{"id":2961,"date":"2020-03-03T07:20:57","date_gmt":"2020-03-03T06:20:57","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/?p=2961"},"modified":"2020-03-03T07:20:58","modified_gmt":"2020-03-03T06:20:58","slug":"ord-och-bilder-fran-en-resa-i-forintelsens-spar-del-tva","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/2020\/03\/03\/ord-och-bilder-fran-en-resa-i-forintelsens-spar-del-tva\/","title":{"rendered":"Ord och bilder fr\u00e5n en resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r. Del tv\u00e5."},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00f6ljer sp\u00e5ren efter det som skedde h\u00e4r under F\u00f6rintelsen. Sedan sist har vi bland annat varit i den lilla byn Izbica, d\u00e4r omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesm\u00e4rken som p\u00e5minnelse. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4r fick eleverna skriva en text om hur de vill att andra ska minnas dem n\u00e4r de inte l\u00e4ngre finns. S\u00e5 h\u00e4r skrev en av dem:<\/p>\n\n\n\n

Jag vill att de s\u00e4ger sanningen. Jag vill inte att de ber\u00e4ttar om allt bra jag gjort eller sagt. Jag vill att de \u00e4ven ber\u00e4ttar om det d\u00e5liga f\u00f6r det \u00e4r den jag \u00e4r. Jag \u00e4r inte perfekt och det \u00e4r viktigt att t\u00e4nka p\u00e5 \u00e4ven om jag inte \u00e4r d\u00e4r. Jag vill inte att de minns bara det bra eller det d\u00e5liga. Jag vill att de minns allt.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En timme s\u00f6derut fr\u00e5n Izbica finns ett av de s\u00e5 kallade f\u00f6rintelse- eller d\u00f6dsl\u00e4ger som byggdes enbart f\u00f6r att m\u00f6rda Polens judar – Belzec. En hel eftermiddag \u00e4gnade vi \u00e5t att uppt\u00e4cka, l\u00e4ra och reflektera kring de fasansfulla handlingar m\u00e4nniskor gjorde mot andra m\u00e4nniskor p\u00e5 denna plats. En halv miljon judar m\u00f6rdas inom loppet av nio m\u00e5nader. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4r fick eleverna skriva om ondska. Vad \u00e4r ondska och varifr\u00e5n kommer den?<\/p>\n\n\n\n

Ondska kan vara hat och avsky, eller s\u00e4ttet man uttrycker hat och avsky. Att g\u00f6ra elaka handlingar p\u00e5 grund av dina f\u00f6rdomar. Ondska kommer inifr\u00e5n.<\/em> Du ondska inom mig, du finns precis bredvid den delen i mig som \u00e4r ”god”. Ibland kanske jag r\u00e5kar v\u00e4cka dig.<\/em> Jag vet att du finns i alla.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi h\u00f6ll en minnesstund d\u00e5 n\u00e5gra av eleverna t\u00e4nde ljus, l\u00e4ste en dikt och sedan lade vi ner stenar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Under m\u00e5ndagen var vi i skogen i Josefow. Denna skog har funnits med i elevernas medvetanden sedan de b\u00f6rjade Toleransprojektet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4r blev 500 familjef\u00e4der i polisbataljon 101 fr\u00e5n Hamburg m\u00f6rdare. Under en dag i juli 1942 sk\u00f6t de den judiska befolkningen, omkring 1500 m\u00e4nniskor, i den lilla byn Josefow – trots att de hade m\u00f6jligheten att avst\u00e5 utan att det skulle f\u00e5 n\u00e5gra konsekvenser f\u00f6r dem.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r skriver n\u00e5gra av eleverna om hur det k\u00e4ndes att vara h\u00e4r i skogen:<\/p>\n\n\n\n

Det som tog i hj\u00e4rtat allra mest var n\u00e4r de d\u00f6dade barnen. Jag blev j\u00e4tteledsen f\u00f6r jag \u00e4lskar sm\u00e5 barn. N\u00e4r jag var nio \u00e5r tog jag hand om min mammas kompis barn. Hon var bara ett \u00e5r. I det \u00f6gonblicket n\u00e4r jag fick h\u00e5lla barnet blev jag f\u00f6r\u00e4lskad. N\u00e4r jag nu fick h\u00f6ra ber\u00e4ttelsen om n\u00e4r de sk\u00f6t barnen b\u00f6rjade jag gr\u00e5ta<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r som att jag kan h\u00f6ra barnens skrik genom de kalla vindarna som drar genom skogen. Det kanske ligger ett barn h\u00e4r under d\u00e4r jag sitter. Jag f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rest\u00e4lla mig . Det ligger barn h\u00e4r under mig, barn som en g\u00e5ng skrek.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det som \u00e4r det sv\u00e5ra f\u00f6r mig att ta in \u00e4r att skyttarna var helt vanliga familjem\u00e4n som levde normala liv. Att de hade hj\u00e4rta att skjuta barn och kvinnor \u00e4r f\u00f6r mig obegripligt. Min flickv\u00e4ns lillebror \u00e4r tre \u00e5r och jag \u00e4lskar honom som om han var min egen lillebror. Att vanliga m\u00e4n kunde skada eller d\u00f6da honom tror jag aldrig skulle g\u00e5 idag. Att de patetiska polism\u00e4nnen inte kunde st\u00e5 emot grupptryck.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Detta har varit det starkaste och k\u00e4nslosammaste st\u00e4llet hittills. Jag ser bilder av ett barn som trycks ner mot marken och s\u00f6ker blicken. Jag ser min systers \u00f6gon som litade p\u00e5 v\u00e5r pappa. Jag ser r\u00e4dslan och t\u00e5rarna i de \u00f6gonen. Denna plats lockade mig till t\u00e5rar och det var n\u00e5gonting i mig som klickade.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu v\u00e4ntar tv\u00e5 dagar p\u00e5 en helt annan slags plats – Auschwitz. Denna plats f\u00e5r en egen blogguppdatering.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi f\u00f6ljer sp\u00e5ren efter det som skedde h\u00e4r under F\u00f6rintelsen. Sedan sist har vi bland annat varit i den lilla byn Izbica, d\u00e4r omkring 95 % av befolkningen var judar 1939. Idag finns inga kvar – endast en judisk begravningsplats med minnesm\u00e4rken som p\u00e5minnelse. H\u00e4r fick eleverna skriva en text om hur de vill att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ord och bilder fr\u00e5n en resa i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r. Del tv\u00e5.<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2961","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2961","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2961"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2961\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2982,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2961\/revisions\/2982"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2961"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2961"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2961"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}