{"id":2316,"date":"2019-03-22T15:53:48","date_gmt":"2019-03-22T14:53:48","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/?p=2316"},"modified":"2019-03-23T07:10:04","modified_gmt":"2019-03-23T06:10:04","slug":"resa-2-i-forintelsens-spar-auschwitz-birkenau-och-det-judiska-oswiecim","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/2019\/03\/22\/resa-2-i-forintelsens-spar-auschwitz-birkenau-och-det-judiska-oswiecim\/","title":{"rendered":"Resa 2 i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r: Auschwitz Birkenau och det judiska Oswiecim"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

V\u00e5r sista dag i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r f\u00f6rde oss tillbaka till Auschwitz Birkenau och till den del av l\u00e4gret som m\u00f6rdade och f\u00f6rintade de m\u00e4nniskor som anl\u00e4nde till rampen i t\u00e5gvagnar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4lla oss den enorma m\u00e4ngd m\u00e4nniskor som kom till Auschwitz Birkenau under v\u00e5ren och sommaren 1944 gjorde vi ett tankeexperiment p\u00e5 rampen. Vi f\u00f6rs\u00f6kte att fysiskt k\u00e4nna hur m\u00e5nga de 147 transporterna med m\u00e4nniskor som kom under 56 dagar verkligen var.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I det romska l\u00e4gret – dit v\u00e4ldigt f\u00e5 bes\u00f6kare kommer – fick vi lyssna till ett vittnesm\u00e5l och vi spelade den romska nationals\u00e5ngen Gelem gelem f\u00f6r att hedra dem som m\u00f6rdades h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi kom till bj\u00f6rkdungen d\u00e4r Gerti och Ruben och deras sl\u00e4ktingar kom med t\u00e5g fr\u00e5n Ungern i maj 1944. Det var m\u00e4rkligt att t\u00e4nka sig att de faktiskt stod just h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I saunan fanns  bildv\u00e4ggen d\u00e4r eleverna hittade fotografierna p\u00e5 \u201dsina\u201d barn och skrev en sista h\u00e4lsning till sitt barn. S\u00e5 h\u00e4r kunde det l\u00e5ta:<\/p>\n\n\n\n

Hej min fina flicka. Du kom hit men aldrig h\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e4gs det iallafall. Jag tror att du kom h\u00e4rifr\u00e5n. Din sj\u00e4l hittade friheten, det \u00e4r jag s\u00e4ker p\u00e5. Jag blir orolig n\u00e4r jag ser och h\u00f6r vad du har varit med om. Du f\u00f6rtj\u00e4nade inte det. Ingen f\u00f6rtj\u00e4nade det. Jag kan se dig framf\u00f6r mig. Hur dina bruna, djupa \u00f6gon bara suktar efter kunskap och lycka. Hur du st\u00e5r h\u00e4r framf\u00f6r mig och r\u00e4cker ut en hand f\u00f6r att du vill att jag ska f\u00f6lja med och leka. […] Du kommer alltid att vara med mig. Vart jag \u00e4n g\u00e5r s\u00e5 kommer lilla du att finnas i mitt hj\u00e4rta. Jag kommer alltid att t\u00e4nka p\u00e5 hur kloka lilla du skulle ha gjort vid sv\u00e5ra beslut. Du kommer alltid att vara saknad men aldrig aldrig gl\u00f6md. <3<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi h\u00f6ll avslutningsvis en minnesceremoni p\u00e5 rampen d\u00e5 Saga och Lisa t\u00e4nde ljuset, Emilia och Gustav l\u00e4ste en dikt och vi spelade den judiska b\u00f6nen \u00f6ver de d\u00f6da samt h\u00f6ll en tyst minut.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter lunch begav vi oss in till den gamla staden Oswiecim d\u00e4r vi f\u00f6ljde sp\u00e5ren efter det judiska liv som fanns, men nu \u00e4r borta. F\u00f6re kriget fanns omkring 60% judar i Oswiecim – idag finns inga alls. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I den enda kvarvarande synagogan repeterade vi n\u00e5gra av judendomens grunder och fick en k\u00e4nsla f\u00f6r atmosf\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 den judiska begravningsplatsen avslutade vi v\u00e5r resa – intill den grav d\u00e4r Oswiecims siste jude vilar. D\u00e4r fick eleverna den sista skrivuppgiften som l\u00f6d: Vad kan de platser vi bes\u00f6kt ber\u00e4tta f\u00f6r oss? S\u00e5 h\u00e4r skrev tv\u00e5 av eleverna:<\/p>\n\n\n\n

De h\u00e4r platserna ber\u00e4ttar om hur system bildas f\u00f6r att effektivt d\u00f6da m\u00e4nniskor. Hur en situation kan f\u00f6rvandla en pappa till en barnam\u00f6rdare. Hur m\u00e4nniskor i sin str\u00e4van efter att g\u00f6ra karri\u00e4r utan att t\u00e4nka f\u00f6rvandlas till kommendanter \u00f6ver ett d\u00f6dsl\u00e4ger. N\u00e4r man l\u00e4ser om F\u00f6rintelsen l\u00e4ser man s\u00e5 mycket om siffror men s\u00e4llan om att bakom dessa siffror s\u00e5 fanns det levande individer som fanns i v\u00e4rlden och levde normala liv och hade sina egna problem och roligheter. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Platserna ber\u00e4ttar en historia om hatet mot judar och det trots att vi alla \u00e4r skapade fr\u00e5n samma grund. Platserna ber\u00e4ttar ocks\u00e5 n\u00e5got om oss sj\u00e4lva, p\u00e5 ett mycket sv\u00e5rf\u00f6rklarat och invecklat s\u00e4tt. Platserna ber\u00e4ttar om att dem som man f\u00f6rs\u00f6kte tysta aldrig kommer att tystas utan bara bli starkare. F\u00f6r tystar man en r\u00f6st s\u00e5 kommer bara fler r\u00f6ster.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nu \u00e4r resan slut och vi har \u00e5terv\u00e4nt hem fyllda av nya intryck, stora k\u00e4nslor och mjuka hj\u00e4rtan. V\u00e5ra elever har vuxit p\u00e5 alla s\u00e4tt och vi ledare \u00e4r stolta och f\u00f6rundrade \u00f6ver allt de visat av sig sj\u00e4lva under resan. Om tv\u00e5 veckor \u00e4r det dags f\u00f6r bearbetning av allt vi varit med om. D\u00e5 ses vi p\u00e5 S\u00f6ra igen!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e5r sista dag i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r f\u00f6rde oss tillbaka till Auschwitz Birkenau och till den del av l\u00e4gret som m\u00f6rdade och f\u00f6rintade de m\u00e4nniskor som anl\u00e4nde till rampen i t\u00e5gvagnar. F\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4lla oss den enorma m\u00e4ngd m\u00e4nniskor som kom till Auschwitz Birkenau under v\u00e5ren och sommaren 1944 gjorde vi ett tankeexperiment p\u00e5 rampen. Vi … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Resa 2 i F\u00f6rintelsens sp\u00e5r: Auschwitz Birkenau och det judiska Oswiecim<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":203,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2316","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2316","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/203"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2316"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2316\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2403,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2316\/revisions\/2403"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2316"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2316"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.nykoping.se\/toleransprojektet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2316"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}