r\u00e4dd f\u00f6r vad som skulle h\u00e4nda om Tyskland kom och gjorde verklighet av sina hot. Jakobs pappa, mamma och systrar flyttades till gettot i hemstaden. [\u2026] Jakob lyckades klara sig undan. Han gick fr\u00e5n g\u00e5rd till g\u00e5rd d\u00e4r en familj kunde hj\u00e4lpa honom trots att de sj\u00e4lva riskerade sina liv. Han slog sig ihop med en annan pojke som en dag stj\u00e4l ett dopbevis till Jakob. Han fick en ny kristen identitet, som Gregor. Jakob klarade sig fr\u00e5n F\u00f6rintelsen men hade p\u00e5 grund av sitt ursprung beh\u00f6vt byta identitet.<\/em><\/p>\n Under och efter ber\u00e4ttelsen fick jag en k\u00e4nsla av att jag aldrig riktigt kommer att f\u00f6rst\u00e5 hur m\u00e4nniskorna k\u00e4nde men jag kan i alla fall s\u00e4tta mig in i en del av deras tankar och k\u00e4nslor. Jag tror bara tt man kan f\u00f6rst\u00e5 deras situation fullt ut om man sj\u00e4lv varit i en liknande. Jag blev tagen av ber\u00e4ttelsen och jag tror att jag kommer att b\u00e4ra med mig den f\u00f6r resten av livet.<\/em><\/p>\n Innan vi l\u00e4mnade Izbica fick alla skriva om hur de vill att andra ska minnas dem den dag de \u00e4r borta. Hur vill jag att andra ska minnas mig?<\/p>\n Jag vill att man ska minnas mig med gl\u00e4dje. Som en person som brydde sig om andra och spred gl\u00e4dje. Hade humor och som gjorde skillnad. Ett betydelsefullt liv allts\u00e5. Jag vill vara saknad och att liksom betytt n\u00e5got f\u00f6r n\u00e5gon. \u00c4ven att jag kanske levde ganska enkelt men var lycklig \u00e4nd\u00e5. <\/em>(Oskar H)<\/p>\n I f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec fick eleverna \u00e5terigen tr\u00e4ffa Kurt Gerstein, SS-mannen som en dag i augusti 1942 kommer med en last Zyklon B till l\u00e4gret och pl\u00f6tsligt inser vad hans ideologi g\u00f6r med m\u00e4nniskor. Det Kurt upplever i l\u00e4gret f\u00f6r\u00e4ndar honom f\u00f6r alltid. Eleverna fick fundera \u00f6ver begreppet ondska. Hur ska man f\u00f6rklara vad ondska \u00e4r? Varifr\u00e5n kommer ondska?<\/p>\n Ondska \u00e4r att vilja n\u00e5gon illa. Att en m\u00e4nniska inte ska f\u00e5 det som \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r just den. Ondska \u00e4r att f\u00f6rst\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r n\u00e5gon annan. Ondska \u00e4r att g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e4mre f\u00f6r en annan m\u00e4nniska. F\u00f6rst\u00f6ra relationen m\u00e4nniskor emellan. Att separera barn fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrar. Ondska kommer ur hat och avundsjuka, att man tycker att en annan m\u00e4nniska inte f\u00f6rtj\u00e4nar det hon har.<\/em> (Lovisa)<\/p>\n Hur ska man ber\u00e4tta om Belzec f\u00f6r ett barn? Det blev dagens sista skrivuppgift.<\/p>\n Mitt barn, du vet alla monster under din s\u00e4ng och i din garderob? Du kommer ih\u00e5g n\u00e4r jag sa att monstren bara var p\u00e5 l\u00e5tsas och att ingen skulle vilja skada dig? Jag lj\u00f6g. Monstren bor i Belzec. Monstren vill bara skada dig, \u00e4ven om du inte gjort n\u00e5gonting fel. \u00c4ven om du borstade t\u00e4nderna extra l\u00e4nge ig\u00e5r kv\u00e4ll och \u00e4ven om du \u00e5t upp alla gr\u00f6nsaker p\u00e5 din tallrik. Jag vill bara att du ska veta att du inte gjort n\u00e5got fel, att det inte \u00e4r ditt fel att monstren \u00e4r som de \u00e4r.<\/em> (Loris)<\/p>\n Efter en fin kv\u00e4llsamling med h\u00f6gl\u00e4sning och samtal v\u00e4ntar nu s\u00e4ngen. Imorgon beger vi oss till skogen i Josefow.<\/p>\n Idag har vi varit i den lilla byn Izbica och i f\u00f6rintelsel\u00e4gret Belzec. Eleverna har skrivit massor och d\u00e4rf\u00f6r kommer denna g\u00e5ng deras egna ord f\u00e5 beskriva dagen som helhet. F\u00f6rst ber\u00e4ttar Lovisa om sina upplevelser av Izbica. I Izbica fick vi bes\u00f6ka det som en g\u00e5ng var den judiska begravningsplatsen. Den sk\u00e4ndades av nazisterna … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Resa 2: I F\u00f6rintelsens sp\u00e5r. Andra dagen<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-470","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/470","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=470"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/470\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":607,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/470\/revisions\/607"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=470"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=470"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=470"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3321-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3233-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3323-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3295.jpg\")
<\/p>\n\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3449-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3465-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t\t\t![\"\"](\"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3489-150x150.jpg\")
<\/a>\n\t\t\t<\/div><\/figure>\n\t\t<\/div>\n\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3530.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-content\/uploads\/sites\/51\/2017\/03\/DSCF3557.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"