{"id":2984,"date":"2020-03-06T09:32:51","date_gmt":"2020-03-06T08:32:51","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/?p=2984"},"modified":"2020-03-06T09:32:52","modified_gmt":"2020-03-06T08:32:52","slug":"ord-och-bilder-fran-en-resa-i-forintelsens-spar-del-tre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/2020\/03\/06\/ord-och-bilder-fran-en-resa-i-forintelsens-spar-del-tre\/","title":{"rendered":"Ord och bilder fr\u00e5n en resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r. Del tre."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sedan sist har eleverna i grupp 1 upplevt Auschwitz. Detta koncentrations- och f\u00f6rintelsel\u00e4ger har kommit att bli symbolen f\u00f6r F\u00f6rintelsen som helhet. H\u00e4r m\u00f6rdades omkring 1,1 miljoner m\u00e4nniskor. Temat f\u00f6r tisdagens f\u00f6rmiddag var: F\u00e5ngl\u00e4gret Birkenau. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi b\u00f6rjade med att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 en uppfattning om l\u00e4grets storlek. Det var st\u00f6rre \u00e4n vad alla kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig. I en av tr\u00e4barackerna ber\u00e4ttade Ola om livet som f\u00e5nge, om sovplatsernas konstruktion, levnadsf\u00f6rh\u00e5llandena under olika \u00e5rstider och v\u00e4der. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I det som kommit att kallas \u201dD\u00f6dsblocket\u201d fick eleverna en ing\u00e5ende beskrivning av de umb\u00e4randen en m\u00e4nniska som befann sig h\u00e4r tvingades uth\u00e4rda, med sv\u00e4lt, kyla, l\u00f6ss, r\u00e5ttor och smuts. H\u00e4r kallades ingen vid sitt namn, man var \u201dett stycke\u201d i vakternas \u00f6gon. Det fick oss att fundera \u00f6ver ordet m\u00e4nniskov\u00e4rde:<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4nniskov\u00e4rde \u00e4r m\u00e4nniskans r\u00e4tt att f\u00e5 vara och behandlas som m\u00e4nniska. Att inte bli behandlad som en sak eller ett djur. Att f\u00e5 ha en existens. En v\u00e4rdighet. Ett liv. M\u00e4nniskov\u00e4rdet kommer fr\u00e5n andra m\u00e4nniskors respekt – att respektera andra m\u00e4nniskors plats och vara del av en m\u00e4nsklighet. M\u00e4nniskov\u00e4rdet kommer fr\u00e5n att vara m\u00e4nniska mot varandra.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under eftermiddagen gick vi p\u00e5 en guidad visning genom Auschwitz Stammlager. Det fungerar idag som museum och inneh\u00e5ller olika utst\u00e4llningar. H\u00e4r finns ocks\u00e5 skylten med orden: Arbeit macht frei.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 kv\u00e4llssamlingen presenterade basgrupperna en uppgift man utf\u00f6rt i block 27 i Auschwitz Stammlager. Alla skrev ocks\u00e5 en text till det barn vars foto var och en b\u00e4r med sig i skrivb\u00f6ckerna:<\/p>\n\n\n\n

Detta barn fick aldrig n\u00e5got riktigt liv. P\u00e5 grund av att hon var f\u00f6dd. Hon hade kunnat komma s\u00e5 l\u00e5ngt i livet. Blivit vad hon ville och det vet jag. Jag ser p\u00e5 henne. Hon var en tuff tjej med starka \u00e5sikter och som inte tyckte om att f\u00e5 tills\u00e4gelser. Det kan jag k\u00e4nna igen mig i. Att inte g\u00e5 med p\u00e5 allt utan att ha en egen vilja. Det \u00e4r s\u00e5 synd att hon inte fick det liv hon f\u00f6rtj\u00e4nade. F\u00f6r att hon var f\u00f6dd.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag vet varken vad jag ska k\u00e4nna eller t\u00e4nka. Jag vet inte vad du heter, hur du var, n\u00e4r du dog eller hur du dog. Jag vet ingenting om dig. Jag \u00f6nskar att jag gjorde det. Du har nu blivit en del av mitt liv. Det hade du aldrig t\u00e4nkt p\u00e5 under ditt liv f\u00f6r n\u00e4r du fanns s\u00e5 fanns inte jag. Nu g\u00f6r jag det, men det g\u00f6r inte du. \u00c4nd\u00e5 sitter du h\u00e4r i min skrivbok. Jag kan titta in i dina \u00f6gon som inte m\u00f6ter min blick och t\u00e4nka: just vem var du?<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag SER dig. Du och jag hade f\u00f6rmodligen aldrig tr\u00e4ffats om inte ditt \u00f6de hade blivit som det blev. Vi kanske hade g\u00e5tt f\u00f6rbi varandra p\u00e5 stan n\u00e4r n\u00e5gon av oss var p\u00e5 semester, men vi hade aldrig tr\u00e4ffats. Du hade varit m\u00e5nga \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n mig, men nu kommer du att stanna som barn, f\u00f6revigad i denna bok och i mitt inre rum. \u00c4ven efter att jag inte finns s\u00e5 kommer din bild att finnas i mus\u00e9et i Auschwitz. Jag \u00e4r inte religi\u00f6s och jag tror inte p\u00e5 n\u00e5got efter d\u00f6den, men om du kan se ner p\u00e5 mig fr\u00e5n n\u00e5got efterliv hoppas jag att du har det bra. Jag tror inte du vet din p\u00e5verkan p\u00e5 min utveckling men vet att du har lyckats med n\u00e5got som det inte var meningen att du skulle lyckas med. Vila i frid.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00c4lskade unge. Kanske hette du Elisabeth, Sofia eller Majken. F\u00f6r ett namn hade du, ett namn som dina f\u00f6r\u00e4ldrar gav dig n\u00e4r du f\u00f6ddes. Du hade ett liv, ett liv med din familj och dina v\u00e4nner. Du var \u00e4lskad f\u00f6r den du \u00e4r och var. Kanske gillade du att gunga eller spela fotboll. Kanske brukade du sitta ute p\u00e5 gr\u00e4smattan och \u00e4ta glass med dina syskon. Du, precis som jag, satt och dagdr\u00f6mde . Men n\u00e4r du kom hit s\u00e5 f\u00f6rlorade du allt. Inte bara allt du hade utan du f\u00f6rlorade \u00e4ven den du var. Jag vet att du var r\u00e4dd, men \u00e4lskade lilla gumman, du var s\u00e5 modig, du var s\u00e5 stark. Du s\u00e5g dig omkring och f\u00f6rs\u00f6kte hitta trygghet. Jag hoppas att du fann den inom dig sj\u00e4lv och oavsett allt som h\u00e4nt s\u00e5 m\u00e5ste du minnas vem du var. Hoppas du hittat frid. <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad \u00e4r det eleverna g\u00f6r. Jo, de uppr\u00e4ttar ett barn som aldrig fick leva sitt liv, ha sina dr\u00f6mmar, bli vuxen. Det \u00e4r s\u00e5 tomt efter alla dessa m\u00e4nniskor som m\u00f6rdades enbart f\u00f6r att de var f\u00f6dda.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Onsdagen innebar tv\u00e5 v\u00e4ldigt olika teman. Vi \u00e5terv\u00e4nde f\u00f6rst till Auschwitz Birkenau f\u00f6r att se och uppleva den del av l\u00e4gret som \u00e4gnade sig \u00e5t sj\u00e4lva f\u00f6rintelsen av de m\u00e4nniskor som kom hit. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi stod p\u00e5\nrampen och gjorde en tanke\u00f6vning kring hur m\u00e5nga m\u00e4nniskor som m\u00f6rdades h\u00e4r\nvarje dag i maj 1944. Vi vandrade till den romska delen av l\u00e4gret d\u00e4r vi fick\nveta mer om hur f\u00f6rh\u00e5llandena var f\u00f6r de romer som fanns h\u00e4r. Vi stod i den\nbj\u00f6rkdunge d\u00e4r Gerti, Ruben och deras sl\u00e4ktingar stod p\u00e5 det d\u00e4r fotografiet vi\nm\u00f6tt s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi passerade genom den s\u00e5 kallade saunan d\u00e4r f\u00e5ngar togs ifr\u00e5n sina kl\u00e4der, rakades, tatuerades och gjordes till ett nummer.
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I en dunge n\u00e4ra slutet av rampen hade vi en minnesstund d\u00e5 f\u00f6r de m\u00e4nniskor som m\u00f6rdades h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 eftermiddagen bytte vi tema. Vi f\u00f6ljde sp\u00e5ren av det rika och myllrande judiska liv som f\u00f6re F\u00f6rintelsen fanns i Oswiecim. Vi bes\u00f6kte synagogan och fick genom en fysisk \u00f6vning uppleva tomrummet efter de judar som en g\u00e5ng levde h\u00e4r i staden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den sista skrivuppgiften gav eleverna tillf\u00e4lle att sammanfatta tankar och k\u00e4nslor inf\u00f6r platserna vi bes\u00f6kt. Det var tysta och fokuserade ungdomar som skrev de sista raderna i sina b\u00f6cker. <\/p>\n\n\n\n

Platserna kan ber\u00e4tta en l\u00e5ng historia om hat. Hat som inte bara d\u00f6dade m\u00e4nniskor utan \u00e4ven en kultur. Hat som l\u00e4mnat ett tomrum. Platser som gl\u00f6ms bort av vissa, platser som alla k\u00e4nner till, platser som ingen riktigt f\u00f6rst\u00e5r. Vad jag nu kan ber\u00e4tta f\u00f6r dessa platser \u00e4r att jag inte kommer att gl\u00f6mma dem – inte Majdanek, inte Izbica, inte Belzec, inte Josefow, inte alla dessa gravplatser bortgl\u00f6mda sedan innan kriget, inte Auschwitz.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Platserna f\u00e5r mig att inse att det inte beh\u00f6vs m\u00e4nniskor f\u00f6r att man ska kunna hata dem. Att m\u00e4nniskan kan vara grym p\u00e5 ett s\u00e4tt som ingen annan kan. Att vi kan lura oss sj\u00e4lva att g\u00f6ra grymma saker och att om vi g\u00f6r det kan ondska uppkomma. Men framf\u00f6r allt kan platserna ber\u00e4tta om konsekvenserna. Om vad som aldrig blev f\u00f6tt. Om vad som aldrig fick f\u00f6das. Om vad som en g\u00e5ng fanns. Om tomrummet som d\u00e4r nu finns. Om det som aldrig f\u00e5r upprepas. Om m\u00e4nniskors hat.<\/em><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r dem som inte kan lyssna fr\u00e5n sj\u00e4len kan platserna bara ber\u00e4tta om h\u00e4ndelser och handlingar. Man m\u00e5ste lyssna med hj\u00e4rtat f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 k\u00e4nslorna och det absurda i det som h\u00e4nde h\u00e4r.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu har vi landat hemma i Sverige – rika p\u00e5 upplevelser, insikter och gemenskap. Unga m\u00e4nniskor har vuxit, inuti och tillsammans.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sedan sist har eleverna i grupp 1 upplevt Auschwitz. Detta koncentrations- och f\u00f6rintelsel\u00e4ger har kommit att bli symbolen f\u00f6r F\u00f6rintelsen som helhet. H\u00e4r m\u00f6rdades omkring 1,1 miljoner m\u00e4nniskor. Temat f\u00f6r tisdagens f\u00f6rmiddag var: F\u00e5ngl\u00e4gret Birkenau. Vi b\u00f6rjade med att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 en uppfattning om l\u00e4grets storlek. Det var st\u00f6rre \u00e4n vad alla kunnat f\u00f6rest\u00e4lla sig. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ord och bilder fr\u00e5n en resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r. Del tre.<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2984","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2984","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2984"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2984\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3012,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2984\/revisions\/3012"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2984"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2984"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2984"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}